Alva kunde fortfarande inte fatta vad som hände. Äntligen hade de klarat av att skaffa en egen sommarstuga! De hade drömt om den i tio år, men livet la alltid in käppar i vägen först lånet, sedan barnens skola, sedan nästa kris Så när de kollade på sina konton sa de: nu är det dags, nu eller aldrig.
Hennes make Alexander jobbar på ett försäkringsbolag, helt vanligt, och Alva är barnmassör. Hon tjänar bra, men ett sommarhus var fortfarande en dröm på avstånd. Så gick ödet i lås och fria: både Alvas mormor och Alexanders mormor gick bort nästan samtidigt och lämnade varsin lägenhet i provinsstäderna Linköping och Umeå.
Efter långa kvällar i soffan bestämde paret att sälja båda lägenheterna, lägga ihop pengarna och förverkliga drömmen köpa en tomt.
Det tog inte lång tid att hitta ett erbjudande. På vintern är få som skyndar sig att sälja mark, alla väntar på sommarens byggsäsong. Men Alexander var fast besluten.
Vi får omvärdera sen, hitta en miljon anledningar och stå utan stuga, muttrade han.
Majken var helt med på noterna. Allt föll på plats som en smäck!
Tomten var precis vad de hoppats på. El, fjärrvärme och VVS redan dragna. Det enda som saknades var ett litet sommarhus för att bo i under varma dagar.
De bestämde att när vårsolen kom skulle Alexander ta ledigt och tillsammans med sin kompis Niklas sätta igång bygget.
De jobbade ihop utan onödiga pauser eller helger, och efter en månad firade den unga familjen inflyttningsfest.
Det fanns inte så mycket plats att sova de la ut uppblåsbara madrasser på golvet och hämtade varma filtar från Stockholm. Men viktigast var att huset hade spis och kran. Resten kunde fixas senare.
Så, Alexander, grattis! ropade Niklas med ett glas i handen.
De kastade ner sina ölburkar, tog en köttbit, strö över lök och ketchup och slukade den på en gång.
Vem hade kunnat tro att allt gick så snabbt! utropade Majken. Jag drömde inte ens om en stuga vid nyår, och så plötsligt står den här, titta! pekade hon på det lilla huset.
Trots att skymningen föll så var de inte i brådska att gå hem, utan fortsatte sin improviserade picknick i den friska luften.
Hallå, pojken, hur går det? frågade Ingrid med mjuk röst i telefonen.
Om hon låter så söt i samtalet så planerar hon säkert något.
Mamma, allt är toppen! svarade Alexander glad.
Jag vet. Barnbarnen frågade om vi köpt en stuga?
Ja, vi har inte bara en stuga, utan ett eget lantställe! sade Alexander stolt.
Åh, du är så flitig, skrattade svärmodern, men hennes röst mjuknade. Bra jobbat, ni är ju riktiga pärlor
Mamma, hur är det med dig? frågade Alexander plötsligt.
Åh, i min ålder är det bara lugn och ro, säger läkarna, inga stress. Men var hittar man så? Vårdcentralerna är dyra, jag orkar inte fortsatte hon fundersamt.
Kom hit till oss, mamma! föreslog sonen ivrigt.
Men du tror väl inte att ni klarar er utan mig? Och Alva skulle bli arg började Ingrid protestera.
Mamma, sluta. Kom och bo här, punkt!
Okej, Alexandrade, jag kommer om du insisterar. Jag ska baka din favoritkaka, den med citron.
När Alexander berättade för Alva att mamma skulle komma kände hon sig inte så glad.
Så vi har en stuga nu, och plötsligt blir hon rekommenderad att vila på landet? sa Alva sarkastiskt.
Jo, så är det, svarade Alexander enkelt.
Det är ju inte konstigt, eller?
Nej, hennes blodtryck är ju högt.
Du fattar inte. Hon kommer inte för hälsan, utan för att titta på vår nya stuga med egna ögon!
