Kristina gifte sig så fort hon fyllde tjugo. Hennes make, Anders, var äldre än henne, men åldersskillnaden bekymrade henne inte. Hon stod alltid bakom honom som en granitklippa. Men på sistone hade hon ångrat att hon någonsin inlett ett förhållande med honom. Så här ser hennes historia ut.
Vi bor i en tvåa i centrala Göteborg, en lägenhet som Anders äger. Han tjänar bra, men måste ofta resa i jobbet. Jag däremot har ett litet eget företag, och dessutom pluggar jag på distans. Självklart har ingen fråntagit mig allt hushållsansvar. Jag försöker hålla lägenheten ren, laga mat och se till att allt fungerar.
Anders sköter betalningen av räkningar el, vatten, hyra och jag blandade mig aldrig i det där. Men på sista tiden har han börjat klaga på att jag använder för mycket vatten och el. Först tänkte jag inte på det, men hans tjat blev snart outhärdligt.
Från och med nu får du stå för el och vatten, sa han bistert. Jag jobbar hela tiden och är dessutom ofta bortrest. Om du vill slösa, får du också betala för det! Resten av räkningarna fixar jag, men de här två är på dig. Betalar du inte, så stängs elen och vattnet av.
Vilken fantastisk familj vi har! Har du ens funderat på varför det går åt så mycket el och vatten? Förmodligen för att jag lagar mat, städar, tvättar kläder, sitter vid datorn! Och varför gnäller du egentligen? Ska jag spara in på vatten, sitta i mörker och diska i kallt? Har du helt tappat förståndet?
Vill du inte betala, så slipper du. Men jag tänker inte heller göra det. Jag kan lika gärna flytta hem till mina föräldrar. Då behöver jag inte räkna hur många gånger jag tvättar händerna eller hur många kilowatt lampan tar! Sedan kan du själv diska, laga mat och snåla! Du kan också vänja dig vid skrynkliga skjortor gillar du nytvättat? Då kan du ju själv ta reda på hur mycket vatten och el tvättmaskinen drar!
Efter mitt svar hade Anders inget mer att invända.
Gjorde Kristina rätt eller fel?
