Erik, är du snart hemma?
Ja, jag är på väg. Snart framme vid dörren.
Bra, skynda dig! Vi måste prata om något.
Har det hänt något? Erik kände hur oron växte.
Nja… Det har inte hänt än, men vi behöver prata, sade Lena, orolig men inte panikslagen.
Femton minuter senare steg familjefadern in genom dörren till den lilla lägenheten i Uppsala.
Vad är det som har hänt här hemma? frågade han varsamt sin fru.
Ta det lugnt nu, byt om, tvätta händerna! Du behöver inte rädda världen direkt, svarade Lena, gav honom en puss och styrde honom mot badrummet.
När Erik var klar bytte han om och gick ut i vardagsrummet.
Kom nu, sade Lena och ledde honom till dotterns rum.
Märta satt där på sin bäddsoffa, hopkurad och med rödkantade ögon.
Vad har hänt? Erik försökte behålla lugnet.
Fråga din dotter, snäste Lena, Märta, berätta nu för pappa vad du har för planer!
Märta såg ännu surare ut och tittade ut genom fönstret, ovillig att prata.
Okej, tjejer, Erik klappade bestämt på bordet, antingen berättar ni nu, utan tårar och dramatiska pauser, eller så går jag och vilar. Jag har jobbat hela dagen!
Hon tänker gifta sig, Lena levererade sarkastiskt, nu direkt, inte imorgon, utan idag!
Va? Så där bara? Med vem? Erik tappade hakan.
När Märta vägrade säga ett ord, fick Lena fortsätta:
Oskar Nilsson, du vet, han med glasögonen som varit här en del…
Jaha, Oskar alltså. Och… Märta?
Märta teg ilsket.
Nu är det nog, min vän. Nog med charader nu. Ska jag verkligen behöva hoppa grimager för att få veta något? Erik höjde rösten på riktigt nu.
Vi älskar varandra! utbrast dottern plötsligt. Oskar är bäst och vi ska gifta oss!
Då vet jag, suckade Erik, Så ni går på samma kurs?
Ja, samma program på universitetet.
Första året, va? sade Erik, medkännande eller kanske uppgivet.
Vi är inte barn, avbröt Märta, vi är arton, myndiga!
Okej, så ni är vuxna. Då tar vi det som vuxna. Var hade ni tänkt bo, på vilka pengar?
Det spelar ingen roll! Kärleken klarar allt! utbrast Märta pationerat.
Märta, du förstår väl att även om kärlek är vackert måste man ha mat på bordet och tak över huvudet? Ska ni verkligen rusa iväg så här? Ingen är emot Oskar, han får gärna komma hit och vi lär känna honom ordentligt. Och träffa hans familj. Visst, Lena?
Såklart. Men det finns en sak till… De verkar ha bråttom av en viss anledning.
Ska Oskar göra lumpen? Men studenter är ju undantagna…
Det är inte det, och inte Oskar heller. Märta, vill du berätta, eller ska jag?
Jag är gravid, muttrade dottern.
Jaså, Erik satte sig ner, Det var inte väntat. Vad tänker ni göra nu?
Vi ska gifta oss och behålla barnet! Och ni ska inte försöka övertala mig om motsatsen!
Ingen tänker övertala dig om något, Märta. Men är Oskars föräldrar informerade?
Vi sa att vi båda skulle prata med våra föräldrar idag. Han har nog ringt hem redan…
Har han meddelat något svar?
Nej…
Säg till när han hör av sig. Men nu, låt mig få lite mat i magen innan jag svimmar av all dramatik!
I köket värmde Lena snabbt på middagen och ställde den fram. Hon såg bekymrat på sin make.
Vad gör vi nu?
Vi väntar och ser vad hans föräldrar säger. Kanske kan vi diskutera tillsammans och komma fram till något vettigt…
De hann knappt äta klart förrän Oskar messade: hans föräldrar var bestämt emot samtalet hade blivit en ordentlig konflikt. Dålig sits…
En kvart senare kom Märta ut med mobilen i handen och sade lågt:
Oskars mamma vill prata med någon av er…
Lena höjde båda händerna och skakade på huvudet.
Kan inte du ta det, älskling? Jag orkar inte.
Erik tog luren, slog på högtalaren och gjorde en tyst gest.
Ja, hej. Det är Märta Olssons pappa, Erik Andersson här.
