Jag minns så väl hur vi hade stora förhoppningar om att mamma skulle gå i pension, flytta ut till landet och lämna sin rymliga trerumslägenhet till mig och min man!
Jag vill berätta om min granne Ingrid. Hon är nu 68 år gammal. Förr bodde hon ensam i sin fina trerumslägenhet här i Stockholm. Men för inte så länge sedan bestämde hon sig för att hyra ut lägenheten och ge sig ut på en lång resa.
Hennes dotter Sigrid kom till mig och var mycket upprörd:
Vad håller min mamma på med? Hon har verkligen gjort mig besviken! Nu säger min svärmor att jag kommer bli likadan när jag blir gammal, och att äpplet inte faller långt från trädet. Dessutom har jag och min man nyligen tagit ett billån! Vi har varit efter med betalningarna i två månader. Jag räknade verkligen med att mamma skulle hjälpa oss! Men nu har hon hyrt ut sin lägenhet och rest bort istället!
Jag tittade förvånat på Sigrid och undrade varför hon trodde att det var mammans ansvar att betala deras bilskuld? Hon fortsatte:
Min svärmor är rasande för att vi bor i hennes lägenhet, samtidigt som min mamma har hyrt ut sin.
Jag förstod att Sigrid hoppades på min förståelse. Men jag tycker faktiskt att Ingrid gjort helt rätt. Hon har rätt att leva sitt liv som hon vill! Varför tror folk att så fort en kvinna blir pensionär, måste hon ägna resten av livet åt barn och barnbarn? Det är ju inte rättvist! Jag frågade Sigrid:
Varför litar du inte på dig själv och din man? På era egna förmågor? Ni har haft femton år som gifta, varför har ni inte satsat på ett eget hem under den tiden? Då hade svärmor ingenting att klaga på.
Sigrid sa med besviken röst:
Jag hoppades verkligen att när mamma gick i pension skulle hon flytta ut på landet och vi skulle få hennes fina trerumslägenhet!
Men jag bestämde mig för att skoja lite med Sigrid och sa:
Tänk om Ingrid träffar någon och gifter sig? Jag har hört om väninnor som åkt till Spanien, träffat en man och blivit kvar där nu lever de lyckliga tillsammans. Kanske händer samma sak för Ingrid?
Sigrid blev ställd av min kommentar, och jag kunde inte låta bli att le. Jag såg nyligen bilder på Ingrid på nätet, där hon skrev att hon njöt av livet och trivdes på sin resa. Jag blev riktigt glad för hennes skull. Jag tycker hon gjorde helt rätt. Åldern är verkligen inget hinder för att vara lycklig och uppleva nya, glädjefyllda saker i livet.
