8 februari
I morse födde en 18-årig flicka en liten dotter här på Danderyds sjukhus. Direkt efter förlossningen skrev hon under ett papper, ringde en taxi och försvann från BB utan att titta tillbaka en enda gång. Hon anade inte vilken överraskning som väntade den lilla tösen där inne.
När jag och min fru Malin anlände till sjukhuset på kvällen, fyllde en varm förväntan oss båda. Snart skulle vårt fjärde barn se dagens ljus; en till medlem i vår redan stora familj. Vi hade tre barn sedan tidigare, och måste erkänna att våra yngsta två Elin och Sigrid är tvillingar, vilket verkligen var en oväntad gåva då vi aldrig haft tvillingar i släkten förut. Efter det brukade vi skoja: Tänk om det blir tvillingar igen?
Våra föräldrar blev naturligtvis både överraskade och väldigt hjälpsamma den första tiden. Redan på andra ultraljudet konstaterades dock, med viss lättnad, att vi denna gång bara väntade ett barn.
Barn nummer fyra vår lilla ninja kom till världen som ensam. All oro blåste snabbt bort. Vi fick ett eget rum, förbeställt och redan betalt av mig, och jag kunde andas ut.
Några timmar senare rullade de in vårt lilla underverk för amning. Precis då klev avdelningschefen in, Björn Andersson, med ett oroligt uttryck: Vi har ett litet problem
Samma morgon hade alltså den 18-åriga flickan fött en dotter, skrivit på en avsägelse och lämnat BB i en taxi.
Hon kunde egentligen knappt gå men ville ändå inte stanna en minut längre. Vi hade inget val hon åkte hem.
Den lilla flickan var frisk och så vacker. Jag hann tänka: Du har ju alltid drömt om tvillingar, Malin kanske kan vi ta hand om det här barnet?
Vi kan nog skriva att du är den som fött henne Men jag vill inte att barnet ska hamna på barnhem. Hur blir ett sådant liv för henne? Det känns fruktansvärt, hjärtat går sönder Självklart är det inte tillåtet.
Formell adoption kan inledas, men det drar oftast ut på tiden, ibland flera månader, utan några som helst garantier. Troligen skulle flickan då få placeras på institution eller familjehem under tiden.
Det hela kändes så sorgligt Jag fick till och med tårar i ögonen. Jag känner chefsbarnmorskan, Anna-Lena Pettersson, och vet hur varm och omtänksam hon är vi har kontakt även utanför sjukhuset.
Kanske var det därför hon vände sig till oss med denna svåra fråga.
Den unga flickan valde att lämna sitt barn direkt efter förlossningen;
Den lilla flickan är frisk men behöver kärlek och omsorg;
Att adoptera officiellt tar tid och utfallet är osäkert;
Chefsbarnmorskan sträckte ut en hand utifrån sitt medkännande.
Sådana här händelser påminner om hur sköra och känsliga våra livsvägar är när ett nytt barn föds.
Så tänker jag mycket på detta idag. När ett barn föds väcks alltid hopp och oro om vartannat, och ibland slår livet helt oväntade kullerbyttor. Då behövs det medkänsla och stöd från oss som är omkring. Det här gripande minnet ger mig en stark känsla för hur viktigt det är att vi tar hand om varandra, när livet är som allra mest ömtåligt.
