Håll ut, älskling! Du är i en ny familj nu och måste respektera deras regler. Du har gift dig, inte bara kommit på besök.
Vilka regler, mamma? Alla är galna här, särskilt svärmor! Hon hatar mig, det är uppenbart!
Har du någonsin hört talas om snälla svärmor?
Det är bara fest och stoj! Hon blir bara mer upprörd! Säger Inga Pettersson, mitt i köket, ansiktet rött av ilska och ögonen glödande. Om mannen festar är det kvinnan som bär skulden. Vad mer ska jag förklara för dig?
Svärmor är i ett raseri. Hon skriker åt sin svärdotter Majken som om hon vore galen, för Majken misstänker sin make Börje, son till Inga, för otrohet.
Majken, en ung, skör tjej med stora, oskyldiga ögon, klamrar sig mot väggen och försöker få den rasande kvinnan att lugna ner sig.
Inga Pettersson, det är ju inte rimligt. Han har familj, barn försöker Majken säga, men svärmor avbryter genast med en svepande hand, som om hon slår bort en irriterande fluga.
Är det din familj du menar? Eller ditt barn som inte vill släppa in mig och farfar? snäsirrar svärmor. Ditt uppfostran, förresten!
Uppfostran? Ivan har bara fyllt ett år. Han är ännu ett helt litet barn, motsäger Majken lugnt.
Litet? rycker kvinnan. I Bergmans barn är ännu mindre. De kryper upp på knäna och är så trötta som hon viftar mot lekrummet.
Faktiskt är han ditt barnbarn, svarar Majken, med darrande röst. Barn känner av dåliga människor. Kanske är det därför han håller sig borta.
Är vi då de onda? Du är en färgad get! höjer svärmor rösten. Vart lever du på någons bekostnad? Vems mat äter du? Vems pengar spenderar du? Otacksam!
Majken ger upp att argumentera med den skandalösa svärmor. Hon har tusen gånger sagt till Börje att hon vill bo ifrån hans föräldrar, men Börje, den bortskämda mammas sonen, ser ingen anledning till förändring.
Han trivs i sina föräldrars hus, känner sig som i en trygg famn. Han går i arbete utan bekymmer, och alla hushållssysslor sköts av de äldre tvätt, städning, matlagning. Ett liv som en saga!
Till en början försöker Majken hela tiden bygga kontakt med svärmor. Hon hjälper till i hemmet, stödjer henne i allt, lyssnar på de eviga klagomålen om grannar och livet. Men med tiden inser hon att allt är förgäves.
Hur god och undergiven hon än är, hatar svärmor henne öppet och döljer inte det.
Jag tog in den här otäcka flickan, som om det inte fanns några bra kvinnor, säger Inga Pettersson till grannflickan, medan Majken plockar upp leksaker som Börje kastat på tröskeln, och hör allt.
Och hon kör ända till grannbygdens torg! Vi har våra damer som är mycket bättre, flitigare och klokare.
Det är sant! bekräftar den skvallrande grannen Manja, som redan har hört alla byns rykten.
Jag förstår, om du hade kunnat göra något. Men du, Pettersson, har händer som bara gör bråk.
Du kan inte föreställa dig hur mycket! Man kan inte lita på henne hon förstör eller går sönder. Och barnet det är inte rätt.
Bergmans barnbarn är en annan sak. En lugn, förnuftig pojke. Medan den här hela tiden klagar och gnäller. Det måste vara fel på generna.
När livet blir outhärdligt ringer Majken till sin mor i grannbyn, klagar och gråter, och modern svarar:
Håll ut, älskling! Du är i en ny familj och måste följa deras regler. Du har gift dig, inte bara kommit på besök.
Vilka regler, mamma? Alla är galna här, särskilt svärmor! Hon hatar mig!
Har du någonsin hört om snälla svärmor? Vi har alla gått igenom det, och du måste också. Det viktigaste är att du inte visar hur svårt det är. Håll ut.
Majken inser att hon inte kan lösa saken med sin rädda, obeslutsamma mor och hotar att ringa till sin far.
Träffa din far! Varnar modern. Du vet att han har ett villkorligt straff. Ett steg fel och han hamnar i fängelse!
Majken förstår. Hon vet att hennes far, Mikael, älskar sin enda dotter djupt. Han fick sitt villkorliga straff för ett brott han begick när någon förolämpade Majken i den lokala butiken.
Hon vet också att han säkert inte håller tyst om hur hans dotter behandlas i den främmande familjen. Han är en hetlevrad man.
Okej, jag säger inget till far, svarar Majken. Men om de fortsätter så här, om svärmor beter sig så vet jag inte vad jag gör.
Allt kommer ordna sig, mitt barn, upprepar modern, försöker trösta. Om några veckor kommer du inte ens minnas den här konversationen.
