5 mars
Ibland tänker jag på hur vi svenskar säger kläderna gör mannen, men det kan verkligen slå fel om man är för snabb med att döma andra. Dagens händelse i en av Stockholms mest exklusiva butiker gav mig verkligen en tankeställare och jag är säker på att även andra inblandade inte kommer glömma den i första taget.
Jag stiger in på NK:s finaste avdelning, där doften av italienskt läder blandas med diskreta toner av fransk parfym. Jag hade på mig en enkel beige trenchcoat och kände mig rätt anonym där jag stannade vid montern med säsongens mest exklusiva väska. Innan jag ens hann känna på den dyker butikens mest snorkiga expedit Christoffer upp framför mig.
Han spärrade upp ögonen och fällde genast en vass kommentar:
Det där är nog ingenting för dig, tyvärr. En månads hyra i Vasastan täcker inte ens axelremmen. Jag rekommenderar att du provar på Åhléns istället. Utgången är åt det hållet.
Istället för att ta illa vid mig lät jag bara handen glida ner i fickan, tog fram mobilen och låste upp exklusiva affärsapplikationen butiksledningens digitala verktyg och visade loggan för honom.
Det är intressant att höra dig säga så. För just via det här programmet har jag nu godkänt en omedelbar uppsägning av butikschefen.
Hans ansiktsfärg försvann lika snabbt som självsäkerheten. Hans ögon växlade mellan min skärm och mitt ansikte, och det gick nästan att ta på paniken i luften.
Han försökte viska, nästan otroligt: Är är du investeraren från morgonmötet?
Jag la lugnt ner mobilen, tog ett steg närmare och svarade, med en bestämd men kall röst:
Jag är den som äger hela fastigheten. Och du du lämnar den nu.
Snabbt tryckte jag på knappen i appen och från ingenstans dök två stora Securitasvakter upp bakom honom. Jag såg hur han blev kritvit när deras stora händer varsamt men bestämt lades på hans axlar. I det ögonblicket förstod han nog att det redan var för sent att be om ursäkt.
Han mumlade något, försökte släta över situationen, men vakterna förde honom tyst och professionellt mot personalingången. Just där och då tog hans karriär i lyxbranschen abrupt slut.
Jag stod kvar, justerade lite på väskan som han hade nekat mig att ens röra, och vände mig sedan till Sofia, vår nya praktikant, som i förskräckelse bevittnat allt från hörnet.
Kom ihåg en sak, Sofia pengar skriker inte. De rör sig tyst, men respekt ska höras, oavsett vem som kliver in genom dörren och vad personen har på sig.
Idag styrs butiken av ny personal och ryktet säger att det knappt finns en varmare butik i hela Stockholm och det är jag stolt över.
Slutsats? Döm aldrig någon efter utseendet. Du har ingen aning om vem som egentligen står framför dig.
Har du själv råkat ut för dryga kommentarer om ditt utseende eller klädval? Skriv gärna och berätta! Sedan gick jag ut på trottoaren i det svala marsljuset, med ett leende som nästan överraskade mig själv. I varje reflektion jag passerade kunde jag ana fler historier människor i vardagskläder, några stycken i dyraste couture. Men nu såg jag dem alla för vilka de kunde vara, inte bara för deras yta. Kanske skulle någon av dem en dag kliva in i min butik och bli sedd för sin karaktär snarare än sin kostym.
Och för första gången på länge kändes Stockholm lite mänskligare inte bara för mig, utan kanske för någon annan som behövde det mest.
