För tre år sedan skilde jag mig från min man – det enda som band oss samman var vår son. Jag blev in…

För tre år sedan skilde jag mig från min man. Vi hade ingenting gemensamt längre förutom vår son. Det förvånade mig inte ens när, bara en månad efter skilsmässan, min dåvarande man träffade en ny, ung kvinna. För tre månader sedan gifte de sig.
Om jag ska vara ärlig bryr jag mig inte längre om det. Men igår fick jag ett underligt meddelande från henne som verkligen förbryllade mig. Hon skrev att vi borde sluta störa Axel och kräva pengar av honom, för nu kommer vi ändå inte få något.
Min son är fem år. Jag var mammaledig tidigare och då betalade Axel för allt vi behövde. Numera jobbar jag deltid.
Strax efter skilsmässan kom vi överens om att sälja vår trerumslägenhet och byta till två mindre: en till mitt ex och en till mig och vår son.
Axel betalar ganska generösa underhållsbidrag. Men jag vill kunna stå på egna ben, så jag letar hela tiden efter heltidsjobb och går ständigt på anställningsintervjuer. Pengarna som Axel betalar varje månad går helt och hållet till vår son avgifter för förskolan, fritidsaktiviteter, leksaker och mat. Lite tar jag till el och vatten.
Judolektionerna min son vill gå på kräver dessutom extra pengar.
I somras skickade mitt ex mer pengar om jag lovade att ta med sonen på semester. Vi åkte till fjällen. Han var så lycklig att hans glädje kändes gränslös, nästan som ett dansande norrsken i drömmen.
Jag är glad att Axel, trots skilsmässan, inte har glömt sitt barn. Även när jag hade bråttom kunde jag lämna vår son hos honom. Axel tog med honom till köpcentrum, ut på promenad eller till bion. Men vår son har faktiskt aldrig varit hemma hos sin pappa.
Som jag trodde berodde det nog på Axels nya kvinna. Det bekymrade mig inte särskilt, tills jag fick meddelandet från henne.
På sistone vågade hon till och med ringa mig. Hon anklagade mig för att vara samvetslös, eftersom min exman spenderade nästan hela sin lön på oss. Jag var inte tyst. Jag berättade för Axel om allt. Han blev riktigt arg. Tydligen sa han till henne att inte lägga sig i hans angelägenheter, särskilt inte när det gäller pengar.
Men jag oroar mig ändå ibland att hon ska kunna övertala Axel att minska pengarna han lägger på sin son. Då skulle jag behöva neka mitt barn mycket.
Jag drömmer att Axel fortfarande har kvar den mänsklighet, ärlighet och värme som gjorde att jag en gång förälskade mig i honom.