Fredag, 17:e mars
Jag stängde av datorn och började packa ihop för att åka hem från kontoret.
Elin Andersson, det är en ung kvinna här som vill träffa dig. Hon säger att det är av personliga skäl.
Släpp in henne, låt henne komma in.
En kort, lockig tjej i kort kjol kliver in på mitt kontor.
Hej, jag heter Linnea. Jag har ett förslag till dig.
Hej, Linnea. Vad kan du vilja mig? Vi känner ju inte varandra
Dig kanske inte, men jag känner din man, Rasmus, mycket väl. Här.
Hon la ett papper på mitt skrivbord. Jag tog det och läste:
Linnea Sjöström, graviditet vecka 5-6
Vad är det här? Jag förstår inte Varför visar du detta för mig?
Allt är ganska tydligt. Jag väntar barn med din man.
Jag såg förvånat på henne. Vad var det här för galenskap?
Och vad vill du av mig? Ska jag gratulera dig?
Nej, jag vill ha pengar. Om du nu bryr dig om din man
Vad menar du egentligen att du ska ha betalt för?
Jag gör abort och försvinner ur hans liv helt, han vet ännu inget. Jag kom till dig först. Om du vägrar så säger jag allt och då lämnar han dig, för du kan ändå inte få barn. Jag vet allt om er. Ja, vad säger du?
Tankarna snurrade runt i huvudet. Jag försökte samla mig.
Hur mycket vill du ha för din tystnad?
Bara trehundratusen kronor. En struntsumma för er. Och ni kan åldras tillsammans, utan bekymmer
Vilken generositet Lämna ditt nummer, så funderar jag på saken och hör av mig.
Tänk inte för länge, det brådskar om jag ska hinna med aborten.
Linnea skrev sitt nummer på en lapp och gick ut, släpande på stegen.
Elin, ska du gå nu? Städaren väntar…
Jag vek ihop lappen och lade den i väskan.
Ja, jag går nu. Vi ses i morgon, Maja!
Jag gick ut till bilen. Vad var det här för något? Vem var Linnea? Hade Rasmus verkligen gjort henne gravid?
Väl hemma tänkte jag igenom allt noga, granskade lappen en gång till. Rasmus skulle komma snart
Älskling, jag är hemma! Vad doftar det så gott i köket?
Kom in så får du se
Rasmus kom in med ett leende. Jag satt redan i min fåtölj, med benen i kors, och såg honom rakt i ögonen.
Vad har du för dig? Varför ser du så där på mig, jag blir nästan rädd…
Rasmus, vem är Linnea Sjöström?
Hon? Hon jobbar på ett företag jag samarbetar med. Varför undrar du?
Hon säger att hon är gravid med dig… Läs själv.
Rasmus tog papperet, och skummade det snabbt.
Det här kan inte stämma Jag har inte haft något med henne att göra. Hur skulle det ens gå till?
Hon kräver trehundratusen för att göra abort. Annars menar hon att du lämnar mig för att jag inte kan få barn.
Jag fattar verkligen ingenting Varför skulle hon göra så här? Elin, du vet att jag aldrig Snälla, jag har aldrig varit med om något liknande. Hon hittar bara på!
Det tror jag faktiskt också. Jag vet att jag kan läsa av människor och hon ljuger. Försöker bara lura oss på pengar.
Jag har inget att dölja. Låt henne kolla mig med alla tester som finns! Jag behöver ingen annan än dig.
Okej, jag tror på dig. Men nu äter vi.
Nästa dag ringde jag Linnea och bad henne komma tillbaka till mitt kontor. Linnea dök upp snabbt.
Så här är det, Linnea. Rasmus kan inte vara far till ditt barn. Jag tror på honom. Du får ta och göra din abort, det finns inga pengar här.
Underliga kvinna Varför tror du på honom till hundra procent? Tittar du dig aldrig i spegeln? Du är fyrtio och ser kanske bra ut, men det finns yngre och snyggare tjejer
Ville du säga något mer?
Ja. Jag tänkte faktiskt att ni kunde köpa barnet istället. Ta vilka tester ni vill jag är säker på att Rasmus är pappan.
Men du sa ju att ni inte haft något?
Okej, sanningen då. För en och en halv månad sedan var det företagsfest och jag träffade Rasmus där. En kollega berättade för mig att han var gift med en rik kvinna, som inte kan få barn, inte ens med surrogatmamma. Så för mig var det här ett perfekt sätt att tjäna pengar.
Jag försökte förföra honom, men han var helt ointresserad av mig. Det sårade mitt ego, för jag brukar få vilken man jag vill.
Min syster är apotekare. Hon gav mig ett pulver som gör så man förlorar minnet tillfälligt. Jag blandade det i hans dryck. Han var helt borta, jag tog med honom hem. Jag hade ägglossning och nu är jag gravid. Rasmus minns ingenting. Det händer faktiskt. Jag har även en video.
