Jag minns att jag hade en god vän vid namn Emil. Han var en skicklig och klok man, och vi vände oss alltid till honom med våra bekymmer i vår vänkrets. Emil såg alltid till att hjälpa oss, och han gjorde det med glädje. Vid den tiden var han redan 29 år, och äktenskap var ingenting han funderade särskilt mycket på förrän en dag då Agnes kom in i hans liv. Agnes hade just avslutat gymnasiet och var bara 18 år. Vi andra kunde inte göra något åt situationen; Emil hade bestämt sig. Han ville gifta sig med Agnes. De blev passionerat förälskade, trots åldersskillnaden. Och för att vara ärlig, är det egentligen inte själva skillnaden i år som är avgörande. Nu för tiden spelar det mindre roll. Om han hade varit 26 och hon 37, hade det varit lättare att förstå meningsskillnaderna men när man är 18 och 29, handlar det mer om olika generationer. Vid trettio förändras ofta ens prioriteringar på ett märkbart sätt, livet tar nya färger, och vid arton råder mest förvirring som man får kämpa med i ett decennium framöver.
Deras kärlek var så stark att ingenting kunde stoppa dem. De fick sin välsignelse och gifte sig, även om man nog inte kunde kalla det ett riktigt bröllop. Emil och Agnes gick till kommunen i Stockholm och skrev sina namn på papperen. Därefter åt de middag med de allra närmaste på en liten krog, och sedan reste de tillsammans över Europa, bara de två i bilen. Jag tror verkligen att det var bland de bästa besluten de tog. Vem behöver egentligen stora fester, bråk eller nervösa konflikter, när man kan använda sina besparingar sina svenska kronor till att skapa minnen för sig själva?
De kom hem fyllda av energi och harmoni. I början brukade Emil nämna att han blev svartsjuk på Agnes manliga vänner. Men det gick snabbt över. Han insåg att de flesta fortfarande var unga och han kunde hantera dem om det skulle behövas. Agnes fortsatte att gå på fester och firanden med sina vänner, medan Emil stannade hemma sådana nöjen lockade inte honom alls. Han föredrog sina lugna och trygga sammankomster. Trots allt fungerade deras liv väldigt bra.
Nu har de varit gifta i tre år. Emil arbetar och tjänar bra, och Agnes pluggar samtidigt som hon extrajobbar. Självklart har det funnits små meningsskiljaktigheter och mindre gräl, men aldrig några allvarliga bråk eller skandaler. Barn är ännu inget de funderar på de vill först köpa större bostad i Stockholm. Emil behöver ibland förklara de mest självklara saker för Agnes, men det är inget problem för honom. Hon lyssnar och tar till sig allt. För Agnes är Emils ord lag, medan hon är själva meningen med livet för Emil.
