Dagbok,
Jag hade varit tillsammans med David i tre år när han frågade om jag ville bo med honom vilket betydde att jag dessutom skulle flytta in hos hans föräldrar. Efter att vi gifte oss började saker och ting snabbt gå utför.
Min svärmor skyllde ständigt på David för saker jag gjorde eller beslut jag tog. Det skapade många missförstånd och konflikter. Hon ifrågasatte varje val jag gjorde, oavsett om jag arbetade eller var hemma. En söndag ville vi bara sova ut, men hon stormade in i vårt sovrum och började genast skälla på oss för att vi inte redan var uppe. David försökte ta vårt parti, men hon var bestämd om att det var hennes hus, och där var det hon som bestämde.
Till slut blev det ohållbart, och redan samma kväll började David leta efter en hyreslägenhet. Priserna var höga, men vi hade inget val om vi ville få lite lugn och ro. Så fort vi flyttade därifrån kändes det som att livet började ordna sig igen.
Senare tittade vi på en tomt vi funderade på att köpa, men vi hade inte råd med en brunn. Vi bad då Davids föräldrar om hjälp. Min egen pappa gick bort när jag var liten, och min mamma som fortfarande bor kvar ute på landet har fått ta hand om mina två yngre bröder.
Vi började bygga huset från grunden. Mitt i allt hittade vi papper som visade att tomten stod skriven på min svärmors namn. Jag blev helt ställd och berättade allt för David. Han försökte lugna mig och sa att det bara var en formalitet, då min mamma hade betalat och sedan fört över ägandet till oss.
Jag tyckte inte att det kändes rätt och bad till slut min svärmor att flytta från vårt hem. Vi bodde ifrån varandra under en månad, men David lovade att reda ut situationen och övertalade mig att försöka igen. Några månader senare upptäckte jag att jag var gravid en gammal dröm som äntligen gick i uppfyllelse.
När vi fick veta det tog vi åter kontakt med Davids föräldrar, men deras beteende var detsamma som förut. De fortsatte att ringa och bjuda hem oss för att träffa barnet, trots att jag bad att få lite lugn och ro. Min svärmor gjorde situationen än mer spänd, och vi började smågräla om allt och inget. Jag påminde David om alla brutna löften och hans familjs dåliga sätt.
Allt förändrades den dagen min svärmor kontaktade min mamma för att prata om att skriva om huset, men krävde samtidigt att min mamma skulle avstå halva fastighetsvärdet. När mamma vägrade, fick jag höra att jag var lat och aldrig gjorde något rätt för mig.
Det var där och då jag insåg att vi aldrig skulle komma överens. För dem verkade pengar vara det viktigaste i livet. Jag bestämde mig: nu fick det vara nog. Jag ville styra mitt eget liv, inte anpassa mig efter andras förväntningar.
Jag ångrar inget. Jag vet att jag kan ta hand om både mig själv och mitt barn. Mest troligt kommer David fortsätta bo kvar hos sin mamma.
Tror du att jag gjorde rätt?
Jag ser tillbaka och känner att jag prioriterade mitt eget välmående och självständighet under de här svåra omständigheterna och de spända relationerna med släkten. Alla situationer är olika, men mitt beslut grundade sig på vad som var bäst för mig och mitt barn.
