Min syster Yrsa och jag har alltid haft en slags tävlan mellan oss, där hon ständigt försökt vara före mig i allt. Hon gifte sig före mig, och våra föräldrar ordnade ett överdådigt bröllop för henne, utan att spara på kronorna allt glittrande av kristall och silverfat. Jag däremot fick nöja mig med ett stillsamt firande på en grå regnig eftermiddag i Sundsvall för då fanns plötsligt inga pengar kvar, sa de. De påstod att varje öre gått till Yrsas stora fest, och att inget längre fanns att ge.
Yrsa levde ett tryggt liv i deras gula trävilla vid Mälaren, tillsammans med sina två barn. Hon brukade gå runt i sidenmorgonrock och dricka kaffe på altanen, eller spendera eftermiddagar på salong medan makens plånbok liksom aldrig sinade. Själv flyttade jag och min make in hos hans mormor i Bromma för att undvika att behöva ta lån och sätta oss i skuld. Istället lade vi all vår kraft på att bygga upp en liten butik med inredningsdetaljer, och vi ägnade dag som natt åt att få den att växa.
Tillslut gick det oväntat bra för oss vår butik blev omtalad i hela kvarteret, och pengarna började rulla in. Samtidigt sprack Yrsas äktenskap och hennes värld blev dimmig och oskarp, som om någon dragit tyg över solen. Mamma ringde mig och bad viskande om jag inte kunde ge Yrsa jobb i butiken nu när hon stod ensam med barnen. Men jag visste redan varför äktenskapet gått i kras det viskades om hemliga middagar och kyssar i bilköer, ingen egentlig trohet.
När Yrsa själv hörde av sig, var det som om vi samtalade under vatten. Hon insinuerade att hennes insats i butiken skulle behöva vara liten, kanske nästan obefintlig, och ändå ville hon ha en rätt så hög månadslön tusenlappar som om det vore en lätt bris. Jag häpnade över hennes fräckhet och avböjde bestämt. Jag ville inte vara någon som hennes gamla make använda som en burk lingonsylt man glömmer längst in i kylen. Jag sa till henne, med rösten dov som en midvinternatt, att hon helt enkelt fick hitta andra möjligheter. Jag orkade inte bli utnyttjad mer; drömmen fick sluta här och nu, med snön fallande över hustaken och våra hjärtan på varsitt håll.
