Älska dig själv, så ordnar sig allt
Utanför fönstret yr snön, det är kallt och grått ungefär som Majas sinnestillstånd. Hon sitter ensam i det stora huset i Danderyd, där egentligen ingenting saknas utom sällskapet. Hon har ju sin man, Stellan, men han har som vanligt försvunnit ut på kvällen för affärer. Och Maja vet mycket väl vilka slags affärer han har för sig.
Sonen och dottern flög ut ur boet för längesen. Sonen är gift och bor numera i Sundbyberg med sin familj, och dottern har slagit ner bopålarna utanför Göteborg, där hon läste klart på universitetet, gifte sig med en västkustkille och nu verkar de leva lyckligt i tre rum och kök. Deras egen dotter är redan på väg till dagis.
Maja pratade med dottern Malin i telefonen idag.
Mamma, vad låter du dyster för? försökte Malin fiska, har det hänt nåt?
Nej då, lilla hjärtat, allt är lugnt. Hur har ni det? Och min lilla guldklimp till barnbarn, hur mår hon?
Vi har det toppen. Robert sliter ju på sjukhuset som kirurg, du vet hur det är, han kommer hem helt slut men älskar jobbet. Lilla Lisa ska börja förskolan snart, det går undan här!
Jag är glad för din skull, gumman. Hoppas allt fortsätter gå bra för er, sa Maja, men rösten lät trött och utmattad.
Jag gillar inte riktigt hur du låter, mamma. Och var är pappa?
Pappa? Han är väl ute i garaget och mekar, han skulle bara in och starta bilen lite det är ju isande kallt ute nu, ljög Maja, för att inte oroa dottern.
I över ett halvår nu har Maja vandrat runt i någon slags känslomässig snöstorm. Vem skulle hon dela det med? Säger hon något kan någon tycka synd om henne eller värre: gotta sig åt hennes elände. Förra sommaren hände det. Hon stod i rabatten och försökte få liv i jordgubbsplantorna, när hon genom det öppna fönstret hörde Stellan tala mjukt och kärleksfullt men inte till henne. Han visste att frun var i trädgården, brydde sig inte, och stod där vid öppet fönster.
Okej älskling men tyvärr, jag hinner inte idag heller. Jag saknar dig också Jag älskar dig. Inte sura nu, jag kommer imorgon, det vet du ju, jag håller alltid vad jag lovar
Stellan tystnade och försvann ut ur rummet. Kvar stod Maja som fällt till golvet av en välriktad snöskyffel. Hennes Stellan, som hon litat så blint på, var som alla de andra karlarna. Hon mindes sin systers klagan om maken som fått en annan kvinna. Då hade Maja tyckt det lät overkligt. Nu förstod hon precis.
Vilken chock. Vad skulle man göra gråta, skrika, slänga ut honom? Hon satte sig på en bänk bakom huset och brast i gråt.
Men snälla, hur kan det här hända mig? Stellan, min trygga gran, och så visar han sig vara som alla män. Det kanske sitter en liten djävul där i revbenen trots allt
Stellan är fyrtiosju. Livet har gått hans väg. Maja är snäll, barnen är ordentliga och utflugna, de bor stort och flott i Danderyd. Han driver kvarnen i kommunen mjöl, foder och hela baletten.
Allt det här bar Maja inom sig länge. Efter ett halvår började hon snoka försiktigt. Till slut, och absolut i smyg, snokade hon i Stellans mobil medan han snarkade. Och kvinnan ja, hon hette Tone. Jodå, det var en avlägsen släkting till deras bekanta. Tone bodde i de där gula låghusen på Torget. Tack vare gemensamma bekanta fick Maja veta både namn och adress.
Hm, vår Tone är ingen duvunge, sa deras gemensamma väninna Vera. Jo, visst, hon är vacker och fri som fågeln, men ryktet går ju Och du vet, män med stora plånböcker har ju en förmåga att springa efter såna. Tone är trettiofem men ogift och barnlös, och brukar sucka om att livet är så instabilt.
Maja bet ihop, men helst av allt hade hon velat sänka ansiktet i händerna och störtböla. Hon kom hem och grät. Tyst.
Tiden gick. Två månader sen kunde hon inte hålla sig längre. Hon åkte till Tone, bankade på, och när Tone öppnade dörren blev hon kritvit i ansiktet. Tone kände såklart igen henne. Maja steg in utan inbjudan, slog sig ner på soffan.
Hej, suckade Maja och såg sig omkring.
Tone stod, uppenbart skakad, och måste ha trott att nu blir det slagsmål svenska kvinnor kan, när det gäller. Till sist sa Maja, med all irritation hon kunde uppbåda:
Skäms du inte för att lägga dig med en annan kvinnas man? Har du ingen skam i kroppen? Finns väl ogifta män kvar i Uppland? Gör man andra olycklig blir man aldrig lycklig själv, alla vet det.
Tone tog sig snabbt samman, sen till och med Maja blev överraskad började gråta.
