Röran i garderoben, högar av ovikta kläder och sur ärtsoppa i kylen det är inte den fru jag gifte mig med, men det är precis vad jag fått med tiden.
Röran i garderoben, högar av ovikta kläder och sur ärtsoppa i kylen jag försökte försiktigt säga något till min fru, och plötsligt var allt mitt fel.
Jag blev förälskad i Linn direkt. En sådan skönhet går inte att ignorera. Länge var jag övertygad om att jag haft en enorm tur: en tjej som var klok, snygg, ordningssam. Jag väntade inte länge, utan friade.
Sen bestämde vi oss för att flytta ihop. Linn sa redan från början att hon inte var särskilt förtjust i hushållsarbete, men att hon gärna jobbade och vi kunde dela på sysslorna. Jag är inte den stolta typen, så jag gick med på det. Det kändes som en smart och rättvis lösning då, men senare blev jag rejält besviken.
Vi fördelade uppgifterna i vårt lilla hem. Linn lovade att det inte skulle vara svårt att kombinera jobb och ansvar, som hon drömt om. Jag hade inga invändningar.
Men efter ett halvår som gifta insåg jag att något blivit fel. Vardagen hade ändrat våra regler. Min Linn fick aldrig den framgång hon hoppades på. Hon jobbade extra på något anonymt företag i Stockholm med oregelbunden lön och schema. Pengarna hon tjänade gick mest till hennes egna nöjen. Jag jobbade i princip dygnet runt. Linn höll noga koll på mina uppgifter ibland brydde hon sig inte om sina egna.
Linn var en gång noggrann med allt, men plötsligt avtog hennes entusiasm. Jag lät det bero tills hennes hopplösa slarv blev uppenbart. Kaoset slog mig varje gång jag kom hem.
Det låg klädhögar på stolarna och ovikta kläder i garderoben, men Linn skyllde alltid på mig. “Du jobbar ju också, du drar in pengar, men varför skulle det vara så svårt att hjälpa till?” Jag blev sårad. Varför ska jag kämpa för två på jobbet och ändå ta hand om hela hemmet? Vi hade ju delat allt från början.
Igår hittade jag sur ärtsoppa i kylen, lukten kunde skrämma bort råttor. Jag trodde att när barnet kom skulle Linn ta tag i det hela. Att hon skulle vara hemma och få tid för hushållet. Men allt blev bara värre. Jag undrar om det vore lättare att inte ha någon fru alls. Nu har vi dessutom ständiga gräl. Jag ska tydligen förstå min fru och sätta mig in i hennes situation. Men vem ska förstå mig? Jag går inte till någon spa varje dag, jag jobbar. Först på kontoret och sedan hemma via datorn, och jag måste hålla koll på allt i hemmet. Allt jag egentligen vill är att få vila en stund.
Jag förstår inte vad Linn gör hela dagarna när hon är föräldraledig varför kan hon inte ens laga middag? Eller åtminstone plocka undan saker? Är det verkligen så svårt? Vår dotter är bara sju månader, hon sover större delen av dagen. Då borde man hinna damma av möblerna åtminstone. Vad händer när vi får ett till barn? Jag tror på jämlikhet och att man ska hjälpas åt. Jag är beredd att acceptera och stötta allt, men jag vill ha samma tillbaka. Men av någon anledning verkar Linn inte förstå det.
Jag vill inte splittra familjen, för jag älskar vår lilla flicka. Men jag vet inte hur länge jag klarar den här cirkusen. Mitt tålamod håller på att ta slut.
Jag har lärt mig att jämlikhet inte bara handlar om att dela ansvar på papper det krävs att båda verkligen gör sin del för att det ska fungera.