Majken vill glömma allt, men relationen med svärmor blir bara sämre. Inga Pettersson verkar bara bli mer elak, som om Majken vore ansvarig för alla hennes problem. Även hennes make, den äldre, trötta mannen Ivan, ger upp.
Varför skriker du hela tiden på henne? frågade Ivan en morgon när grälet nådde sin kulmen. Hon kommer gå ifrån oss! Det är rätt!
Jag går bort! utbrister Inga Pettersson, riktar all sin ilska mot Ivan. Jag tar dem till domstol, får tillbaka varje krona som har gått försvinnande, och tar bort barnet så det inte växer upp i den här värdelösa familjen!
Majken vet att svärmor bara spottar nonsens, men hon är fortfarande rädd. Dessutom älskar hon fortfarande sin make Börje.
Ryktena om att Börje i hemlighet träffar sin gamla kärlek Oskarinna blir bara byns skvaller, spridda av kvinnor som Inga Pettersson.
Hur länge skulle svärmor fortsätta trakassera sin svärdotter om inte hennes långa tunga tystnade? En dag, i ett gott humör efter en ny seger över Majken, berättar svärmor om sina hjältedåd för sin bästa vän, grannen Manja, smygar in nya detaljer, förskönar dem och sprider dem vidare till sin man och andra grannar.
Majkens strikta far, en robust man på nästan två meter med breda axlar, tar till handling.
Han tar sin yxa, som just har huggt ved, hoppar på sin gamla motorcykel Ural, utan ett ord till sin fru, och kör till grannbyn för att rädda sin dotter från förnedring.
Samtidigt exploderar en riktig skandal i Ingas hus. Den unga mamman lämnar för en minut sin lilla son Viktor på den nya, starkt gula soffan för att hämta en ny blöja. När hon återvänder, ser hon en liten brun fläck under barnet. I svärmors ögon växer fläcken till en enorm svart hål som hotar att sluka hela rummet. Hon stormar fram som en åska och skriker:
Du förstörde min soffa! Min favorit! Vet du hur mycket den kostade? Jag skulle slita av dina händer och sy tillbaka dem så du slipper känna smärta!
Jag fixar det, jag rengör allt, försöker Majken lugna svärmor med skakande händer och en trasa.
Vad ska du rengöra? Den är ny! Hur kan du veta? Du har aldrig köpt något med dina egna pengar!
Och du har alltid levt på din mans rygg! bryter Majken ut, och svärmor blir röd i ansiktet.
Sluta så här! Du har inget rätt att tala så! skriar Inga, och hotar Majken att rycka bort hennes barn.
Majken, med tårar rinnande, försöker torka bort fläcken. Den bruna fläcken på den gula soffan vägrar att försvinna, som om den hånar hennes hjälplöshet. Viktor gråter högt, och hans skrik fyller det redan spända rummet.
Inga Pettersson fortsätter att svära på Majken, men hon märker inte att dörren öppnas. Där står Majkens far, Mikael, som en staty, med yxhandtaget hårt i handen.
Inga vänder sig hastigt mot verktyget när hon känner någon närvara. Hon vet hur het Mikael är, och att han har ett villkorligt straff. Rädslan kryper under hennes hud.
Mikael, med en djup röst, säger:
Hej, Mikael! Jag har fött upp er dotter
Jag har hört hur du uppfostrar henne, ärkar han och går in i rummet bara i sina skor.
Han lyfter yxan över huvudet, men i stället för att svinga den låter han den vila på axeln och räcker ut handen till sin dotter.
Kom, Majken, du har inget att göra här längre, säger han och leder henne mot dörren.
Stanna, svärfar! ropar Inga, som återhämtar sig från chocken, och försöker återta kontrollen. Vad säger jag till min son?
Låt din son komma till mig själv, med sin fru. Jag ska tala med honom som en man, säger Mikael med en kall, iskall blick som säger allt utan ord.
Mikael tar med sig Majken och lilla Viktor. Börje tvekar länge med att åka för att hämta dem, rädd för en konfrontation med sin far, men han ger sig till slut.
Mikael sitter ner med Börje och talar med stadig röst, utan hot, men med yxan på bordet som ger hans ord tyngd.
Börje lovar att bo separat med Majken, att deras mor inte längre ska blanda sig i deras liv, och att han kommer skydda dem och deras son.
När Mikael skakar hand med Börje, känner Börje att skämt med den här starka mannen är farliga och att alla löften måste hållas.
Från och med den dagen undviker Inga Pettersson Majken och hennes barnbarn. Hon talar inte längre med dem och hälsar inte ens när de möts på gatan.
Börje och Majken bor själva, i harmoni och förståelse. Kanske minns de faderns råd, eller kanske är det bara kärleken som håller dem kvar.
