Jag stod i köket och drack kaffe medan min väns son tittade på tecknade serier. Några minuter senare hördes en fruktansvärd smäll.

Onsdag, min lediga dag från jobbet. Jag höll på hemma med att tvätta fönster och dammsuga när telefonen plötsligt ringde. Det var min väninna Klara som sa, utan förvarning, att hon och hennes son Vilmer snart skulle komma över. Hur mycket jag än försökte förklara att jag städade och helst ville vara ifred, verkade hon inte lyssna alls.

Efter bara tio minuter knackade de på dörren. Jag blev inte särskilt glad över att se Vilmer, han är känd för att ha spring i benen och ställa till det.

Vi satt i köket och drack kaffe medan Vilmer tittade på barnprogram på TV. Men efter en liten stund hördes ett rejält brak från vardagsrummet. Jag gick genast dit och insåg att akvariet hade gått sönder. Vattnet rann mot golvet och våra små guppyar låg utspridda bland vattnet och glasbitar på den svenska ryamattan.

Klara rusade direkt fram till Vilmer för att se om han var oskadd. Själv började jag torka upp vattnet med handdukar för att det inte skulle rinna ner till grannarna. När allt var undanröjt meddelade Klara att de skulle gå hem.

Varför hjälper du mig inte att bära mattan till tvätten? frågade jag.
Jag måste lugna Vilmer, han blev jätterädd, svarade hon snabbt.

Jag frågade Vilmer varför han hade pajat akvariet. Han berättade att han skulle fånga ett pappersflygplan. Jag frågade var han hittat papperet, och han pekade på mitt skåp där jag förstås hade lagt mitt vigselbevis, som han vikt till ett flygplan.

Äsch, du kan väl få ett nytt exemplar, sa Klara nonchalant.

Visst, varför skulle jag oroa mig? Jag får köpa nytt akvarium, skaffa nytt vigselbevis och betala för en ny matta. Och tydligen var det också mitt fel att vigselbeviset låg så synligt, enligt Klara.

När de gått gick jag ner till grannen för att försäkra mig om att inget vatten runnit ner. Sedan städade jag färdigt och lade mig för att vila en stund. Senare på kvällen fick jag ett sms från Klara där hon skrev att jag skulle betala henne pengar, eftersom hon tagit Vilmer till psykolog han var så skrämd. Jag svarade inte, utan blockerade numret.

Idag lärde jag mig något viktigt: I Sverige är det bäst att vara tydlig med sina gränser, även mot gamla vänner.

Rate article
Add a comment

;-) :| :x :twisted: :smile: :shock: :sad: :roll: :razz: :oops: :o :mrgreen: :lol: :idea: :grin: :evil: :cry: :cool: :arrow: :???: :?: :!:

Jag stod i köket och drack kaffe medan min väns son tittade på tecknade serier. Några minuter senare hördes en fruktansvärd smäll.
Vem skulle egentligen vilja ha dig, Klara? Tandlös, barnlös, utan stamtavla – ropade Per och spottade innan han gick. Hon sprang till fönstret och såg mannen, med vilken de delat 15 år, promenera iväg. Hon trodde att de levde i fullständig harmoni – men i slutänden avslöjade han att det handlade om bekvämlighet. Erfarenheter från familjefotograferingar Klara har en fin lägenhet, lagar fantastisk mat, är en utmärkt värdinna, och var beredd att göra allt för honom. Klara funderade på att öppna fönstret och ropa till honom att inte lämna henne. Hon var till och med redo att förnedra sig, att gå med på att han fick bo med henne fast han spenderade flera dagar hos “den andra”… Det kändes bättre än att vara 45 år och ensam, övergiven. Hon öppnade fönstret, men råkade lägga blicken på en porträttbild av sin pappa – i militäruniform, stolt blick. Då ändrade Klara sig. Hon skämdes för sin svaghet. Hon tittade en gång till på sin stiliga och eleganta man som satte sig i sin fina bil, med väskorna. Hon gick till köket, förbi hallen där mormors gamla spegel stod. I spegeln såg hon en rund och trött kvinna med grått hår och slocknade ögon. Klara visste att hon inte var någon skönhet. Och nu dessutom dåligt med hälsan, tänderna sönderfallande, pengarna räcker inte till nya – för att hennes man behövde en ny bil och dyra kläder till jobbet. Vad är det här för dumheter! Din Per är klädd som en skådespelare. Du har bara en urtvättad tröja, en förhistorisk kjol och ett par blusar. Utnötta skor och tossor istället för kängor. Rocken skulle inte ens min mormor ha haft på sig. Han kräver menyer som på restaurang – biff ena dagen, ångkokta köttbullar nästa, fyllda pannkakor och kött. Ska han verkligen få styra så här, vännen min? sa kollegan och väninnan Lucy. Klara lyssnade men gjorde som hon ville. Sedan sa hennes man att han skulle gå. Till en 27-årig kvinna. Med fyra barn. – Hon är ung, suckade Klara. Men kollegan och vännen luskat ut lite om den andra. Kollade sociala medier, hörde sig för med grannar, och berättade: – Hon har ingenting! Du blev kallad barnlös och tandlös, men du är av god familj! Hon har aldrig jobbat, alla barnen har olika pappor. Hon drack under hela graviditeten, mamman är lika omoralisk. Så snacka inte om ungdom alltså. Men män gillar tydligen den sortens kvinnor. Familj på det sättet fungerar ju inte… Jag fattar inte, men håll ut, Klara! Klara höll ut. Hennes fina lägenhet hade hon ärvt. Och pappan såg till så att Per aldrig skulle få någon rätt till rum och yta. Klara bestämde att hyra ut ett rum, så pengarna skulle räcka längre. Flera byggprojekt var på gång i kvarteret. En trevlig ingenjör, Lennart, flyttade in – snäll, intelligent och vänlig. Han erbjöd att betala i förskott så Klara kunde fixa sina tänder. “Sån vacker kvinna borde inte behöva lida så!” Klara slog ut i blom. Ingenjörens bror kom på besök – stilig stylist. Han tog Klara “under sina vingar” och föreslog makeover. Och Klara förändrades! Håret glänste, sminket framhävde hennes fina drag, tänderna fixade. Hon började promenera till jobbet, tappade kilon och sprang i parken, blev som en fjäril ur sin kokong. En dag ringde det på dörren, och hyresgästen ropade: “Klara, det är till dig!” På tröskeln stod ex-mannen Per, knappt igenkännlig: blek, vilsen, med väskor. – Vad vill du? frågade Klara. Hon mindes hur hon försökt ringa. Han hade blockerat henne. Nu stod han där. – Du har blivit så… utbrast han. Smickret bet inte på Klara. Hon mindes sömnlösa nätter, tankarna på att ge upp, oändliga tårar. – Klara, jag har haft det jobbigt. Hon du bytt mot, bara krävde pengar. Barnen skrek hela tiden, ingen uppfostran. Hon lagade nudlar till middag! Alla skjortor tvättade ihop, allting är slitet. Jag har knappt köpt nåt själv. Allt har gått till dem. Jag ångrar mig. Kan vi börja om, snälla…? Men i Klara ekade orden: “Vem skulle vilja ha dig, Klara? Tandlös, barnlös, utan stamtavla.” Hon såg på exet. Då öppnades dörren. Lennart kikade ut: – Klara, behöver du hjälp här? Och du, vad gäller saken? Per skrek: – Vem är du?! – Det här är min man, Lennart. Kom inte hit igen! – sa Klara och stängde dörren i ansiktet. Hon bad om ursäkt till hyresgästen för att ha kallat Lennart sin man. Men han suckade: – Det är nog dags att vara tydlig! Klara, jag älskar dig! Hur kunde någon släppa dig? Vill du gifta dig med mig – på riktigt? Han var änkling, och Klara gifte sig – efter två månader. Hon överöses med rosor, de köper stuga. Hon ser inte den före detta mannen, som ibland tittar avundsjukt från hörnet och grämer sig över att han bytte bort en fantastisk kvinna mot ingenting. I slutänden blev han ensam. Och Klara och Lennart promenerar hand i hand på gatan, lyckliga och förälskade. Nu väntar hon barn. Gilla och dela gärna – vad tycker du?