För tre år sedan skilde jag mig från min fru. Vi hade egentligen inget gemensamt längre, förutom vår son. Det förvånade mig inte ens när min före detta, bara en månad efter skilsmässan, hittade en ny, ung tjej. För tre månader sedan gifte de sig.
Ärligt talat bryr jag mig inte längre. Men igår fick jag ett meddelande från hennes nya fru som verkligen förbryllade mig. Hon skrev att vi borde låta Erik vara ifred och sluta kräva pengar från honom, att vi ändå inte kommer få något mer nu.
Min son är fem år gammal. Jag var föräldraledig tidigare, så Erik stod då för alla utgifter. Numera jobbar jag deltid.
Direkt efter skilsmässan kom vi överens om att sälja vår trea i Vasastan och byta till två mindre lägenheter en till Erik, och en till mig och vår son.
Erik betalar ganska generösa underhållsbidrag. Men jag vill klara mina egna utgifter själv, så jag går ständigt på arbetsintervjuer och letar heltidsjobb. De pengar som Erik betalar varje månad går direkt till vår son de täcker avgifter till förskolan, hans simskola, hobbies, leksaker och mat. En liten del använder jag till el och värme.
Judo, som min grabb vill börja på, kostar också extra.
I somras skickade min ex-man dessutom mer pengar, men på villkoret att jag skulle ta med vår son på semester. Så vi åkte till fjällen. Min sons glädje gick knappt att beskriva.
Jag är tacksam att Erik, trots att vi är skilda, inte glömmer bort sitt barn. Om jag haft bråttom till något viktigt har jag lämnat sonen hos honom. Min ex-man brukade ta med honom och fika på stan eller titta på bio. Däremot har min pojke aldrig varit hemma hos sin pappa.
Jag har trott att det berott på hans nya tjej. Det har inte stört mig förrän jag fick hennes meddelande.
För ett par dagar sedan vågade hon till och med ringa. Hon sa att jag saknade samvete eftersom min ex-man spenderar större delen av sin lön på oss. Jag teg inte. Jag berättade allt för Erik direkt. Han blev förbannad. Tydligen sa han till henne att hon inte skulle lägga sig i hans saker och allra minst bestämma över hans pengar.
Men jag oroar mig fortfarande för att hon kommer kunna övertala Erik att minska summan han lägger på vår son. Då kommer jag vara tvungen att neka min pojke sådant han tycker om.
Jag hoppas verkligen att Erik fortfarande har kvar den värme, ärlighet och generositet jag en gång älskade honom för. Det är något jag ofta påminner mig själv om att aldrig förlora det i mig själv, hur svårt det än känns.
För tre år sedan skilde jag mig från min man. Vi hade inget gemensamt förutom vår son. Jag blev inte…
