Min dotter, ska jag vänta på dig på söndag?, frågade jag min dotter. Självklart, svarade hon.
Jag såg fram emot att barnen skulle komma hem till mig och förberedde allt för deras besök. Ville verkligen bjuda dem på något gott så jag städade hela lägenheten och gjorde mig i ordning. Duken låg på bordet, kaffet var klart nu fattades bara gästerna. Men när klockan slog avtalad tid var ingen här. Oroade mig över att något kan ha hänt. Jag hade tänkt ge dem en rejäl slant jag visste hur mycket de drömde om en ny bil. Jag tog upp mobilen och slog min dotters nummer. Hon svarade sömndrucket:
Mamma, jag hade glömt helt bort att vi skulle komma till dig. Vill du säga att jag har lagt ner två dagar på att förbereda för er alldeles i onödan? Det är ju min födelsedag idag. Mamma, vi kommer absolut imorgon. Det har bara varit helt fullt upp för mig, förlåt. Det gör inget.
Jag la på. Kände mig så fruktansvärt ledsen. Slängde det jag förberett till dem. Sedan packade jag snabbt ihop mina saker, tog de där pengarna som egentligen skulle gå till barnen och bokade en semester i Visby. Det blev en fantastisk vistelse. En dag i Almedalsparken kom en man fram och bjöd på kaffe. Han hette Filip, pensionerad domare, och samtalen flöt lätt med honom. Han kunde berätta om saker ur livet och jag delade mitt.
Vi blev förälskade. Innan semestern var slut bad Filip att jag skulle flytta in hos honom. Jag har en fin tvåa på Södermalm och pensionen klarar oss. Vi kan ha det bra ihop, gå på bio eller bara ta det lugnt. Jag visste inte vad jag skulle svara. Jag har ju barn och barnbarn. De lever sina egna liv nu. Klart de kommer hälsa på, lugnade Filip mig. Då mindes jag plötsligt min dotters agerande och tackade ja.
En vecka senare kom jag tillbaka hem. På min ytterdörr satt en lapp om att hjälpa till att hitta en försvunnen kvinna. Det är dig de letar efter, va?, frågade Filip. Det måste vara min dotter, sa jag. Hon visste inte att du var på semester? Nej, det visste hon inte.
Då kom min dotter uppför trappan. Mamma, var har du varit? Jag har letat överallt! Jag har varit på semester. Jag måste väl få ha mitt eget ibland. Och det här är Filip. Vi ska bo tillsammans. Jag förstår inte. Oroa dig inte. Det är inget fel på mig. Vill du inte att jag ska vara lycklig? Jo, det vill jag. Bra, då så. Kom, så får du se några fina saker jag köpte på semestern.
Skulle du ha vågat svänga om så tvärt?
