Min son gifter sig när han redan är 33 år gammal. Idag är det helt vanligt hos oss, men förr ansågs det vara sent. Han gifter sig när hans flickvän blir gravid. Alla är glada, för det är vårt första barnbarn en flicka föds. Vi är så lyckliga.
Min svärdotter är verkligen inte alls dålig, hon är en utmärkt värdinna, har alltid ordning hemma, är ung, trevlig och kan sticka, vilket verkligen förvånade mig eftersom jag aldrig haft tålamod till sådant själv. Allt som allt är hon en söt och normal ung kvinna, min son verkar lycklig och mer kan jag faktiskt inte önska.
När mitt barnbarn fyller tre berättar de att de väntar ytterligare ett barn. En son föds. Då börjar de renovera huset, det gamla radhuset vi ärvt från min farmor. Vi gläds med dem. Inte ens tre år senare berättar min svärdotter att hon väntar sitt tredje. Och två år efter det är det dags igen.
Jag lever på min sons lön, han gör vad som krävs, kan fixa det mesta själv och har själv renoverat och förbättrat huset. Men han är bara lastbilschaufför varför ska han ha tre barn? Han är nästan aldrig hemma, alltid borta och extraknäcker för att få pengarna att räcka.
Och nu innan nyår har min svärdotter gett mig en lista på allt barnen behöver. Tror ni det handlar om godis och leksaker? Nej, bara nödvändiga saker till och med massageolja, strumpor, tights, sånt man aldrig hittar på reor.
Jag frågar min son var de har tänkt att föda deras fjärde barn, men han bara slår bort frågan.
Jag har åtminstone lyckats uppfostra en ansvarstagande, arbetsam son som vågar ta alla sorters jobb. Hans fru närmar sig 35, har aldrig haft ett jobb, inget längre CV. Ska hon ha ett femte barn vid 40 blir jag nog inte ens förvånad. Men jag kommer ju inte leva för alltid, eller så blir jag bara för gammal för att kunna hjälpa till hennes egen mamma har gått bort, så nu har hon ingen annan hjälp än mig. Tur att de åtminstone äntligen blivit klara med renoveringen. Men huset fylls av fyra barn, de har fortfarande ingen plats.
Jag frågade henne rakt ut: Och när bidragen/understöden tar slut, vad gör ni då? Var ska du hitta jobb vid 40 när du aldrig jobbat en dag? Hon sa bara att det löser sig på något sätt. Och om, gud förbjude, något händer med min son vad ska jag ta mig till då? Hur ska alla dessa barn klara sig?
Jag har en son till, men han tycker att jag ser hans barn alldeles för sällan jag har ju nästan aldrig tid eftersom jag lägger all tid på min äldste sons familj.
