Ellinors liv tog en dramatisk vändning när hennes pappa bestämde sig för att söka arbete utomlands på grund av ekonomiska svårigheter och bristen på möjligheter i Sverige. När Ellinor bara var två år gammal såg hon sin pappa ge sig av, medan han lovade att det bara skulle bli en kort resa. Men han blev kvar länge borta, och skickade hem pengar i svenska kronor för att försörja familjen.
I faderns frånvaro lyckades Ellinor, hennes mamma och lillasyster ändå hålla en hygglig levnadsstandard tack vare hans ekonomiska stöd. Trots detta vägde pappans känslomässiga frånvaro tungt, och tragedin blev större när Ellinors mamma blev svårt sjuk. Efter en lång och tuff kamp gick mamman bort, och Ellinor blev tvungen att ta på sig ansvaret att ta hand om sin yngre syster.
Samtidigt som hon fortsatte sina studier på universitetet hade Ellinor knappt någon tid för sig själv. Hennes dagar fylldes av plugg och omsorgen om systern. När mamman gick bort upplevde Ellinor faderns frånvaro vid begravningen som ett svek, och sorgen som aldrig kunde läkas växte till bitterhet gentemot honom. Hennes vilja att stå på egna ben gjorde att hon tackade nej till pappans pengar, och istället hittade hon ett arbete för att försörja sig själv och systern.
Ödet ville dock annat, och när deras morfar senare gick bort ärvde systrarna ett hus i Småland och en gammal Volvo. När Ellinor en dag skulle testa bilen för en eventuell försäljning, gick den plötsligt sönder på vägen. Mitt i förvirringen dök en svart Volvo upp och stannade. Till hennes förvåning klev ingen annan än hennes sedan länge försvunna pappa ut ur bilen.
Han erbjöd sin hjälp och ville prata, men Ellinor var tveksam och höll distans. För pappan blev mötet ett uppvaknande om följderna av hans tidigare beslut, och han förstod att möjligheten att återställa deras relation var på väg att glida ur hans händer.
Mötet med pappan väckte motstridiga känslor hos Ellinormellan besvikelse och hopp om att läka gamla sår. Bara tiden kunde utvisa om de fann vägen tillbaka till varandra och kunde fylla tomrummet som skapats under åren av saknad och smärta. Livet lärde Ellinor att även djupa sår kan börja läka om man vågar mötas och lyssna på varandras berättelser.
