När jag klev av bussen såg jag min mamma sitta på marken och tigga. Min fru och jag blev helt paffa. Ingen av oss hade anat något sånt.
Jag är 43 år gammal och min mamma är 67. Vi bor i samma stad, men i helt olika delar. Liksom många äldre behöver min mamma hälsomässigt tillsyn och stöd, men hon vägrar flytta hem till mig av en enda anledning hon har fyra katter och tre hundar i lägenheten. Dessutom matar hon alla herrelösa djur i kvarteret. Varenda krona jag ger henne går åt till mediciner eller mat till djuren. Livsmedel köper hon knappt.
Jag brukar själv ta med mig allt hon behöver jag vet ju att hon inte lägger en enda krona på mat eller medicinska saker åt sig själv. Häromveckan hade jag och min fru varit på besök hos en vän och vi hade bestämt oss för att lämna bilen där och ta bussen hem. Föreställ dig min chock när jag kliver av och ser min egen mamma sitta utanför affären och be folk om pengar. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Min fru var lika tagen som jag hon visste ju att jag lade undan pengar till mamma ur vår hushållsbudget.
Hon undrade så klart vad jag egentligen använde pengarna till. Det visade sig att mamma tiggde ihop extra slantar så hon skulle kunna köpa foder och vaccin till sina hundar och katter.
Allt det här känns oerhört sorgligt. Vad hade du själv tänkt om du hade sett din egen mamma i den situationen? Vad skulle släkten, vänner och bekanta tro? Antagligen att jag var en värdelös son som lät min egen mamma förfalla och svälta. Nu går jag runt på stan och letar efter henne överallt. Jag vet att hon inte har slutat trots mina vädjanden men hon gömmer sig bara bättre för mig nu.





