Jag bor tillsammans med min mamma. Min mamma är 86 år gammal.
Det blev så att jag aldrig gifte mig och har heller inga barn. Så märkligt kan livet bli ibland. Nu är jag 57 år. Jag fyllde nyss år. Vi firade bara vi två, jag och min mamma. Jag har ingen att bjuda in. Inga vänner, och varken jag eller mamma har några andra släktingar kvar.
Vi bor tillsammans och stöttar alltid varandra. Mamma är 86 och jag vet inte hur jag ska klara mig när hon inte längre finns. Men just nu mår min mamma riktigt bra! Även om hon blir äldre för varje år och hälsan sviktar, så ger hon aldrig upp. Hon går till och med ut själv på promenader.
Jag är redan pensionär men jobbar ändå lite extra, för våra pensioner räcker helt enkelt inte till för att leva som vanligt folk. Trots allt försöker jag hålla modet uppe och är tacksam att jag har min kära lilla mamma kvar. Det finns ju andra som har det betydligt sämre än vi. Vissa har varken bostad, släkt eller pengar.
Men mamma och jag lever lugnt och fridfullt. På kvällarna dricker vi te, stickar, och tittar på våra favoritfilmer och serier. På helgerna bakar jag småkakor och bjuder in grannarna till oss. De berättar om sina släktingar. Jag gläds åt att andra har det bra och hoppas att jag och min mamma slipper stora bekymmer.
Så lever vi vårt liv. Jag önskar verkligen att det får fortsätta så här länge till för både mig och mamma…
