Föreställ dig scenen. Min syster Katja en riktig modeälskare, smal som en bambuspinne, alltid i toppform och med den där extra touchen. Jag jag är bara en vanlig kvinna. Lite rundare här och där, en skråla som börjat göra sig påmind. Så är livet, vad kan man säga?
Varje möte med Katja kändes som en liten tortyrsession. Hon gjorde det nog inte ur ondska, utan med bästa avsikter. Hon gick fram till mig, kastade sin genomträngande blick och började:
Svante, men det där plagget passar dig ju inte alls. Det ser ut som någonting mormors hemliga garderob.
Svante, du borde pröva en annan frisyr, den här lägger fem år till på ditt ansikte.
Åh, tjejer, så där läppstift! Den färgen har ingen använt på ett decennium!
Allt levererat med ett gulligt, medkännande leende, som om hon bara ville önska mig lycka. Men efter varje komplimang gick humöret i golvet och jag ville inte titta i spegeln i en vecka.
Otråkigt? Ja, riktigt otråkigt! Jag är ju ingen glansigt magasin, och ändå får jag konstant en kniv i mitt känsliga område av min egen syster.
Till en början tolererade jag det, skämtade bort det och bytte ämne. Men sista droppen var mammas födelsedagsjubileum.
Jag hade förberett mig i flera veckor. Köpte en fin klänning, fixade frisyren, sminkade mig. Kände mig som en drottning helt ärligt!
Vi samlades alla på en restaurang i centrala Stockholm. Gäster, släkt, alla klädda i sina finaste dräkter och med glada miner. Då gick Katja fram till mig, granskade mig från topp till tå och ropade så högt att hela salen hörde:
Svante, vad är det där för tråkigt plagg du har på dig? Det är både löjligt och pinsamt Som vår tant Birgitta från byn. Om du hade frågat mig om råd hade jag kunnat hitta något passande.
I det ögonblicket kände jag marken försvinna under mig. Hon gjorde det inför alla! Det var som om hon spydde i mitt hjärta. Så var det ingen feststämning kvar.
Då slog det mig: nog med att hålla tyst! Det var min tur nu. Jag hade ju lagt ner så mycket tid på att förbereda mig inför jubileet
Jag startade inte ett gräl. Vad hade det hjälpt? Jag andades djupt, log med mitt mest charmiga leende och svarade halvhögt:
Katja! ropade jag glatt. Tack så mycket! Jag uppskattar verkligen din omtanke! Du är verkligen en specialist på att påpeka andras brister!
Katja lyste upp, som om hon trodde att jag berömde henne. Naivitet, så är den.
Eftersom du är så insatt i allt fortsatte jag och reste mig från stolen med en förpackning som jag förberett i förväg har jag bestämt mig för att ge dig en gåva!
Alla gäster vände nyfikna blicken mot oss. Jag räckte Katja en vackert inslagen låda med en röd sidenband. Hon öppnade den ivrigt, förmodligen i hopp om parfym eller smink.
Inuti låg ett vackert designat presentkort, tryckt på dyrt papper. På det stod: Individuell konsultation med känd psykolog hur öka självkänslan utan att nedvärdera sina nära. Jag läste högt så att hela restaurangen, köket, och till och med busschauffören som körde förbi hörde:
Här, syster! sa jag när hon såg förvånad upp på mig. Jag tror att detta kan vara till nytta för dig. Det hjälper dig att bli genuint självsäker utan att behöva trycka ner andra. Precis som man säger rakt i prick!
Hennes ansiktsuttryck gick från total förvirring till insikt, och sedan spreds ett rött, rosigt rodnad på hennes kinder som inte går att beskriva.
Tystnaden spred sig i rummet, tills en av farbröderna brast ut i ett högljutt skratt. Sedan följde resten. Alla de där giftiga kommentarer Katja brukade kasta fick nu en chans att flyga ut. Hon hade försökt förminska mig, men slutade med att göra sig själv till ett skämt.
Slutet kom på ett ögonblick. Katja mumlade något, grep sin väska och stormade ur lokalen
Och svaret på er förmodade fråga är ja, vi försonades. Vi är ju syster.
Sedan den dagen har Katja aldrig mer rört vid mitt yttre med ett ord. När vi ses handlar samtalet bara om vädret. Och vet ni vad? Det är faktiskt behagligt.
Sådan är historien. Tack för att ni lyssnade ända till slutet! Om ni kände er igen, tryck på gilla, det betyder mycket! Skriv gärna en kommentar med era egna berättelser har ni upplevt något liknande? Och dela gärna med en vän det är ju alltid bra att sprida lite visdom.
**Livslektionen:** Det är bättre att lyfta varandra än att trycka ner, för när vi stöttar varandras självkänsla blir alla starkare.
