Jag har levt med min man i över femton år. Vi började vårt liv tillsammans i Stockholm. Efter att vi gifte oss bodde vi först hos min svärmor och arbetade båda på en fabrik. Till slut fick vi ett rum i ett studentboende, och vi flyttade ut från svärmors hem. Allt såg ljust ut, och jag insåg att min man behövde en examen för att lyckas på jobbet. Jag fick honom att börja plugga och tog hand om studierna själv, skrev hans uppsatser och inlämningar. När han väl tog med sitt diplom till jobbet, blev han befordrad direkt. Jag var glad för hans skull.
Men min egen karriär gick trögt. Trots att jag tog examen från universitetet var jag ständigt föräldraledig. När vår son började växa upp, blev jag gravid igen denna gång med vår dotter. Efter några år kunde jag börja jobba igen, men barnen var ofta sjuka och jag fick ta vabb gång på gång.
Jag var ändå inte nedslagen. Jag hade otur med karriären, men tur med familjen. Min man jobbade hårt, tog extra pass och kom hem sent på kvällarna. Efter några månader lyckades vi köpa en större lägenhet i Göteborg. Barnen var överlyckliga nu hade de egna rum. Men jag såg min man allt mindre.
Vid den tiden träffade jag en gammal kollega. Hon berättade att hennes man hade en affär med en ung kollega: De tänker inte ens på att gömma sig. Ibland händer det mitt på dagen, han låser dörren till sitt kontor. Han ger henne presenter inför alla, och en gång kramade han henne öppet. Du borde lämna honom, skamlöst! Då bestämde jag mig för att besöka min mans arbetsplats och prata med hans älskarinna be henne låta min man vara. Han har ju familj och barn.
Men flickan förnedrade mig framför alla, skrattade åt mig. Hennes man var otrogen med en riktig skönhet, och själv grät hon hela tiden. Du borde ta hand om dig istället, sa hon.
Plötsligt kom min man ut från kontoret, såg mig och blev rasande. Vad gör du här? Du vet allt nu, va? Det är lika bra, för jag är trött på att leva ett dubbelliv. Jag ansöker om skilsmässa imorgon. Han tog hjälp av de bästa advokaterna, och såg till att jag förlorade allt. Sedan kastade han ut mig och barnen från lägenheten. Han brydde sig inte om var vi skulle bo, eller hur vi skulle klara oss. Min exman var helt uppslukad av sin nya kvinna.
Mina föräldrar hjälpte mig. Jag lyckades köpa en liten lägenhet i Malmö, fick ett jobb och livet började ordna sig. Ett år senare ringde min exman. Han behövde hjälp utan att be om ursäkt för sitt svek. Han var arrogant, och nu fick han smaka på sin egen medicin. Det visade sig att han blivit uppsagd från sitt jobb, och hans nya fru hade lämnat honom. Och sedan hade han råkat ut för en olycka och låg nu på sjukhuset.
Jag vägrade hjälpa honom. Han lämnade mig och barnen, tog allt och hörde aldrig av sig. Då brydde han sig inte och nu är det min tur att gå vidare.
