Linnea i sina 35 år tror att hon aldrig ska uppleva kvinnlig lycka, men ödet styr annorlunda. De kommer samman när båda redan är nästan fyrtio. Gunnar har varit änkling i tre år då. Linnea har aldrig gift sig, men hon har fött en son. Som man säger i folkmun födde hon för sin egen skull. I ungdomen hade hon ett förhållande med den stilige mörkhårige Mikael som lovade äktenskap och charmade den unga Linnea. Hon föll för löftena som visade sig tomma. Som det senare framkommer är friaren från stan redan gift.
Till och med Mikaels lagliga fru kommer till Linnea och ber flickan att inte förstöra en annan familj. Den unga oerfarna Linnea ger efter. Men hon bestämmer sig för att behålla barnet.
Så blir det. Linnea föder Oskar. Sonen blir hennes enda tröst och glädje. Oskar växer upp väluppfostrad hos henne och studerar bra. Efter gymnasiet börjar han på det ekonomiska universitetet. Gunnar besöker Linnea flera gånger. Han föreslår att de ska flytta ihop. Kvinnan tvekar ändå, även om hon tycker om honom. Linnea skäms på något sätt för sin egen son och för känslan att äntligen bli lycklig.
En kväll bestämmer sig Oskar för att prata med sin mamma. Han säger att han inte är emot det: Jag bor ändå inte hemma längre, mamma. Farbror Gunnar är en pålitlig man. Bara så att han inte kränker dig. Det viktigaste för mig är att du blir lycklig. Gunnars son är också inte emot det.
Så börjar de leva tillsammans. De gifter sig och ordnar en liten fest. Linnea arbetar på landsbygdsbiblioteket medan Gunnar är agronom. Allt gör de tillsammans. De sköter hushållet, har boskap och odlar trädgården. De älskar och respekterar varandra, synd att Gud inte ger dem gemensamma barn.
Båda sönerna gifter sig och de får vänta på barnbarn. Varje gång på helgerna förbereder de presenter till barnen och barnbarnen. Hemlagade ägg, mjölk, grädde, fläsk och kyckling. På helgerna samlas många gäster i deras hus. Då sitter Gunnar och Linnea vid bordet och njuter. De gläds över att de har någon att fira med.
Bara på kvällarna, när det äldre paret går och lägger sig, tänker var och en tyst för sig att lämna den här världen först och aldrig känna sig ensam.
Åren tar sitt. En dag smyger sig olyckan på. På morgonen mår Linnea illa när hon just börjar koka soppa i köket. Den äldre kvinnan faller. Gunnar ringer ambulans med hjälp av grannarna. Läkarna säger att Linnea har drabbats av ett slaganfall. Alla funktioner finns på plats utom en. Linnea kan inte längre gå. Oskar kommer med sin fru för att besöka sin mor. Han ger pengar till mediciner och åker sedan.
Gunnar hyr en bil. När hustrun skrivs ut från sjukhuset bär de henne med grannen in i huset.
Allt kommer att bli bra, tröstar han hustrun, du bara lever. Även om du sitter och pratar med mig. Bara lev. Jag klarar allt. Lämna mig inte, min lilla duva.
Gunnar sköter väl om sin fru. Efter en månad flyttar hon till en stol. Hon hjälper honom i köket. Allt gör de fortfarande tillsammans. De skalar potatis och morötter, sorterar bönor. Till och med bakar de bröd. På kvällarna diskuterar Linnea och Gunnar hur de ska leva vidare. Vintern ligger framför. Gunnar har inte längre krafter att hugga ved.
Kanske tar barnen med oss för vintern till sig, och på våren och sommaren klarar vi oss själva.
På helgen kommer Oskar med sin fru. Svärdottern Elin tittar igenom hela rummet och drar slutsatsen att de måste skilja er åt, era duvor. Vi tar med mamma nästa vecka. Låt mig förbereda rummet. Sedan kommer vi.
Hur är det med mig, viskar Gunnar generat. Vi har aldrig skilts åt. Barnen, hur kan det vara så.
Nå, det var tidigare när ni hade krafter för hushållet och kunde ta hand om er själva, men nu är det annorlunda. Låt din son ta med dig till sig också. Ingen tar er tillsammans.
Oskar och hans fru åker hem. Gunnar och Linnea suckar bittert och funderar på hur det ska gå vidare. Var och en av dem drömmer när de somnar om att inte vakna, för att inte se allt detta.
Nästa helg kommer båda sönerna. De börjar packa saker. Gunnar sitter vid Linneas säng. Han tittar hela tiden på henne, minns deras unga år och gråter. Han lutLinnea i sina 35 år tror att hon aldrig ska uppleva kvinnlig lycka, men ödet styr annorlunda. De kommer samman när båda redan är nästan fyrtio. Gunnar har varit änkling i tre år då. Linnea har aldrig gift sig, men hon har fött en son. Som man säger i folkmun födde hon för sin egen skull. I ungdomen hade hon ett förhållande med den stilige mörkhårige Mikael som lovade äktenskap och charmade den unga Linnea. Hon föll för löftena som visade sig tomma. Som det senare framkommer är friaren från stan redan gift.
Till och med Mikaels lagliga fru kommer till Linnea och ber flickan att inte förstöra en annan familj. Den unga oerfarna Linnea ger efter. Men hon bestämmer sig för att behålla barnet.
