Helga kom från en liten ort. Det var där hennes hjärta träffades av Cupidos pilar hon blev förälskad i Anders, och han blev lika förälskad i henne. De bestämde sig för att lämna sitt lilla hem, så de berättade för sina föräldrar att de skulle till Stockholm för att samla ihop pengar till bröllopsfesten. Och det var precis vad de gjorde. Men sen bestämde de sig för att inte lägga pengarna på bröllopet.
De fick nog av Stockholm ungdomarnas bröllop där folk glider in i sneakers och jeans, tar emot Swish-gåvor, ordnar buffé istället för sittande middag, eller nöjer sig med Zoom-bröllop och lägger pengarna på amorteringen istället för festen.
Det var så Helga och Anders gjorde. Men när de kom hem till sina mammor i Norrlands småstäder bjöds de ändå på ett litet kalas. De kände ingen i Stockholm, men det spelar egentligen ingen roll jag har bara berättat allt det här så att du vet lite om dem och kan fantisera om deras personlighet…
Det har gått fem år sedan bröllopet. Paret har valt att vänta med barn, och betalar tillsammans på sitt bolån. Helgas mamma är rätt bestämd, uppfostrade Helga ensam, och på varje samtal påminner hon gladeligen om att hon är redo för barnbarn. Men Helga vet att om hon och Anders skulle bo med mamman skulle det snabbt bli slut. Det fanns ingen brådska, så de tog det lugnt med barnfrågan.
Sen började Helga känna sig irriterad på Anders, sådant som funnits förut men som hon tidigare kunnat skifta bort. Så hon ringde mig:
Han pratar länge med andra på telefon, men med mig blir det bara ett hej och hej då
Men när han kommer hem från jobbet kan ni prata mycket då!
Men efter jobbet vill jag se en lugn film om kärlek och han fastnar alltid vid sina skräckfilmer
Hur många TV-apparater har ni? Nuförtiden kan man ju streama film med hörlurar på datorn… Men det känns ju inte som familjeliv när man sitter bredvid varandra med hjärnan på olika håll.
Precis! Jag tror inte att Anders förstår mig!
Det var ett lite originellt klagomål.
Skrattar du åt mig nu?
Nej, jag lovar, jag slutar…
Helga, när har ni det riktigt bra ihop då?
På semester eller när vi har gäster… Han är så omtänksam då…
Vi pratade länge, nästan en timme. Hon berättade allt om hur de träffades och hur andra tjejer var avundsjuka. Det blev tydligt för mig att Helga har ett behov att få glänsa lite, speciellt inför andra men i Stockholm finns det ingen att skryta inför. Det var första problemet, och sedan
Helga, hur ser du på det perfekta äktenskapet?
Måste ha barn.
Barn är ju härligt, men många par separerar efter att de fått barn…
Min man borde vara nyfiken på hur jag mår, om jobbet, han borde kunna uppskatta min stil och berömma min mat…
Får du aldrig någon uppskattning?
Jo, han säger att det är bra, men det räcker inte för mig.
Berätta Han kommer hem, du lagar mat, och sen?
Han gnuggar händerna och ler.
Men det är ju ändå ett slags beröm! Skulle inte din dag bli sämre om han puttade bort tallriken och sa att han inte var hungrig
Helga tystnade, jag tror inte hon riktigt förstod själva poängen med sitt klagomål. Men någonstans är hon ändå missnöjd med Anders. Vad som låg bakom har jag länge anat. Så jag frågade om hennes relation till mamma.
Hennes mamma är väldigt emotionell alltid med frågor, alltid stödjande när det gått snett, alltid med ett det kommer ordna sig.
Man brukar säga att vi gifter oss med någon som liknar våra föräldrar, eller någon som ger oss mycket kärlek. Helga växte upp utan pappa, så hon har aldrig tänkt att människor kan vara olika när det gäller känslor.
Jag sa till Helga att hon i själva verket varit gift med sin mamma i fem år, och förväntat sig att Anders skulle bete sig precis likadant. Först blev hon lite ställd, men efter ett tag nickade hon.
Så hur gör jag slut med mamma då?
Det är lätt. Varje gång du blir irriterad tänker du att det inte är Anders, det är bara din omtänksamma mamma som är där. Och ingen kan någonsin tävla med henne!
Är det allt?
Ja, det är allt! Och du kommer märka att irritationen försvinner av sig själv.