Linnea visade ett klipp på sin mobil, där Rasmus låg apatisk i sängen.
Jag kan göra abort lätt som en plätt. Men jag gillar lätta pengar. Jag gissar att ni hellre vill undvika skandaler. Men annars kan jag föda barnet och ni får ta det för trehundratusen kronor.
Jag var helt chockad. Hur är något sådant ens möjligt?
Linnea, du borde sitta i fängelse! Du är ju en bedragare!
Man gör vad man måste för att överleva. Min rika sponsor dog plötsligt, så nu måste pengar fram. Men ni får tänka på saken. Jag ringer om tre dagar.
Linnea gick och jag satt kvar med dunkande huvud. Vilken verklighet.
På kvällen berättade jag allt för Rasmus. Han var också helt tagen.
Hon utnyttjade mig Jag måste anmäla henne!
Rasmus, det händer sjuka saker nu för tiden. Men ärligt, låt oss se på det från en annan vinkel. Det finns tester redan vid vecka sju, där man kan kolla om barnet är ditt med ett DNA-prov.
Vi kollar det först. Vi har ju båda drömt om att få ett eget barn. Vi ville aldrig adoptera. Men tänk om det ändå är ditt barn, och det enda sättet vi kan få det är så här? Kanske är det vår chans ändå. Har du tänkt på den möjligheten?
Prata inte så där om henne Detta är vansinne. Hon gör abort och lämnar oss ifred, så är det bra!
Rasmus gick surt ut ur rummet.
Jag föll i tankar om hur vi haft det. Vi träffades på universitetet kärlek vid första ögonkastet. Vi gifte oss, hyrde en liten lägenhet. Jag satsade allt på karriären, med hjälp av min farbror kunde jag starta eget. När jag betalat tillbaks allt till honom öppnade Rasmus sin butik och vi levde bra. Barn försökte vi få, men det gick inte.
En kväll blev vi överfallna av några på fyllan. En slängde sig med kniv mot Rasmus, jag kastade mig i vägen och fick knivhugget i magen. Läkarna räddade mitt liv, men jag förlorade förmågan att få barn. Det var knäckande. Rasmus stödde mig hela tiden, och vi blev faktiskt bara mer sammansvetsade.
Ibland gick jag till kyrkan och bad för närstående, la en slant till tiggare. En gammal tant vid kyrkan tackade mig och sa:
Var inte ledsen, kära du, du kommer få ett barn till sist! På ett oväntat sätt bara
Jag glömde det där, kastade mig in i arbetet, och vårt förhållande fördjupades över tiden.
Jag övertalade Rasmus och även Linnea att lämna blodprov för att kolla om barnet var hans. Efter nio veckor kom svaret det var Rasmus barn.
Så, ni ser att jag inte ljög? Vill ni köpa barnet nu då? sa Linnea med ett snett leende.
Hör nu, vi hade lika gärna kunnat hitta någon för surrogatmödraskap, då hade vi sluppit betala så här mycket.
Men nu blir det som det blir. Vi tar barnet och du får etthundrafemtiotusen kronor. Allt sker enligt kontrakt.
Men det var trehundratusen!
Vi sätter reglerna nu. Vill du inte, får du inte en krona och vi anmäler dig. Tänk på det.
***
Rasmus, vi har en överenskommelse. Vi får ett barn.
Elin, varför utsätter vi oss för detta? Och måste vi verkligen betala henne?
Det kanske är meningen att vi får chansen nu, då tar jag den.
Under hela graviditeten gick Linnea till läkare, lämnade prover och höll sig till avtalen. Ett friskt pojkbarn föddes i rätt tid.
Linnea avsade sig vårdnaden, Rasmus hämtade hem sin son. All byråkrati var över, Linnea försvann med pengarna. Vi berättade för alla att det var en surrogatmamma.
Tack för att du födde min mans barn, sa jag till Linnea innan hon gick.
Och lille Alex flyttade hem till oss.
Rasmus, titta, han liknar dig verkligen.
Tycker du? Jag vet aldrig om små barn liknar någon alls. Men han är ju en stilig liten herre.
Minns du den där gamla damen utanför kyrkan? Hon förutsåg detta
Vi betraktade vår son. Vad framtiden skulle föra med sig visste vi inte, men just den kvällen var vi lyckliga.
Universum hittar ofta märkliga vägar för att uppfylla ens önskningar.
***
Några månader senare såg jag på nyheterna att Linnea hittats död i sin lägenhet. Omständigheterna utreddes. Hon hade gått för långt, den där flickan…
Personlig lärdom: Vissa gånger för livet oss till ofattbara gränsfall, där vi måste fatta beslut vi aldrig kunnat förutse. Visst kom lyckan till oss, men priset hade kunnat vara för högt och rättvisa och moral ska aldrig offras för att nå sin längtan. Man får aldrig ge upp sitt samvete det är det viktigaste vi har.