Så blir det. Linnea föder Oskar. Sonen blir hennes enda tröst och glädje. Oskar växer upp väluppfostrad hos henne och studerar bra. Efter gymnasiet börjar han på det ekonomiska universitetet. Gunnar besöker Linnea flera gånger. Han föreslår att de ska flytta ihop. Kvinnan tvekar ändå, även om hon tycker om honom. Linnea skäms på något sätt för sin egen son och för känslan att äntligen bli lycklig.
En kväll bestämmer sig Oskar för att prata med sin mamma. Han säger att han inte är emot det: Jag bor ändå inte hemma längre, mamma. Farbror Gunnar är en pålitlig man. Bara så att han inte kränker dig. Det viktigaste för mig är att du blir lycklig. Gunnars son är också inte emot det.
Så börjar de leva tillsammans. De gifter sig och ordnar en liten fest. Linnea arbetar på landsbygdsbiblioteket medan Gunnar är agronom. Allt gör de tillsammans. De sköter hushållet, har boskap och odlar trädgården. De älskar och respekterar varandra, synd att Gud inte ger dem gemensamma barn.
Båda sönerna gifter sig och de får vänta på barnbarn. Varje gång på helgerna förbereder de presenter till barnen och barnbarnen. Hemlagade ägg, mjölk, grädde, fläsk och kyckling. På helgerna samlas många gäster i deras hus. Då sitter Gunnar och Linnea vid bordet och njuter. De gläds över att de har någon att fira med.
Bara på kvällarna, när det äldre paret går och lägger sig, tänker var och en tyst för sig att lämna den här världen först och aldrig känna sig ensam.
Åren tar sitt. En dag smyger sig olyckan på. På morgonen mår Linnea illa när hon just börjar koka soppa i köket. Den äldre kvinnan faller. Gunnar ringer ambulans med hjälp av grannarna. Läkarna säger att Linnea har drabbats av ett slaganfall. Alla funktioner finns på plats utom en. Linnea kan inte längre gå. Oskar kommer med sin fru för att besöka sin mor. Han ger pengar till mediciner och åker sedan.
Gunnar hyr en bil. När hustrun skrivs ut från sjukhuset bär de henne med grannen in i huset.
Allt kommer att bli bra, tröstar han hustrun, du bara lever. Även om du sitter och pratar med mig. Bara lev. Jag klarar allt. Lämna mig inte, min lilla duva.
Gunnar sköter väl om sin fru. Efter en månad flyttar hon till en stol. Hon hjälper honom i köket. Allt gör de fortfarande tillsammans. De skalar potatis och morötter, sorterar bönor. Till och med bakar de bröd. På kvällarna diskuterar Linnea och Gunnar hur de ska leva vidare. Vintern ligger framför. Gunnar har inte längre krafter att hugga ved.
Kanske tar barnen med oss för vintern till sig, och på våren och sommaren klarar vi oss själva.
På helgen kommer Oskar med sin fru. Svärdottern Elin tittar igenom hela rummet och drar slutsatsen att de måste skilja er åt, era duvor. Vi tar med mamma nästa vecka. Låt mig förbereda rummet. Sedan kommer vi.
Hur är det med mig, viskar Gunnar generat. Vi har aldrig skilts åt. Barnen, hur kan det vara så.
Nå, det var tidigare när ni hade krafter för hushållet och kunde ta hand om er själva, men nu är det annorlunda. Låt din son ta med dig till sig också. Ingen tar er tillsammans.
Oskar och hans fru åker hem. Gunnar och Linnea suckar bittert och funderar på hur det ska gå vidare. Var och en av dem drömmer när de somnar om att inte vakna, för att inte se allt detta.
Nästa helg kommer båda sönerna. De börjar packa saker. Gunnar sitter vid Linneas säng. Han tittar hela tiden på henne, minns deras unga år och gråter. Han lutHan lutar sig mot sin sjuka hustru och viskar: «Förlåt Linnea, att allt blev så här för oss Någonstans har vi missat i barnens uppfostran. De skiljer oss åt som onödiga kattungar. Förlåt. Jag älskar dig.»
Linnea vill stryka hans kind med handen, men hon har inte längre några krafter. Gunnar går och torkar tårarna med ärmen. När han sätter sig i bilen torkar han inte längre.
Sedan börjar sonen med sin fru och grannen samla Linnea. De virar in henne i en filt och bär ut henne från huset med fötterna före. Den sjuka kvinnan tänker att det är mycket symboliskt. Linnea gör inte motstånd, hon går bort när Gunnar åker. Och den sjuka kvinnan vill bara inte leva till kvällen.
En vecka går. En vacker höstdag, just på Alla helgons dag, går deras dröm i uppfyllelse. Linnea och Gunnar möts i den andra världen.Han lutar sig mot sin sjuka hustru och viskar: «Förlåt Linnea, att allt blev så här för oss Någonstans har vi missat i barnens uppfostran. De skiljer oss åt som onödiga kattungar. Förlåt. Jag älskar dig.»
Linnea vill stryka hans kind med handen, men hon har inte längre några krafter. Gunnar går och torkar tårarna med ärmen. När han sätter sig i bilen torkar han inte längre.
Sedan börjar sonen med sin fru och grannen samla Linnea. De virar in henne i en filt och bär ut henne från huset med fötterna före. Den sjuka kvinnan tänker att det är mycket symboliskt. Linnea gör inte motstånd, hon går bort när Gunnar åker. Och den sjuka kvinnan vill bara inte leva till kvällen.
En vecka går. En vacker höstdag, just på Alla helgons dag, går deras dröm i uppfyllelse. Linnea och Gunnar möts i den andra världen.
