Jag var tvungen att skaffa ett eget kylskåp, säger Linnea. Det är så galet egentligen, men det gick inte att lösa på något annat sätt. Jag har inget emot att sälja lägenheten och dela på pengarna, men mamma är helt emot det.
Linnea fyllde precis 24 och har blivit klar med universitetet, fått ett jobb, men är fortfarande singel. Livet i hennes eget hem är allt annat än smidigt. Hon äger halva lägenheten. Tidigare tillhörde den hennes pappa, men när han gick bort ärvde hon och hennes mamma den lika. Linnea var då bara 14.
För tio år sen var allt mycket jobbigare för familjen de stod helt utan försörjare. Linneas mamma slutade arbeta när Linnea var liten, hon tog aldrig ut föräldraledighet maken tjänade tillräckligt och hon höll koll på hemmet. Efter hans bortgång grät hon och sa: Vem vill anställa mig nu när jag är över 40? Städerska, eller?
Linnea berättar vidare: Vi fick barnpension, men mamma kunde ändå inte låta bli att gå till frisören eller shoppa nya saker, fast vi knappt fick ihop det. Till en början hjälpte hennes bror till, men han tröttnade snabbt.
Min morbror sa till Ingrid (min mamma) att hon måste fixa ett jobb. Hon har ju två barn och kan inte försörja oss alla. Sen, ungefär ett år senare, började Ingrid ta hem en man. Han hette Anders. Hon sa att han skulle bo hos oss nu. Mamma ville lösa problemet med pengar genom att gifta sig igen. Anders hade ganska bra ekonomi, men han och Linnea klickade aldrig riktigt.
Du bara käkar, sa Anders. Det vore bättre om du fixade tvätt eller tog hand om städningen. Varför måste du göra dina läxor? Ska du på riktigt plugga vidare? Vadå studier, det är bättre att börja jobba. Tror du att jag kommer försörja dig hela livet?
Linnea kunde inte säga emot. Ja, hon fick ett barnbidrag, men pengarna gick till hennes mamma. Ingrid ville inte skydda dottern mot Anders. Hon var mest rädd att förlora sin nya försörjare. Hur skulle vi klara oss utan honom? sa hon till Linnea. Du får bara hålla dig lugn och göra som han säger, han försörjer oss.
Linnea lyckades komma in på universitetet och fick senare ett eget jobb. Hela tiden har hon känt sig som en extra börda, någon som bara belastade sin styvfar. Han räknade ständigt ut exakt hur mycket han spenderade på henne.
Efter sex månader på jobbet kunde jag äntligen köpa en egen kyl, säger Linnea. Satte den i mitt rum, för Anders låste alltid kylskåpet i köket.
Du har ju ett jobb? Då får du se till att äta själv, sa Anders. Ingrid blev tyst igen. Även när Anders visade Linnea elräkningar och bad henne betala tillbaka allt han lagt på henne genom åren, sa mamma inget. Anders blev till slut av med jobbet och då började han och Ingrid sälja Linneas kylskåp och blev helt galna på henne. Först var det hon som fick stå för allt. Men styvfar var arbetslös nästan ett år och till sist tröttnade hon och satte lås på sitt kylskåp. Ingrid protesterade såklart, tyckte Anders ändå gav dem mat genom alla år.
Linnea sa: Om du vill hjälpa, gör det. Jag är inte den första som vill dela upp saker här. Gå ut och jobba.
Anders flyttade nyligen ut. Ingrid fick nog av att leva med en man som inte bidrar. Men Linnea vägrar fortfarande att ta bort låset på kylskåpet, för hon tycker att även Ingrid borde skaffa ett jobb. Vad tycker du har hon rätt?
