Min syster har valt att uppfostra sina fyra barn på egen hand. Hennes make var otrogen med en kollega. Sedan dess har min syster inte haft någon ny relation. Hon är en utbildad kvinna. Hon har tre examina, varav en är som kock. Så vitt jag minns har hon jobbat på olika caféer och restauranger i Stockholm och Göteborg.
Hon köpte alltid allt barnen behövde. De var tacksamma men bad alltid om mer. Nu har de vuxit upp och har egna familjer. Min syster skickar fortfarande pengar till dem. Hon gick i pension för länge sedan, men fortsätter att arbeta. Hon säger att hon gillar att hjälpa sina barn, och att det är hennes mening med livet.
Nu har min syster fått influensa och den ledde snabbt till komplikationer i lungorna. En svår lunginflammation ville inte ge med sig. Hon tog sjukledigt men hade knappt tillräckligt med pengar. Vänner hjälpte henne, men barnen ringde sin mamma först när hon slutade skicka pengar.
De frågade hur hon mådde, önskade henne snabb återhämtning och det var allt. Ingen frågade om deras mammas ekonomi. Min syster bad sina barn att komma och hälsa på henne. De vägrade. Alla hade jobb och familjer och sa att de inte hade tid för sin egen mamma.
Min syster blev sårad. Hon hade alltid hjälpt dem, och nu när hon behövde deras stöd ville de inte ens besöka henne. Hon låg på sjukhus i en månad. En sköterska ordnade alla kostnader för sjukvården. Hon återhämtade sig och började jobba igen. Barnen ringde inte alls under denna tid. Släktingar måste ha berättat att mamma var okej. Först när hon blev utskriven från sjukhuset kom barnen ihåg henne igen.
De frågade hur hon mådde, men gick snabbt vidare till syftet med samtalet. Alla ville ha pengar. Inte ens det. De bad om specifika belopp i kronor och en deadline för överföringen. Alla fyra gjorde samma sak. De ville inte tänka på varifrån mamma skulle få pengarna. De brydde sig bara om sina egna behov.
Min syster kände sig besviken. Hon hade inte väntat sig att bli behandlad så av sina egna barn. Det kanske var hennes eget fel, men hon tyckte synd om sig själv. Om du glömmer bort dig själv för andras skull, hoppas du på någon slags belöning. Kanske borde hon inte ha satt barnen före sitt eget liv. Hon borde ha tänkt på sitt eget framtid, snarare än en ensam ålderdom. Det går inte att ändra något nu.







