Erik, jag behöver din hjälp med mammas present.
Ingrid lade ifrån sig mobilen och vände sig mot sin man, som låg utsträckt på soffan med fjärrkontrollen i handen. Erik zappade lojt mellan kanalerna, blicken fast på skärmen.
Vilken present tänkte du på nu då?
Spisen. En riktigt bra, en som håller. Hon fyller år om två veckor, har du glömt det?
Erik lyfte motvilligt blicken mot sin fru. Ett spår av irritation gled över hans ansikte, men han gömde det snabbt bakom ett artigt leende.
Vad är det för fel på den hon har? Ser ju ut att funka fortfarande.
Ingrid slog sig ner på soffans armstöd och strök reflexmässigt ut vecket på sitt gamla hemstickade klänning.
Du såg ju själv sist. Ugnen blir knappt varm, två plattor har slutat funka. Hon klagar varenda gång, att bullarna inte blir genomgräddade som förr. Det betyder mycket för henne, det vet du ju.
…Siv Andersdotter älskade att baka. Hennes kök doftade alltid vanilj och kanel; på fönsterbrädan stod rykande färska kanelbullar och grannfruarna tittade förbi “på en kopp”, mycket väl medvetna om att de aldrig gick därifrån tomhänta. Den gamla spisen, från mitten av sjuttiotalet, sjöng verkligen på sista versen nu.
Jaja, Erik sträckte ut sig och satte sig rakare. Vad är det du vill jag ska göra?
Välj ut en bra modell. Du har ju bättre koll på tekniken än jag. Kan du åka och titta i butiken, ordna leverans? Jag har inte en minut över med jobbet nu.
Ingrid tog fram sitt bankkort ur väskan och gav det till honom. Det blå plastkortet glimmade till i skenet från golvlampan.
Här är min bonus, sextio tusen kronor. Det räcker till en ordentlig spis, va?
Erik tog kortet och vände det mellan fingrarna. Hans läppar ryckte till.
Mer än nog. Oroa dig inte, jag fixar det.
Ingrid nickade. Efter fem år som gifta hade hon lärt sig att överlåta alla praktiska inköp åt sin man. Erik var skicklig på att hitta rabatter, ordna bonuspoäng, förhandla priser. Det var till hans styrkor.
Bara du inte drar ut på tiden nu. Det måste vara framme till festen.
Lugnt, sa Erik och stoppade kortet nonchalant i fickan på sina ett par slitna mjukisbyxor och återgick till fjärrkontrollen.
En vecka gick. Ingrid var på väg hem från jobbet i en fullsatt pendelbuss när hon bestämde sig för att kolla saldot i appen. Fingrarna gled vant över skärmen.
Uttag: 60.000 kr…
Ingrid log när hon såg siffrorna. Erik hade inte svikit henne. Sextio tusen, det är mycket pengar. Han hade säkert valt det bästa, kanske till och med med grill, timer och utdragslucka precis som mamma alltid drömt om. Siv Andersdotter skulle äntligen kunna baka sin berömda prinsesstårta igen, utan att oroa sig för ugnen.
Ingrid föreställde sig sin mammas ansikte när spisen levererades. Rynkorna vid ögonen skulle djupna av glädje och Siv skulle säga sitt klassiska: “Men barn, ni kan ju inte slösa sådär!” och direkt börja fundera på vilken kaka hon skulle baka först.
Bra teknik är en investering för många år. Ingrid mindes hur hennes farmor berättade om sin gamla Husqvarna som höll i över trettio år utan att krångla. Dagens modeller är förstås en annan sak, men om man inte snålar så håller de också.
…Födelsedagen kom på en lördag. Ingrid stressade omkring på morgonen, satte ihop en bukett och slog in små presenter, allt som skulle komplettera huvudgåvan. Erik gick och släntrade genom lägenheten, kollade på klockan lite för ofta.
Glöm inte kuvertet, påminde Ingrid när hon drog på stövlarna. Du la väl alla papper till spisen där?
Allt är klart, Erik klappade sig på innerfickan på kavajen.
Hos Siv kom de fram strax efter tolv. Lägenheten fylld av nybakat bröd, mamma hade lyckats baka trots trilskande spis. Familjen samlades i hallen, glas klingade, någon skrattade inifrån vardagsrummet.
Ingrid omfamnade sin mor varmt.
Grattis, mamma! Här har du.
Hon räckte fram det tjocka krämsfärgade kuvertet, som hon fått av Erik på vägen. Hon hade inte öppnat det själv varför skulle hon? Erik brukade ordna sånt.
Siv lyste upp.
Men åh, vad har ni nu hittat på! Hon öppnade kuvertet försiktigt, och ögonen glimmade nyfiket.
Ingrid betraktade sin mor med värme. En sekund, två. Och plötsligt frös Sivs ansikte. Leendet försvann, förbyttes i förvirring.
Vad är det…?
Ingrid rynkade pannan och lutade sig närmare. Tittade över axeln.
Presentkort på en parfym- och hudvårdsbutik. 3.000 kronor.
Tre. Tusen.
Erik, Ingrid vände sig hastigt mot sin man, som redan smet mot utgången. Vad är det här?
Äsch, Erik flinade osäkert, sneglade bort. Det är ju ett schysst presentkort, de har riktigt fina krämer där…
Men spisen då?!