Sluta. Hon tittar bara en vecka och är sen tillbaka.
Glömde du vad som hände förra gången hon kom?
Alexander hade faktiskt glömt, men Alva mindes allt. Då hade Ingrid försökt sabotera deras äktenskap: spridda rykten, små förolämpningar, och ibland hällde hon bakpulver i sockret eller gjorde soppan för salt. Alva hade då skickat bort svärmodern på nästa flyg.
Alva var säker på att Ingrid nu skulle göra livet ännu roligare för dem. Hon ville dock inte få Alexander att gå emot sin mamma. Kanske gick det bättre den här gången?
Åh, vilket paradis ni har här! Så fint, så grönt utbrast Ingrid när hon såg tomten. Det måste ha varit Alvas idé! Hon är så smart! Håll fast vid henne, Alexander, en sådan fru är svår att hitta.
Vad är det för nyhet, Ingrid? Varför så plötsligt? frågade Alva förvånat.
Du har alltid varit min favorit. Sonen är lite klant, men svärdottern är guld värd. Vi har haft svackor, men vi klarade dem. Den som minns det gamla
Så jag är en klant? skrattade Alexander.
Ja, men älskad, svarade Ingrid med ett leende. Vad har vi för middag idag?
Grillat varje dag! svarade Majken glatt. Hoppas ni inte har något emot det, för vi kan inte låta det bli för kallt att laga ute.
Jag äter gärna. Förra gången jag åt grill på en strand i Grekland var Alexander fortfarande i skolan. Tänk hur länge sedan!
Då, Alexander, ta hand om grillen. Jag fixar köttet i kylskåpet.
Får jag hjälpa till? Vill bara se huset en gång till.
Självklart, kom förbi! nickade Alva åt svärmodern.
Den här gången verkade Ingrid faktiskt ha förändrats. Hon skämtade, var varm och pratade med Alva som en vän. Majken tänkte att tiden kanske verkligen förändrar människor. Kanske hade de gamla bråken gjort henne mer öppen. Dessutom ville hon inte förstöra deras långa äktenskap och den nya stugan. Alva var ju en bra svärdotter: flitig, lojal, jobbar och lagar supergod mat.
När Alexander och hans mamma gick för att hämta tallrikar ringde telefonen och låg stilla på bordet. Alvas blick fastnade på ett meddelande och hon kunde inte släppa det.
«När kommer du tillbaka till stan? Har du berättat för henne om oss? Jag väntar på svar. Kram.»
Majken tappade telefonen, som landade mjukt på gräset. Tankarna snurrade, en värre än den andra.
«Hur ska vi säga det till barnen? Hur delar vi lägenheten? Vem är den här kvinnan? Och hur kunde Alexander göra så här?»
Här är servisen! ropade Alexander och ställde tallrikar på bordet.
Jag måste gå en stund, sa Majken, hon behövde tvätta ansiktet med kallt vatten och samla sig.
Hon rusade in i huset och sprang till handfatet.
Vad har hänt? Ingrid hoppade upp, tappade en ketchupflaska.
Majken tvättade sig febrilt, tårarna blandade med vattnet. En minut senare stod hon med en handduk torkad mot kinden.
Alexander har någon annan.
Flicka, kom hit. Ingrid kramade svärdottern.
Majken såg att svärmodern inte alls verkade förvånad.
Varför sa du inget?
Jag visste men hoppades att han skulle inse sitt misstag. Ni har känt varandra sedan universitetet, har barn, en stuga. Jag menar bara du är ändå lite tokig.
Majken brast i tårar igen. Om han berättade för sin mamma var det allvarligt, och deras äktenskap kanske var på randen.
Lyssna på mig. Lugna dig, torka tårarna. Du vill väl inte starta en scen?
Majken nickade, torkade sig.
Sen får vi bestämma vad vi gör. Vi ger inte upp så lätt.
De orden gjorde Alva lite lugnare.
