DET DU KORTAR AV KOMMER ALDRIG TILLBAKA
När Elsa visade sina bröllopsbilder för vänner brukade hon alltid säga:
Oj, vad jag fick lida i den där klänningen! Visst var den vacker, men åh, så tung och otymplig! Nästa gång jag gifter mig ska jag välja en lätt och luftig brudklänning.
Alla var övertygade om att Elsa bara skämtade. De skrattade med henne, och Elsa menade det faktiskt på skoj. Hennes vänner visste att Elsa gift sig av kärlek. En klassisk semesterromans. Elsa var tjugoett och Henrik tjugoåtta.
Augusti, salta vindar i Helsingborg, bubbligt vin, en stjärnklar himmel romantiken låg tjock i luften och blev till sist en ansökan hos Skatteverket om giftermål. Innan det blev verklighet, var Henrik tvungen att skilja sig från sin andra fru. Elsa fick flytta från Göteborg till Henriks hemstad Malmö.
Malmö-Göteborg-Malmö. Den rutten blev Elsas livsnerv i tio år. Men det var senare det först behövde paret hyra en lägenhet ihop. Henrik hade gett sin lägenhet till sin andra fru, som hotat att ta livet av sig om han vågade gå vidare, eller hälla syra över tredje frun, eller hoppa ut från balkongen. Allt bara om han inte återvände! Med tiden lugnade sig exfrun och försvann ur deras vardag. Kanske hade Henrik lovat henne nåt? Om första frun talade han ogärna. Det där var historia, sa han. Det första äktenskapet höll i ett och ett halvt år, sen bröt de upp. Ganska snart gifte Henrik bort sin första fru med en vän. Allt löste sig för alla.
Med andra frun dröjde det längre tre år tog det för Henrik att förstå hennes märkliga drag. En kvinna som kallade barn för små mänskliga avkommor och vägrade skaffa några! Allt sånt bekom inte Elsa det minsta. Hon var självständig, ambitiös, trygg i sin skönhet och sin unicitet. Henrik dyrkade henne. Han trodde han nått himlen på jorden. Han gav henne blommor i stora fång, köpte kappor i tre varianter, hon hade skor och stövlar så hon kunde byta varje dag. Henrik tog med sin fru till Stockholm, Paris, till en fjällstuga i Åre allt för att utvidga vyerna inför första barnets ankomst.
Snart föddes lilla Ingrid. Elsa blev upptagen med henne, medan Henrik köpte ett hus och inredde det med omsorg. Allt för sina älskade tjejer! Inflyttningen firades. Ingrid började på dagis.
Elsa satsade hårt på extrastudier, men gjorde det helst i Göteborg. Där fanns hennes vänner, mamma, och staden kändes alltid levande och trygg under lindarna som doftade barndom. Hon lämnade Ingrid hos sin svärmor, som älskade flickan högt. Under studiesemestrarna bodde Elsa i sitt kära Göteborg. Henrik, svartsjuk och rastlös, dök ständigt upp på oväntat besök arrangerade bisarra små överraskningar, väntade på Elsa utanför biblioteket eller konsertlokalen. Han hade egentligen ingen anledning Elsa var trogen, men sanningen var en annan än han förstått.
Hon ville helst undvika vardagssysslor. Hon var mer motiverad att plugga vidare, bara för att slippa hushåll och familjeliv, och ville inte fastna i det eviga diskandet och städandet, uppfostra barn och ta hand om en man. Hon kände livet rinna förbi. Varför skulle en vacker, smart kvinna som hon ägna sig åt sånt trams?
Snart hade Elsa tre röda examensbevis liggande i väskan, samlade på sig dem, alltid redo. Hennes huvudsakliga utbildning var som samtalsterapeut. Överallt sökte hon jobb, entusiastisk. Henrik var bestämt emot:
Räcker inte våra pengar? Jag blir tokig av oro, Elsa! Ska vi inte skaffa en son? Eller till och med en till dotter? Bara du är nära så är jag lycklig.
Men Elsa ville inte bli mamma igen. Hon tyckte hennes roll var spelad dottern var där, hon gav Henrik ett barn, vad mer? Svärmor, när hon hörde Elsa prata om framtidsplaner, föreslog att lilla Ingrid kunde bo hos henne ett tag, tills Elsa var redo.