Han svarade inte. Istället gick han snabbt mot balkongen, öppnade dörren och försvann ut på glasverandan.
Ingrid rusade efter och slet upp balkongdörren så att glaset skallrade.
Förklara dig! Nu!
Erik tryckte sig mot räcket.
Alltså, det blev lite svårt… Min syster Anna håller på att gå under på sitt jobb, hon behövde verkligen komma bort… Och jag hann inte…
Vad snackar du om? Vem är Anna? Ingrid steg närmare, med blicken glödande. Jag gav dig pengar till spisen åt min mamma!
Det dök upp en sista minuten-resa fattar du? Femtiotusen, hela paketet Turkiet, all inclusive… Den skulle ju gå förlorad annars…
Ingrid hann ta hans mobil ur fickan innan han reagerade. Fingrarna flög över skärmen, öppnade meddelandena. Där fanns konversationen med resebyrån: datum, pris, glada sms från Anna med små hjärtan.
“Brorsan, du är bäst! Tack! Flyger på fredag!”
Ingrid såg upp på sin man, som sjönk ihop, nästan som om han ville försvinna genom golvet.
Hon slog resolut numret till resebyrån.
Goddag, resebyrån Nordresor, Karin, hur kan jag hjälpa?
Hej, bokning i namnet Anna Eriksdotter, Turkiet, avgång fredag. Jag vill avboka.
Ursäkta, och du är…?
Kortet som betalade det är mitt. Uttaget gjordes utan min tillåtelse.
Erik gjorde en rörelse framåt men Ingrid stoppade honom med ett kort tecken.
Ett ögonblick, Karin lät plötsligt formell. Ja, jag hittar bokningen. Då är det bara att komma in till oss imorgon så ordnar vi återbetalningen inom tio arbetsdagar.
Tack, jag kommer imorgon.
Ingrid avslutade samtalet och slängde telefonen till Erik.
Ingrid, kan vi inte bara prata om det…
Men hon gick redan mot vardagsrummet. Där satt släkt och låtsades intresserade av sallad och sill. Hon ställde sig vid mamman, som såg förstummad ut med presentkortet i handen.
Kom, mamma. Nu köper vi en riktig present.
Siv sa ingenting. Hon tog på sig kappan, plockade upp väskan och följde dottern ut, helt oberörd av gästerna.
På Electrolux-butiken luktade det nytt och rent. Säljaren en ung kille med namnskylt “Oskar” förklarade tåligt skillnaden mellan spismodeller.
Det här är vår bästa, Oskar pekade på en vit, elegant spis. Perfekt för bakning. Jämn värme, timer, grill och varmluft.
Siv strök med handen över hällen.
Så vacker, viskade hon.
Vi tar den, sa Ingrid. Går det att få leverans imorgon?
Absolut, mellan nio och tolv är ledigt.
Det tog en kvart att ordna allt. Siv tyst hela vägen hem, men vid porten tog hon dottern i armen.
Ingridskan, tack, min älskade flicka. Men jag är orolig för dig.
Tänkt inte på det, mamma.
Men Erik… ni…
Ingrid kramade henne.
Jag löser det. Bara njut nu, mamma. Grattis.
Hon gick hemåt i skymningen. Erik satt på soffan, tyst, tvn åter avstängd.
Vi måste prata, började han, reste sig.
Ingrid gick förbi, öppnade garderoben, plockade ut hans skjortor och vek dem försiktigt i hans väska.
Vad gör du? Erik flög upp. Ingrid, lägg av! Jag ville bara hjälpa min syster, hon är helt slut enda chansen för henne att få vila!
Byxor, t-shirts, strumpor, allt lades prydligt i väskan.
Nu förstör du familjen för en simpel spis! Och du, bara du, bär ansvaret!
Hon stannade upp. Vände sig långsamt mot honom.
Jag litade på dig med mina pengar, det jag själv tjänat. Jag bad dig köpa mammas present. Och du gav bort allt till din syster!
Nåja, gav bort är väl att ta i…
Du frågade inte ens! Bara bestämde själv och ljög därtill!
Erik försökte komma närmare, ville krama henne. Ingrid höll hans tröja framför sig som sköld.
Rör mig inte!
Men Anna mår ju så dåligt, du måste förstå…
Ta dina saker och gå.
…En månad senare satt Ingrid i Siv Andersdotters kök. Den nya vita spisen glänste i hörnet, ugnen gick varm och hela lägenheten fylldes av vaniljdoftande sockerkaka.
Hör du! Jag har anmält mig till konditorkurs! Siv var som ny. Grannen Nina tipsade, det är en riktig fransk mästerbagare som lär ut!
Ingrid smakade tårtan. Krämen smälte på tungan.
Så gott, mamma. Helt himmelskt.
…Skilsmässan gick igenom snabbt, ingen dramatik. Erik skulle aldrig förstå varför hans fru aldrig förlät “en liten grej”. Anna reste kanske, kanske inte, på egna besparingar Ingrid brydde sig inte längre.
Hon såg på sin mamma, lycklig framför nya spisen, engagerad och glad. Kvällen mörknade utanför. Framför henne låg ett nytt liv utan lögner, utan svek, utan någon som såg både pengar och förtroende som förbrukningsvaror.
Ingrid log och tog bit nummer två av tårtan. Varför skulle hon inte?
