Min svärmor blev otroligt förvånad när hon kom till vår trädgård och upptäckte att det inte fanns ett enda spår av varken grönsaker eller frukt där.
Min mans föräldrar hade en kolonilott utanför Västerås. De kände att orken (och höfterna) inte riktigt höll längre, så de erbjöd oss att ta över. Hans farmor älskade att påta i jorden hon odlade gurkor, tomater, äpplen och inlagda precis allt som gick att pressa ner i en glasburk. Ofta fick till och med grannen Jan-Erik smaka. Nu låg hela det där gröna arvet plötsligt på mina axlar.
Så nu har vi alltså en trädgård men mest som ett utrymme för att grilla korv vid eldstaden och ligga i solstolen under lata helger. Det blev dock en liten knorr: jag har absolut ingen lust att gräva, plantera och binda upp tomatplantor, så min make föreslog att vi istället skulle satsa på ett hav av blommor. Vi klarar oss ändå ICA och Coop svämmar ju över av färska grönsaker, och vi har råd att köpa svenskpotatis till midsommarsillen. Så grönsakslandet byttes ut mot en snajsig gräsmatta. Resultatet? En riktigt härlig trädgård att spela kubb i.
När svärmor såg den nya grässvålen trodde hon knappt sina ögon inga morötter, inte en enda ärta. Hon snörpte på munnen och muttrade att jag var en hopplös husmor som inte kunde klara av något, och att allt jag tar i förvandlas till ja, inte till jordgubbar, direkt. Men så hände det där jäkliga: någon gubbe dök upp hos svärmor och frågade efter hennes berömda inläggningar. Då rotade hon fram en burk torkade blommor, räckte över den och förklarade att det var det enda som blev kvar av hennes fantastiska gurkor. Med ett litet leende föreslog hon att han kunde ta hem burken till frugan och barnbarnen. Min svärdotter odlar ju bara gräs och blommor här får ni smaka farmors skörd!
Jag blev faktiskt rätt paff över hela uppvisningen och kämpade för att inte säga nåt som skulle eka på släktträffarna tills nästa kräftpremiär. Men nu har svärmor fått feeling igen och antytt att hon vill ha stycket tillbaka så att hon kan odla morötter på egen hand, tack så mycket. Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra vi hade hela sommaren inrutad med blomsterodling och pool till ungarna, men det verkar som att jag kanske får tillbaka en klassisk, svensk grönsaksplätt (och ett extra dåligt samvete) på köpetSå nu står vi här, jag och maken, i ett hav av vallmo och prästkragar, medan svärmor deklarerar att hon minsann ska ta upp kampen mot gräsmattan och återföra jordärtskockan till släktens mark. Hon stampar ut i gummistövlar med trädgårdsspaden beslutsamt pekande mot horisonten, medan vi andra fnissar i smyg åt hennes envishet och hemliga glädje.
Och fastän det inte blev gurkor, blev det ändå något: ett nytt slags släkttradition där det är okej att så både tulpanlökar och kompromisser, där gräset får gro mellan trampade kubbklossar och där svärmor för första gången på länge verkar tycka att det är roligt att komma på besök. Och kanske bara kanske får vi nästa sommar ändå smaka på hennes hemlagade inlagda morötter. Bara att de fått växa på en bit mark, mitt i blomsterhavet, där både blommor och gammal envishet får plats att blomma ut.
