Alltså, jag måste bara berätta varför jag inte gärna låter mina barn vara själva med deras farmor och mormor.
Jag är 31 år och har två döttrar en som är tre och en som är ett. Jag jobbar inte just nu utan är hemma på heltid, och det är faktiskt helt mitt eget val! När mitt första barn kom, trodde jag, lite naivt kanske, att ja, men såklart kommer farmor och mormor hjälpa till i början. Men sanningen var att de oftare ställde till det än hjälpte mig, och det landade i att jag fick klara det mesta själv.
Jag kan dra ett exempel: Efter att min äldsta dotter kom och vi just fått komma hem från BB, kände jag mig SÅ vilsen. Jag fattade knappt vilket håll man ens började när det kom till att ta hand om en bebis. Idag, efter två barn, känns mycket självklart, men då var det som att man bara gick runt som ett vilset får hemma.
Jag tänkte ju liksom att äldre generationen, alltså de med mest erfarenhet, borde ha stenkoll på allt blöjbyten, bad, matning, hur man klipper de där minimala naglarna och vad man gör när ungen är sjuk. Men det visade sig snabbt att de inte ens kunde enas om hur man badar ett barn, och då blev det rätt tydligt att jag måste lita på min egen känsla.
Nu, så här i efterhand, är jag så tacksam för allt som min mamma och svärmor gjort för oss. Men ibland måste man bara le lite:
Farmor (min svärmor):
Du borde alltid viska en liten bön över badvattnet och låta barnet dricka just det vattnet.
Efter ett halvår köpte jag en vattenrenare från Elgiganten.
Hon kommer med någon speciell tvål, typ grå hårdtvål från Ica, som alla bebisar tydligen ska badas i. Funkar också på blöjutslag om du frågar henne.
Du tar inte hand om barnen rätt, det är därför de blir sjuka! (Fast varför, vet hon nog själv inte.)
När mina barn var griniga föreslog hon helt på riktigt att jag borde ta dem till nån spådam i Umeå, för hon kan hjälpa till.
Mormor (min egen mamma):
Gnäll och gråt, äh det går över!
Feber? Ta en Alvedon, det är lugnt.
Du köper ALDRIG så mycket leksaker till barnen! Vi hade en träkloss när ni var små och det gick bra.
Jag kommer till er på lördag klockan 13 för att passa barnen, men klockan 16 ska jag på bio, så du får fixa resten själv. Ja, så ser typ varje helg ut
Låt dem smaka allt, från smågodis till saltlakrits om de vill testa, så varför inte? (redan vid sex månader, alltså)
Asså, jag älskar verkligen min mamma, men nu när jag själv är vuxen har jag tusen frågor om hur hon egentligen tänkte när vi växte upp! Hur vi åt hemma, eller när vi inte blev särskilt uppmärksammade när vi var sjuka Vi lämnades ofta hos vår mormor när vi var små. Där blev det bara makaroner till lunch, och hemma var det alltid någon fet gryta. Och när jag hostade var det liksom ingen som kollade om jag kanske behövde vård vilket gjorde att jag fick kikhosta till slut. Så nu förstår jag kanske var mina magproblem kommer ifrån, och varför min lever fått kämpa onödigt mycket.
Summa summarum: Jag tycker verkligen om båda våra gammelmorsor, och de är fina med barnen men tanken på att lämna mina tjejer hos dem en hel helg, det är bara för mycket för mig. Kanske om jag eller min man är med, absolut. Jag är inte överdrivet orolig som person, men jag känner mig bara inte trygg med att de skulle fatta de bästa besluten själva.
