Mikael, det är dags nu. Jag skulle föreslå att du bokar tid hos läkaren. Kanske en koll på hjärtat.
Vad menar du, mitt hjärta? Vad är det för fel på det?
Jag tror faktiskt inte att du har något hjärta alls!
Norris tyckte allt var suddigt och märkligt varför var porten till trapphuset låst? Samma port genom vilken de så många gånger tassat in efter promenaderna. Nu var den stängd.
Han satt mittemot den slitna bruna dörren med sin kalla, grå nos tryckt mot asfalten.
Har jag tagit fel ändå? snurrade i Norris huvud. Nej! svarade han självsäkert till sig själv. Lukterna sa rätt det var här.
Jag måste bara vänta lite till, husse kommer snart på att han glömde mig i skogen, att det var ett skämt! Men jag hittade ju hem, och nu väntar jag!
Snön började vräka ner. Norris tassar frös värre och värre. Pälsen skyddade inte längre mot kylan, kroppen darrade mot hans vilja.
Tänk inte på hunger, bara inte på hunger… Snart får de syn på mig, vad glada de ska bli! Och så får jag ett stort, riktigt saftigt ben…
Den lilla hunden, darrande och tyst, sökte sig mot en snödriva och började äta snö. Snön smälte i hans mun, törsten blev lindrigare men kölden gick djupare in. Fast hur kan det bli kallare än så här?
Snart kommer de släppa in mig. Då lägger jag mig bredvid det stora vita elementet. Men först benet. Och soppa. Sen ska jag morra åt allihopa, bara lite, för att de ska veta att det är en lek. Jag förstår, det är träning!
Men jag letade efter vårt kvarter i flera nätter. Igår hann jag in genom porten när den stod öppen, fick värme för en stund. På morgonen vaknade jag av att vaktmästaren sparkade mig i sidan. Ylande. Orkade inte ens bita.
Människor är underliga. Går jag i koppel med husse så ler de och hälsar. När jag går ensam stirrar alla argt, och den där vaktmästaren sparkade mig till och med. Nu gör sidan så ont.
Flera timmar passerade där Norris stirrade på den tomma porten. Ingen kom ut, ingen gick in. Han började gnälla svagt, i tankarna redan mätt och varm.
Lite till bara… Bara lite till…
Snöstormen tog fart. Norris kände knappt tassarna. Han la sig ned, krökte sig till en boll. Tankarna gled iväg, långt bort. Han hade klarat sitt uppdrag. Det hade varit jobbigt, men han hittade hem. Han var duktig. Nu kunde han sova…
Viktor Mikaelsson var alldeles ensam i lägenheten. Dagen var full av viktiga saker: titta på TV, dricka te, titta på TV igen, mera te, kanske sova, nej, först te…
Fler saker hade han inte idag. Egentligen, hela det kommande decenniet såg dagarna ut så här. Det var annorlunda förr, då han…
Körde pendeltåg. Han förde folk från förorterna in till stadens hjärta. Han var en del av stadens blodomlopp. Och viktig.
Det går över! försäkrade han sig själv Snart blir det vår. Då sätter jag potatis på kolonilotten. Sommarsäsongen är på gång. Lite till så har jag överlevt vintern.
Han gick in i köket. Satte på vattenkokaren. Förut när vattnet kokade kunde man småprata med någon, muttra över saker. Nu var det tyst. Som om alla lurat honom, bråttat bort honom, lämnat honom ensam.
Vattnet kokade klart. Viktor öppnade sitt vanliga skåp för att ta fram teet. Inget te där. Kartongen fanns, men ingen te i.
Fan också. Slut. Måste gå till ICA, tänkte han muntert. Han klädde på sig snabbt och lämnade lägenheten.
I trapphuset var lampan trasig, eller kanske stulen igen. Måste skruva i en ny sen, tänkte han.
När han öppnade porten och tog några steg snubblade han på något. Nästan föll.
Men vad i…! muttrade han. Det var en hund täckt av snö. Snön smälte inte på den.
Norris! Viktor kände genast igen grannens hund.
Norris, vad har hänt dig? Mår du så dåligt? Vänta, jag ringer dina ägare på porttelefonen. Han sprang till porttelefonen, slog in deras nummer. Ingen svarade. Han försökte hos en annan granne. Där svarade de.
Det är er granne. Vet ni var era grannar från sjuttiofyran är? Deras hund håller på att frysa ihjäl här!
De har flyttat. Skilsmässa tror jag. Lägenheten ska säljas.
Otroligt! Tack.
Viktor tog av sig sin dunjacka och la bredvid Norris. Försiktigt skrapade han bort snön med vanten, lyfte Norris upp på jackan. Hunden verkade inte andas.
Nej, kom igen Norris! Andas nu!
Han drog in honom till elementet i trapphuset. Smekte den kalla pälsen. Sen knackade han på första bästa dörr. Grannen Nina öppnade.
Viktor, vad har hänt?
Nina, hunden… Snälla, hitta närmaste veterinär och ring taxi åt oss!
Hallå, Elin?
Eh, vem är detta?
Din granne från sjuttiotvåan, Viktor Mikaelsson här. Nina gav mig ditt nummer.
Hej Viktor, vad gäller det?
Det handlar om Norris.
Då får du prata med Mikael. Jag ville aldrig ha den där hopplösa hunden.
Jaha… Vi är på väg til veterinären nu…
Viktor, den där idioten tjänar inte ens tillräckligt för att betala lånet… Och så köpte han hund också!
Tror du jag inte har burit familjen ekonomiskt i åratal? Bad honom bara ta bort hunden… Men inte ens det klarade han! Hejdå!
Hallå, Mikael? Det är din gamla granne Viktor. Norris kom hem!
Du misstar dig. Vår Norris försvann i skogen.
Jag är säker på att det är han!
Det är omöjligt.
Nåväl… Man gör inte så här mot dem.
Fattar inte vad du pratar om?
Jo, du fattar. Jag är bara glad jag slipper sådana grannar.
Norris bodde nu i sitt nya hem sedan flera månader. Topparna på öronen var borta, och två tassar gjorde fortfarande ont. Men han vande sig.
Han förstod nu att det inte var någon lek. Det var ett spel för två vuxna, där hans roll varit att lyda kommandot “dö”. På riktigt.
Norris insåg också att han hade fått en ny husse. De gick promenader tre gånger om dagen. Husse var inte ung, så Norris tränade honom med lite spring ibland.
Människor är lustiga. De där log mot mig men höll på att ta livet av mig. Den här muttrar och klagar men är snäll, omtänksam. Man ska inte bita honom, honom älskar man!
Det knackade på hos Viktor Mikaelsson.
Viktor, det är Mikael. Jag bor nu med en kvinna, hon har barn, flickan vill ha hund. Kan jag få tillbaka Norris? Förlåt för allt. Vad är jag skyldig för veterinären? I kronor, alltså?
Mikael, jag förstår dig inte.
Så blev det bara… Jag tjänade för lite och…
För hunden spelar det ingen roll vad du tjänar… Norris gick vilse i skogen.
Men där ligger ju Norris på sin filt.
Det där är Torsten. Du förlorade Norris.
Norris, kom!
Hunden låg kvar, rörde inte en muskel. Visslade tänderna och glodde.
Mikael, du behöver gå till läkaren. Kolla hjärtat!
Vad är det för fel på mitt hjärta?
Jag tror faktiskt inte du har något!
Vad tycker du? Skriv i kommentarerna och lämna ett gilla!.