Jag vet inte vad som hände, men jag älskar Stellan, jag kan inte vara utan honom.
Då brann det till i Maja och en rungande örfil small. Tone höll sig om kinden.
Förlåt Maja, snälla, jag har helt tappat huvudet, snörvlade Tone.
Och då brast även Maja tårarna rann på båda. När gråten lugnat sig sa Maja:
Säg inte till Stellan att jag varit här Men, om jag får höra att du har mer att göra med honom då kan du snacka om problem. Hon reste sig och gick.
Tone sa inget till Stellan. Inte Maja heller. Hon bar allt ensam. Och så fortsätter dagarna. Hon vet inte om han fortfarande träffar Tone han sticker fortfarande på affärer och hon misstänker förstås varför. Nu sitter hon i köket, nermald av misstankar.
Vad ska jag göra egentligen? Han är ju hela min värld. Efter så många år har vi blivit som en person. Om det blir skilsmässa ska vi dela allt? Jag orkar inte. Låt det vara som det är, hon suckar och stirrar ut i mörkret.
Om han nu skulle lämna huset till mig vad ska jag göra ensam här? Huset kräver ständig tillsyn och reparation, och Stellan springer alltid med hammare och skruvmejsel. Jag är livrädd för att bli fattig, är ju van vid detta liv Och barnen då? Hur berättar man att deras far funnit en yngre kvinna? Vad för trauma blir det?
Alla bär sina egna eländen, tänker Maja. Får man veta det kommer folk säga: Res på dig och res dig ur det där, du är värd bättre. Ja, kanske.
Kanske är det sant, funderar Maja, men jag älskar min man, och hoppas han älskar mig. Kanske är detta med den unga kvinnan bara ett förbipasserande skov. Han beter sig likadant som förr, mjuk och rolig hemma. Inget har egentligen förändrats. Kanske har alla rätt: lär dig älska dig själv så blir det bra. Jag får nog börja tänka på mig själv ibland
Det är tungt, men så är det. Att umgås som vanligt med Stellan är svårt sedan dess. Tone snurrar konstant i huvudet, ung och så snygg. Och Maja har till och med börjat tänka, hur konstigt det än känns, att det kanske inte är så farligt ändå män tänker på saker så himla annorlunda
Undrar vart han är nu. Affärer Jo, eller hur.
Plötsligt far tanken genom Majas huvud, och hon fnissar åt sig själv:
Kanske borde jag också skaffa mig någon? Jag har ju fått många inviter men nej, det går bara inte. Ingen annan än min Stellan duger! Men, hur får jag honom tillbaka till familjen? Nog, jag skulle kunna förlåta honom, även om det svider.
Hon minns ungdomen och ler snett. När de hyrde ett studentrum, när de vände på slantarna mellan CSN och nästa lön, när de hellre gick på bio än åt mat. Så mycket fattigare, men ändå lyckliga ihop. Nu finns allt, men ensamheten är större än någonsin. Man har knappt någon att prata med längre och ändå vill hon inte öppna sitt hjärta.
Stellan fick för sig en idé han skulle överraska frugan!
Maja satt fast i sina grubblande tankar när hon såg billyktorna svepa upp på uppfarten och Stellan rullade in i garaget. Han tog det i sakta mak och kom till slut in.
Maja, var är du? Vad gör du i mörkret? Han kikade in i köket och satte på lampan Maja hade inte ens tänkt på att det blivit mörkt i huset.
Här är jag, svarade hon lågt. Sitter bara och grunnar. Och så detta väder.
Säg det. Vägarna är snödrivor, trodde jag skulle fastna i backen. Vita drivor överallt. Jag är hungrig, får jag mat kanske? sa han på sitt vanliga spjuveraktiga vis.
Maja reste sig och började stöka, Stellan tvättade händerna. Under middagen sneglade han på henne med ett snett leende.
Du, Maja, det är ju snart jul, och jag har faktiskt hittat på en överraskning.
Maja spärrade upp ögonen. Hon gillar inte överraskningar längre
Vad då? viskade hon.
Stellan lät henne vänta, såg att hon spänt väntade på att höra något hon INTE ville höra.
Jo du, vi har ju inte varit borta på evigheter. Vänta lite, han reste sig och hämtade ett kuvert i hallen. Ser du, två biljetter vi åker till Gran Canaria över julen! Vi firar under palmer i år, sa han med sitt gamla charmiga leende.
Maja kände hur stenen i magen försvann.
Men Stellan, du är dig lik överraskningar! Bra överraskningar. Men wow, palmer på vintern, det låter ju faktiskt helt exotiskt! skrattade hon lyckligt.
Ja, ungen din föreslog det, men jag har tänkt på det länge. Vi behöver få miljöombyte. Så packa väskan!
Majas liv tog en nystart. De åkte till Gran Canaria, firade jul under palmer och kom hem solbrända. Livet fortsätter och Maja litar på Stellan. Och han, han springer nu oftare hem, och är han sen, så ringer han numera alltid, så hon slipper oroa sig.