Ja, det är Cecilia, Oskars mamma. Vår son berättade idag att han är ihop med er dotter och att hon väntar barn. Och nu är det visst stora planer på gång. Vi säger NEJ! Vår son ska läsa vidare, ta examen och göra karriär. Giftermål och barn redan första året ingår inte i våra planer.
Nej, det var ärligt talat inte vår dröm heller. Men Märta bär på ert barn. Vad tycker ni att vi ska göra?
Det är ert problem, Erik. Dessutom är jag inte säker på att det är Oskars barn. Oavsett vill vi inte att han ska dras in i något slags fälla. Märta får göra abort eller föda i egen takt, oss rör det inte. Lämna vår son ifred. Hejdå.
Signalerna tystnade. Erik såg mörkt på sin fru och dotter.
Ni hörde allt? Hörni, ingen abort. Vi skadar inte ett oskyldigt liv, och det är ingen katastrof. Märta, du tar studieuppehåll när det är dags och fortsätter sen. Vi stöttar ekonomiskt och hjälper till med barnet. Och de… dem får vi hantera. Nu tar vi det lugnt. Gråt ut om ni måste, men inte för länge. Vi klarar det här!
Han tog Lena åt sidan:
Du sover inne hos Märta i natt, så du kan hålla koll och lugna henne. Jag sover i hennes rum.
En timme senare ringde det på dörren.
Vem kan det vara nu? morrade Erik och gick för att öppna.
Snart stod han i vardagsrummet med en spenslig ung man i glasögon och akne.
Oskar! Märta rusade emot honom och kastade sig om hans hals. Är du här för min skull?
Ja, för dig. Erik, Lena, jag har kommit för att vara med Märta.
Vart hade ni tänkt ta vägen?
Vet inte riktigt. Kanske hyra något eget. Vi är vuxna nu, så snälla, stoppa oss inte! Kommer du med mig, Märta?
Absolut! Vart du vill!
Vänta lite nu, Erik höjde handen, några frågor först. Din mamma sa att du och familjen helt är emot det här.
Det är mammas vilja, inte min. Pappa håller alltid med henne. Jag låtsades gå med på det också för att de inte skulle göra något drastiskt. Tog med plånbok, ID och bankkort, och stack hit. Så här är jag.
Hm, intressant! Erik såg förvånad men gillade vad han hörde. Hur ska ni betala hyra och mat då?
Jag har sparat ihop en del. Jobbade extra och driver en populär podd samt en Youtube-kanal, så några månader fixar vi. Och jag fortsätter jobba.
Det låter genomtänkt… Vad säger du, Lena? Ska vi släppa iväg henne?
Lite för hastigt just nu, tycker jag… Inte på natten i alla fall.
Just det. Inga nattliga utflykter nu. Vi gör så här: Ni vill gifta er?
Ja! nickade båda.
Och ni tänker behålla barnet?
Samma svar.
Då stödjer vi er. Men några villkor: Gör allt för att återfå kontakten med era föräldrar, Oskar, och Märta ska hjälpa dig. Du sover här inatt, Oskar. Inga dumheter. Säg hemma att du sover hos kompisarna. Förbered dem på sanningen, men utan bråk. Studierna, särskilt för dig Oskar, får inte bli lidande. Märta tar uppehåll när barnet kommer, och vi hjälper till så mycket vi kan men ni tar hand om er framtid själva. Bröllopet gör vi enkelt, pengarna behövs till annat, och festen tar vi sen, när ni är starkare på benen. Okej?
Absolut, sade Oskar genast.
Men jag hade ju velat ha en riktig bröllopsfest, med klänning och allt… suckade Märta.
Det kommer, älskade, vi börjar enkelt, firar stort om något år!
Okej… som du vill.
Fint, då har vi en plan! Alla vet vad som gäller. Nu gör vi kväll, det är mycket att ta in.
När Lena fann Erik i köket senare, frågade hon:
Hur kunde du ändra dig så snabbt?
Det var efter samtalet med hans mamma. Jag skakade av ilska. Men så dyker Oskar upp jag trodde han var en blyg, vek kille, men han står upp för Märta. Det är sådana man kan lita på. Då kan vi också backa upp dem.
Du har rätt, som alltid! sade Lena och gav Erik en varm kram.
Och så somnade huset till slut, med alla fyllda av oro men också av hopp. För sanningens stund visar alltid vad som är viktigt: att stå upp för varandra när livet ställer krav är att vara en riktig familj.
Bråttom till Altaret – Familjechock när dottern vill gifta sig direkt: Pappans kamp, tonårskärlek, o…
