Philip och Ingrid verkade leva bra ihop, men det fanns en liten detalj som ständigt gnagde den ekonomiska obalansen. Philip spenderade glatt sina kronor på sportkläder och svindyra frisörbesök på Södermalm, medan Ingrid snålade och klippte sitt hår hemma med en IKEA-sax. Hon bidrog rejält till hushållets budget, men Philip var lika blind för hennes hjälp som för fjolårets snö i Malmö.
En vacker lördag bad Ingrid Philip att köra henne hem till hennes mamma i Uppsala för att lämna över en TV. Medan Philip väntade i badrummet (ja, vissa saker tar tid även i Uppsala), råkade han höra en konversation mellan Ingrid och hennes mamma som avslöjade att Ingrid köpt en lägenhet mitt i Stockholm utan att ens nämna det för Philip. Han blev röd i ansiktet som en svensk kräfta och krävde en förklaring på stubben.
Ingrid hävdade att hon lånat pengar av sin kusin Erik, men Philip kände att det luktade mer än nybakat kanelbullar. Han konfronterade Erik som bara skrattade och tipsade Philip att fråga sin kära fru om allt han undrade, som om det vore någon sorts familjemedlemspost. När Philip återigen frågade Ingrid pekade hon finger mot sin syster och sa att hon lånat pengarna därifrån också. Philip, sårad och misstänksam, gav henne ett ultimatum: antingen får han hälften av värdet på lägenheten, eller så blir det skilsmässa och han skickade till och med ett sms, så det skulle bli rätt i protokollet.
Ingrid hade inget emot skilsmässan och de gick skilda vägar. Nu bor hon med sin mamma i den nya tvåa hon köpt på Östermalm, och är hyggligt nöjd med sitt nya liv och sin nya TV. Den här mossiga och smått tragikomiska historien visar att när kommunikationen och tilliten brister, kan det sluta med att man bara har Riksbanken och bolagsverket kvar att prata med.