Och Elsa tvekade inte hon åkte direkt till Göteborg, utan att ens meddela Henrik. Jag ringer från Göteborg, bestämde hon sig.
Men i Göteborg väntade Henrik. Han kände igen ett av Elsas trix vid det här laget.
Elsa, var är Ingrid? Varför är du här och inte i Malmö? Har du träffat någon annan?!
Lugna dig, Henke. Inga andra, ingen romans. Jag har bara tröttnat på vår gemenskap. Jag vill vara fri! sa Elsa lugnt.
Fri från mig och dottern? Vad hände med kärleken? Har du fått någon sorts kris? Vi fixar det, vi klarar allt ihop, försökte Henrik övertyga henne.
Nej, det kommer vi inte sa Elsa, och satte punkt.
Henrik sökte stöd hos sin svärmor, men hon skakade bara på huvudet:
Vad ska jag göra? Elsa är som en klippa, det är bara att acceptera.
Henrik åkte tillbaka till Malmö ensam, full av frågor. Hur skulle han nå Elsa? Hur skulle han laga det som gått sönder?
Veckorna gick. Elsa besvarade samtalen kort och kallt. Jag har det bra.
Till slut bestämde sig Henrik: han sålde huset, tog Ingrid och flyttade till Göteborg. Han ville rädda familjen. Elsa förhöll sig sval till planen och försökte avråda honom. Det är inte bra för Ingrid, inte för min mamma; varför rycka upp henne, varför byta skola och vänner?
Men i själva verket var det bara svepskäl. Elsa njöt av sin frihet och ville inte mista den att leva som en fågel under himlen, var hennes motto. Hon startade eget, en liten ateljé, hyrde en etta, hade beundrare i överflöd mest kvinnor till och med och ingen tid att sakna det gamla livet. Plötsligt stod en man, en dotter där igen För vad? Elsa ville radera det förflutna. Allt som hänt kändes som om det hänt någon annan.
Henrik struntade i protesterna och flyttade med dottern till Göteborg. Hoppet levde vidare i honom, han älskade Elsa fortfarande. Han mötte henne efter jobbet, hämtade deras dotter (som var slående lik Elsa). Men Elsa betedde sig som en isstaty. Med tiden satte hon punkt:
Henrik, låt mig vara i fred. Vi får skilja oss. Ingrid kan bo hos mig om det behövs.
Ingrid hade då blivit elva år. Hon behövde inget tillfälligt hem hon hade sin pappa, sin farmor, och hon tänkte mycket på sin mamma. Hon älskade henne, men kunde inte förstå varför Elsa så enkelt lämnat sitt eget barn.
Tiden gick. Allt är förgängligt.
Henrik slutade leta fisk på torra land. Han hade för länge förstått att han aldrig skulle nå Elsas hjärta igen.
Till slut förde ödet honom samman med en vanlig kvinna från Dalarna, med bägge fötterna på jorden, ingen längtan efter storstad eller dyrbara saker. Hon hade två söner sedan tidigare. Hennes drömmar var enkla: gummistövlar för slasket, en filtjacka mot vinterkylan, barnen på rätt köl.
Henrik fann ro hos denna kvinna. Där det är enkelt, finns hundra änglar. Där det är komplicerat, finns inte en enda. Och snart fick de en dotter tillsammans. Han fann sann lycka. Det krävdes fyra försök men nu kände han äkta kärlek. De tidigare äktenskapen talade han inte om.
Elsa bodde nu hos sin mamma, i mammans Göteborgslägenhet. En affärspartner lovade henne guld och gröna skogar, men lämnade henne barskrapad. Hennes ateljé gick omkull och beundrarna försvann. De friade, men när det gällde gömde dom sig.
Nu jobbar Elsa som skolkurator tur att hon utbildade sig. Något ångrar hon ändå inte. Fast människosjälen är ett mysterium. Kanske tänds ännu en gnista av ånger hos Elsa, denna himmelens fågel? Ingen vet.
Ingrid, nu vuxen och gift, bor kvar hos farmor i Malmö. På sitt bröllop bar Ingrid en lätt och luftig klänning. Den fick hon i present av mamma Elsa, som nu vet att det man en gång kortar av, kommer aldrig igen.
Det jag har förstått är: I vår längtan efter frihet kan vi ibland kapa banden som är allra svårast att laga. Och ingen frihet i världen ger tillbaka det vi en gång förlorat av slarv eller rastlöshet.
