När våren kom fick mina föräldrar idén att sälja tomten. De var redan gamla och mådde inte så bra, så det var svårt för dem att sköta marken själva. Min äldsta dotter hade egna barn att ta hand om och ett jobb, och hon hade inte tid att hjälpa till. Föräldrarna funderade länge, men till slut bestämde de sig.
Min äldsta dotter, Ingrid, kände sig lättad: nu skulle hon slippa bli påmind om att hon inte hann hjälpa till igen. Det var verkligen svårt för henne att hitta tid att hjälpa till i trädgården, särskilt eftersom tomten låg en bit bort. Flera gånger hade Ingrid sagt åt sina föräldrar att sälja tomten och istället köpa något närmare hemmet. Hon ville inte tillbringa all sin fritid med att rensa ogräs. Hon drömde om en plats där man kunde läsa en bok eller ha picknick. Själv såg jag mest tomten som en plats där vi fick vårt lager av inläggningar.
Helgerna försvann snabbt för Ingrid och hennes man. Det fanns aldrig tid över för hushållsbestyr. Hennes mans jobb krävde dessutom att han ibland arbetade även på helgerna. Ingrid visste att tomten mest medförde bekymmer och arbete, och att några dagars vila verkligen skulle behövas efter en helg där.
Ingrid var glad över beslutet tomten såldes och familjen levde i lugn och ro i flera år. Men så småningom började Ingrid känna sig uttråkad, och hon längtade efter en plats att koppla av på. Hennes man föreslog att de skulle köpa en ny tomt.
Jobbschemat blev mer stabilt och nu kunde de tillbringa helgerna ute på landet, i den friska luften, vilket även barnen skulle må bra av. De ville bara ha några fruktträd och bärbuskar, så barnen fick vitaminer. De berättade för föräldrarna att tomten skulle vara just för avkoppling inga större odlingar, inget ogräsrensande. Alla gillade den idén. Nu var det bara att bestämma vilken tomt de skulle välja.
De gick igenom många annonser innan de hittade rätt: en fin liten stuga med lagom mycket planteringar. Säljaren var en äldre man, Erik. Hans hustru hade gått bort och själv orkade han inte ta hand om trädgården längre, så han bestämde sig för att sälja.
Allt ordnades, och Ingrid var överlycklig: drömmen hade gått i uppfyllelse. Stugan var trevlig och kunde användas direkt, ingen större renovering krävdes än. De beslöt att börja förbättra platsen under sommaren, och så blev det.
Första veckan gick i lugn och ro. Men sen började Erik, den gamle mannen som sålt tomten, att hälsa på. Han berättade att han skulle komma för att hämta de sista sakerna. Ingen sa emot, men snart började han klaga. Först hade han åsikter om buskarna de tagit bort, för att de var torra. Sen om liljorna som de inte ville behålla.
Erik började säga att så hade de inte kommit överens han och hans hustru hade ju planterat buskarna för länge sedan, och bärbusken behövdes. När han såg att det nu istället för jordgubbar låg dekorationsstenar blev han ännu mer upprörd.
Erik vandrade runt tomten och hittade alltid något att anmärka på. Till slut orkade Ingrids man inte längre, och sa ifrån: Vi har betalat för den här biten land och enligt pappren är det vår egendom. Vi bestämmer själva vad vi vill ha här.
Det står ju ingenstans i köpekontraktet att den tidigare ägaren skulle fortsätta att använda tomten. I så fall hade vi aldrig skrivit på. Erik gick hem, men nästa dag kom han tillbaka, den här gången med en buske i handen han tänkte plantera den där rosorna stod.
Ingrids man frågade vad han höll på med. Erik sade då att han kunde betala tillbaka pengarna och behålla tomten ändå. De tackade nej, men han planterade busken ändå. Snart kom en granne förbi och blev förvånad över att se den gamle ägaren där. Erik började klaga på de nya ägarna, men grannen höll med Ingrid och hennes man: de hade rätt att göra vad de ville med marken. Men det var svårt att få Erik att förstå.
Några dagar efteråt berättade grannen att Erik hade grälat med alla på gatan. Efter att hans fru gått bort hade han blivit ganska egendomlig. De kunde inte räkna med att få vara ifred han fortsatte att dyka upp. Grannen ville varna dem och erbjöd sig att ta kontakt med samfälligheten för att förklara för Erik.
Medan samtalet pågick lyckades Erik plantera ännu en buske och lämna platsen ostört. Sedan kom han tillbaka och hämtade flera saker, fixade lite på tomten och gick igen.
På morgonen gick Ingrids man till arbetet. Han jobbade på ett byggföretag och berättade om sina upplevelser. Kollegorna förklarade att tomten fåtts med “på köpet”, men de ställde ändå upp och började bygga ett staket. Erik var borta några dagar. När han återkom insåg han att han inte längre kunde gå in fritt på tomten.
Han svor och försökte hitta en väg in, gick sedan till samfälligheten. Där var det redan känt att Erik inte lät de nya ägarna vara ifred. Vad de sade vet jag inte, men efter det kom han bara en sista gång för att hämta de sista prylarna.
