Ge oss nycklarna till sommarstugan, vi vill bo där ett tag – när vänner får låna huset över helgerna går allt snett för värdparet som inte tänkte på konsekvenserna

Kan vi få nycklarna till sommarstugan, vi vill bo där ett tag,
paret lät vänner bo i deras hus utan att tänka på följderna.
————————————————————————————–
Johan fick besked att hans mamma blivit sjuk, så han och hans fru, Tove, stannade hemma under nyårsfirandet. De firade lugnt och familjärt. Deras vänner, Milla och Mattias, blev besvikna när Johan och Tove i sista stund ställde in resan till sommarstugan. Vem kunde veta att Johans mamma skulle insjukna så mitt under helgerna?
Tove kände sig ändå lite skyldig för att det blivit som det blev.
Så när Milla ringde henne andra januari och beklagade sig om det dåliga nyårsfirandet i den lilla lägenheten, sköljde en ny våg av dåligt samvete över Tove.
Nu fick hon dessutom stå ut med sin svärmor. Hon kom hit den 31:a och sa att hennes element hade slutat fungera! Nu ska hon bo hos oss tills fastighetsskötaren fixat rören. Jag står inte ut längre! Jag skiljer mig från Mattias om det ska vara så här, förklarade Milla upprört.
Jag förstår. Jag har alltid haft det bra med Johans mamma, men hon tar sjukdomen hårt, sa Tove bekymrat. Om jag bara kunde göra något för dig skulle jag gärna hjälpa till.
Du kan faktiskt hjälpa mig, Tove.
Hur då?
Låna oss nycklarna till stugan. Jag och Mattias behöver fly undan svärmor hon får gärna bo själv och lösa sina egna problem.
Tove tvekade. Å ena sidan tyckte hon synd om vännen, å andra visste hon inte hur Johan skulle reagera på idén. Även om båda såg stugan som gemensam så stod den helt formellt på Johans namn.
Jag vet inte, Milla Måste kolla med Johan först.
Ja, klart, vi kommer vara jätteförsiktiga och ta hand om ert hus.
Men det är nog igenplogat av snö man kommer nog inte fram. Vi har inte bokat någon traktorförare, sa Tove.
Ingen fara vi har fyrhjulsdriften, det löser sig.
Vi har inte heller kollat pannan på länge man borde åka innan man låter folk bo där
Tove, vi är vuxna. Mattias har jobbat med sådana här pannor i flera år. Vi kommer laga allt om något går sönder.
Milla var så övertygande att Tove började tänka varför inte?
Hon lovade att ringa tillbaka och gick för att prata med Johan om det.
Du tror det är en bra idé?
Jag vet inte, men vi har ju varit vänner med Milla så länge. Vi hade ju själva tänkt åka med dem på nyår, om inte din mamma
Vi kan ändå inte åka ut till stugan nu, och vi ska inte lämna mamma ensam.
Jag vet, därför frågar jag dig. Jag skulle säga nej, men Milla lider verkligen med sin svärmor. Enligt henne är Mattias mamma hopplös, och deras äktenskap hänger löst.
De funderade en stund till och kom fram till att om de kunde rädda vänners förhållande så fick de offra sig.
Vi ger dem nycklarna. Men de får sköta allt själva vi vill inte bli indragna, sa Johan.
Milla hörde direkt att Tove litade på henne.
Tusen tack! Jag ringer och håller er uppdaterade, sa hon, och de gav sig av.
Resan till stugan tog över tre timmar. Huset låg i ett vackert område, långt från stadens brus. Men Tove och Johan hade rätt: det hade kommit mycket snö under nyår och även med fyrhjulsdriften blev det stopp. De fastnade och ringde till Johan och Tove.
Vad ska vi göra nu? undrade Milla och Mattias.
Åk hem igen. Tredje januari rensar ingen snö all personal är ledig.
Vi har kört så långt… Det finns en större by här i närheten. Du sa att Johan känner någon traktorägare där?
Jo, han brukar ploga vägen.
Vi får ringa och fråga om han kan komma.
Jag skickar numret, sa Tove.
En halvtimme senare ringde Milla igen.
Han svarar inte. Kan inte Johan ringa honom? Han svarar nog inte på okända nummer.
Okej, vänta lite.
Tove övertalade Johan att prova, och till slut fick de tag på traktorföraren, som lovade att komma inom en timme.
Under väntan ringde Milla ständigt och undrade när de kunde köra Tove började känna sig skyldig.
Som tur var kom traktorföraren som lovat. Han plogade upp vägen. Men för att öppna grinden måste man skotta. Ingen ville, så Mattias skottade en liten stig fram till dörren, och de kom in i huset.
Elementen värmde dåligt, så de måste få igång pannan. Mattias försökte men visste inte hur, så han ringde till Johan. Två timmar fick Johan sitta och förklara hur pannan fungerade.
Jag har aldrig sett en sådan här är det en gammal modell?
Ja, huvudsaken att det funkar! muttrade Johan. Han anade att problemen inte var slut.
Så blev det också. Milla ringde om allt möjligt allt från Var ligger stekpannan? till att huset var kallt.
Framåt kvällen stängde Tove och Johan av mobilerna för att få lugn och ro.
Nästa morgon visade telefonen flera missade samtal från vännerna.
Vad har hänt nu?
Ingen aning Tove blev nervös och ringde upp Milla, som svarade trött.
Hej? Var har ni hållit hus?!
Vi sov.
