Svärmor
Elisabet Johansson var en kvinna monumental till både kropp och själ. Hon gick inte, hon marscherade. Hennes blick var ett eldigt sken, hennes ord klöv luften som domar. Placera henne på ett sockel så får man staty, inte kvinna.
Hon ägde en livsmedelsgrossist i utkanten av Malmö, hade två fängelsebesök bakom sig för att ha ställt till med bråk och en för vållande till annans död. Mellan dessa duster födde hon tre döttrar, och därigenom tre svärsöner.
Vid varje bröllop höll Elisabet Johansson en högtidlig föreläsning för svärsönerna om deras plikter, där listan över straff var lång och detaljerad.
Man får säga att Elisabet höll sig borta från de små konflikterna hon sparade sina nerver. Döttrarna hade strängt fått veta: rör inte mor i onödan, lär er lösa era egna bekymmer! Bara om något eller någon verkligen försvann fick man ringa. Eller när en kropp behövde döljas.
Svärsönerna uppskattade denna policym, de höll sig på behörigt avstånd. Att hamna i bråk med Elisabet var livsfarligt, för paragrafen dråp i affekt stod graverad i hennes panna.
Men yngste svärsonen, Oskar, kände sig fri han hade aldrig haft någon direkt kontakt med Elisabet och bodde med sin familj i Lund. Så när Oskar fick chansen att följa med sin chef till en bastu på lördagskvällen, ansåg han sig oberoende av svärmor och gick glatt med.
Till sin fru sade Oskar att han skulle jobba sent något skulle färdigställas. De mer rutinerade kollegorna tog till större försiktighet: en släpade med sig fiskespö och tält, ska på fisketur med vänner, och beställde dessutom ett stor hink levande abborre till frun; två andra packade ner laptops för nattligt tankkrig. Chefen var mer öppen med bastubesöket.
Mot midnatt blev både drickandet och bastandet enahanda, och någon föreslog att de skulle bjuda in två damer från escorttjänst. Pengarna räckte till två, men båda var vad svenskar skulle kalla riktig tråkiga. Chefen ville byta ut dem, men kollektivet tyckte det vore bättre med mer vodka.
Yngsta dottern, Linnea, Elisabets barn, satt hemma och bet på naglarna av oro. Vid midnatt ringde hon till sin mor:
Säg det snabbt, Linnea! Jag lossar av min lastbil nu, har inte tid att tjafsa, sade Elisabet.
Mamma, Oskar har inte kommit hem, hans mobil är tyst, kollegornas också. Jag får inte tag på chefen heller. Han är försvunnen! Något har hänt!
Ta det lugnt. Jag fixar!
Elisabet gav direktiv till logistikpersonalen, satte sig bakom ratten och körde mot Lund, och under tiden ringde hon några samtal.
En halvtimme senare visste hon exakt vilken bastu Oskar befann sig i och med vilka, och en timme senare stod hon på tröskeln till bastun, eskorterad av en nervös bastuvärd. Hennes ankomst väckte sensation, och Oskar fick omedelbart ett trovärdigt alibi i form av svarta blåmärken och en sprucken tand.
Chefen försökte ta kommandot:
Vad håller ni på med? Vem är ni? Jag ringer polisen!
Men han kände inte Elisabet Johansson. Hon slutade slå Oskar, grabbade en kökskniv från bordet och satte den mot chefens strupe:
Prova, din fega räv! Ringer du, så får du svårt att prata efteråt. Jag är svärmor till den här gossen!
Tyst, sniglar! vrålade hon åt escorts som blev vita av kniven och svingade sedan kniven mot Oskar.
Nå? Har du något obekvämt i kalsongerna?
Mamma! snörvlade Oskar, backande till hörnet. Det gör du aldrig!
Vad skulle hindra mig?
Jag har inte varit otrogen! Fråga vem du vill!
Elisabet besåg escorts.
Ingen har varit otrogen, sade chefen med raspig röst.
Jag ser det själv. Hur kunde ni ta in så trista tjejer?
Hon hällde upp vodka i ett glas och räckte Oskar:
Drick. Bedövning.
Oskar drack och slog tänderna mot glaset.
Vad är det för kaos här? Berätta!
Vi försökte koppla av, sade chefen. Men det blev tråkigt. Och escorts var… inte direkt charmiga.
Elisabet satte sig vid bordet och skar av en rejäl bit falukorv:
Fantasi saknas, pojkar! Hon spottade ut orden. Och det där? Hon pekade på fiskespön. Vad är det? Från vuxenbutik?
Det är mitt alibi, svarade fiskarn.
Och det där då? Hon sparkade på abborrehinken.
Precis.
Smart tänkt ändå. Vad skulle ni gjort utan mig? Men nu har ni tur!
Hon tömde hinken i bastupoolen fisken for iväg, som om den flydde ett kriminellt drama.
Så. Nu ska det fiskas. Hon gav ett spö åt fiskarn och ett åt tankisten. Ni ska fiska abborre nu. Sniglar, ner i vattnet! Dags att jobba.
Escorts låg snabbt i poolen.
Regler: männen fiskar med spö, tjejerna med händerna. Den som får fisk går härifrån oskadd.
Du, pekade hon på den andre tankisten, du antecknar resultaten. Jag och chefen satsar. Jag lägger på hon i gul bikini hon får första fisken.
Aldrig! avbröt chefen. Jag satsar på Kalle. Han är storfiskare.
Du där i gul! ropade Elisabet. Du får bonus om du får första fisken.
Och jag då? gnällde andra escorten.
Bonus om du får fler än gul.
En halvtimme senare kikade bastuvärden in. Högljudda skratt och rop, tjejer grabbade fisk med händerna, Kalle fiskade med bröd, tankisten jagade escorter, Oskar och den andre tankisten agerade trål med ett stort badlakan. Chefen skrek från poolkanten och gav direktiv.
Elisabet skickade sms till dottern: Din man blev överfallen av okända när han kom hem, han fick stryk men lever och pratar med polisen. Snart hemma. Kram, mamma. Och ja, mammas sinnesro var viktigare än en svärsons tand och hennes sömnlösa natt. Till Oskars Swish skickade hon dessutom några tusen kronor för tandläkaren han var ju oskyldig. Men, som hon skrev: tänk innan du festar nästa gång!