Nästa dag skulle Alexander åka tillbaka till stan för att hämta varmare kläder inför den möjliga kölden, men Alva visste vad som egentligen stod på spel. Hon höll sitt löfte och låtsades som inget.
När bilen försvann runt hörnet satte sig svärmodern bredvid Alva på verandan och lade fram sin plan.
Du måste skaffa en kille.
Vad?!
Inte nödvändigtvis på allvar. Bara så att Alexander blir svartsjuk. Ibland blir man bekväm i ett förhållande och börjar titta på andra. Om han ser att du också kan vara intressant kanske han återfår känslorna för dig.
Alva ryckte på axeln, men Ingrid fortsatte.
Vem har du i åtanke?
Kanske Kolja? Han är singel och hjälpte oss bygga huset.
Ring honom, bjud in honom. Grill, dryck, kort klänning. Så får Alexander se att någon annan redan har tagit hans plats! log hon hånfullt.
Överraskande nog gick Niklas med på att komma, trots att de knappt hade pratat förut. När han anlände frågade han:
Var är Alexander?
Han kommer först på kvällen. Jag är inte så bra på att grilla, jag behöver manskraft, svarade Majken blygt.
Ingrid iakttog dem genom fönstret.
Vill du ha mer vin? frågade Kolja och räckte efter en flaska.
Gärna, men se till att jag får mer snack, annars blir jag yr, flörtade Alva.
Du är vacker, Alva, sa Kolja och räckte en fruktskål. Synd att jag inte har någon egen fru. Men säg inte åt Alexander att jag bara pratar för mig själv.
Majken rodnade. Hon hade inte förväntat sig den här vändningen. Tänk om han blir för påträngande? Alexander skulle väl snart vara tillbaka. Vad spelade det nu för roll för henne?
Alva tog en klunk vin när plötsligt en bil dök upp. Alexander bromsade hårt och knappt träffade sin egen grind.
Vad är det här i mitt frånvaro?! skrek han när han hoppade ur bilen.
Alexander, varför kom du så tidigt? Undrade Alva.
Mamma ringde och sa att någon fan var på besök efter att jag åkte! Det var vår vän Kolja!
Vad har du för problem? Ta hand om din egen förälskelse. Jag blir fri snart nog.
Vilken förälskelse?
Den du sprang till stan med idag! Jag såg ditt meddelande.
Jag såg också meddelandet men trodde det var fel nummer. Jag har ingen sådan… Alexander försökte lugna ner sig, men allt var fortfarande rörigt.
Alva kom till sig först och kastade en blick mot fönstret. Ingrid drog snabbt för gardinerna.
Mamma! Gå ut nu genast!
Åh, jag bara skämtade! brast svärmodern ut i skratt, torkade tårarna med en näsduk. Ni skulle ha sett era ansikten!
Tror du att det är roligt att förstöra ett familjeliv? skrek Majken.
Jag går, så löser vi det sen, skyndade sig Kolja, men ingen lyssnade längre på honom.
Har du planerat detta hela tiden? Och meddelandet?
Jajam, mitt eget. Jag har två telefoner, erkände Ingrid utan någon skam.
Mamma, det här är inte roligt. Jag nästan förlorade både familj och vän, sade Alexander allvarligt.
Men jag förlorade ju inget! Jag bara förstärker ert äktenskap och fördrar mig själv på pensionen. svarade Ingrid nonchalant.
Fortsätt bara er spel, men inte här. Alexander tar med sig dina väskor och kör dig till tågstationen imorgon, sade Majken bestämt.
Hon greppade svärmodern i armen och förde henne mot grinden.
Vill du slänga ut mig? började Ingrid förstå vad som pågick.
Mamma, du har lekt tillräckligt mycket på vår stuga. Gå nu, sa svärdottern bestämt.
Var ska jag sova?
I bilen. Det är ju inte vinter, du fryser inte.
På morgonen körde Alexander Ingrid till tågstationen och satte henne på tåget. Resan gick i tystnad.