Vi har haft en krissituation. Det luktade rök i bastun vi kunde ha brunnit inne!
Oj då
Ja, helt sjukt. Vem har byggt sådana bastuugnar?!
Vad var det som var fel?
Ni borde ha sagt att det sitter ett lock på skorstenen Milla började förklara för Tove. Tur att Mattias är smart och fattade det i sista stund.
Förlåt, jag tänkte inte att ni skulle basta första dagen. Dessutom
Vadå? Vi är gäster klart vi använder allt. Ingår inte bastun? Ni kunde ha sagt till om det. Och det var snö upp till taket!
Basta på ni, sa Tove osäkert.
Vi hittade ingen grill heller.
Vår gamla gick sönder.
Så ni sa inget heller? Hur ska vi nu grilla kött? Milla var missnöjd.
Jag vet inte, Milla. Jag orkar inte tänka på allt just nu. Ni får lösa grillandet själva, bara ni inte sätter huset i brand.
Samtalet avslutades, och Tove kände sig lättad men samtidigt trött på sin väns sätt.
Och nu då? Något nytt strul? undrade Johan.
Ja.
Tove återberättade allt till honom.
Mattias har varit i bastun i somras han vet om locket. Så han kan inte klaga. Och grillen det är inte vårt ansvar. Vill de laga pilaff, ska vi då ordna en stor gryta? Vill de ha grill, finns engångsvarianter i byn. De räcker några dagar.
Så sa Tove till Milla när hon ringde igen.
Bra, då fattar jag. Vi åker till byn nu när vägen är ren, kan vi handla.
Otroligt nog slutade Milla efter detta ringa Tove. Hon förstod nog att vännen var slutkörd och trött på hennes krav.
De har inte hörts på länge nu. Undrar hur de har det? sa Johan dagen därpå.
Milla svarade inte i telefon, men skickade sms: Allt är okej.
Paret bestämde sig för att låta vännerna vara och släppa det.
I slutet av ledigheten mådde Johans mamma mycket bättre.
Kanske du ska åka ut till stugan och hämta nycklarna? Du kan samtidigt kolla huset och bastun, föreslog Tove.
Bra, jag åker på morgonen och är tillbaka på kvällen.
Johan for iväg medan Tove var kvar med svärmor.
Hon meddelade vännerna att Johan var på väg, och hoppades att allt gått smidigt. Men till sin förvåning kom Johan hem med dåligt humör och vägrade berätta.
Milla löste mysteriet. Hon ringde Tove nästa dag och bad henne komma hem till sig. De bodde på gatan intill.
Har svärmor lämnat er i fred? frågade Tove.
Jo, hon har fått ordning hemma och flyttade ut igår innan vi kom tillbaka.
Bra, då kommer jag om en timme, lovade Tove. Hon sa inget till Johan, för han blev bara irriterad av vännernas drama. Tove ville ta reda på varför.
Milla gick genast rakt på sak.
Här, ta det här. Jag har räknat ut allt, sa hon och räckte över ett papper.
Vad är det här?
Listan över utgifter vi haft för er stuga.
Tove skumlade igenom: traktorförarens avgift, elektrisk snöskyffel, grill, kol, tändvätska, grillgaller, tre glödlampor och en samling aromatiska oljor till bastun.
Det här har vi köpt under vistelsen hos er.
Och varför visar du mig det?
Vi har lämnat kvar allt. Ni kan använda sakerna.
Tack, sa Tove förbryllad.
Mattias och jag kom överens om att eftersom ni kommer ha nytta av grejerna, bör vi dela på kostnaden.
Är du seriös nu? skrattade Tove, som trodde det var ett skämt.
Ja! Om ni haft en grill, hade vi sluppit köpa och ordna utrustning till grillen. Om ni haft en ordentlig skyffel, hade vi inte köpt den elektriska. Och om snöröjaren rensat i förväg, hade vi inte behövt vänta två timmar och bränna bensin. Och att bastun saknade schampo kostade oss också!
Nu är du ute och cyklar, Milla. För det första, vi är inget hotell och kan inte stå för schampo. För det andra köpte ni grill, skyffel och oljor själva de kan ni ta hem. Som kol, tändvätska och galler. Jag tänker inte heller betala snöröjning, ni körde ut av egen vilja.
Men ni kommer använda vägen sen
Tills vi ska till stugan lär det ha snöat igen. Och snöröjningen brukar vara gratis, det var bara krångel under helgen då betalade ni. Alltså är det era privata kostnader. Men för att vara rättvis kan jag ersätta för glödlamporna de behövs ju, tack för att ni bytte. Tove swishade över trehundra svenska kronor till Milla, reste sig och gick utan ett ord. Hon tog inte emot samtal eller svarade på sms. För att göra rätt för sig, samlade hon och Johan ihop allt vännerna lämnat, och lät budfirma leverera sakerna.
Till dess var Johans mamma nästan frisk, och paret kunde åter åka till stugan på helgerna. Milla och Mattias förlorade den förmånen. Vänskapen rann ut i sanden, och det generösa paret lånar aldrig ut sitt hus igen, även om vännerna blev både förvånade och irriterade av parets nya inställning.
Vi ville bara hjälpa och hur tackar de oss? Otacksamt, sa Milla till Mattias när hon ringde Tove igen. Hon behövde inte den elektriska skyffeln, men den kunde bara lämnas tillbaka med kvitto och kvittot låg kvar i stugan hos vännerna.