Min mamma är nu 73 år gammal. Hon är förvånansvärt modern och fortfarande mycket aktiv, trots sin aktningsvärda ålder. I fyrtio år levde hon och pappa tillsammans i ett lyckligt äktenskap. Jag och min bror kunde knappast önska oss en bättre uppväxt, och vi är tacksamma över det varje dag.
Mamma och pappa älskade verkligen varandra. Så när pappa gick bort, då mamma var 63 år, var det som om marken försvann under hennes fötter. Hon kämpade sig igenom sorgen, och vi fanns där för henne så gott vi kunde. Vi föreslog till och med att hon skulle flytta in hos någon av oss, men hon vägrade bestämt. Hon sa att hon hade sina vänner kvar där, och att hon ville bo kvar i samma ljusa lägenhet i Stockholm där hon och pappa hade haft så många fina år tillsammans.
Åren gick, och hennes sorg blev mildare. Till sist kunde vi prata om pappa utan att se tårar i hennes ögon. Vi satt runt köksbordet, åt sill och potatis, skrattade åt familjens minnen, och på något vis såg mamma yngre ut.
En dag, när jag och min bror med våra familjer kom för att hälsa på henne, tog hon emot oss i hallen med ett ovanligt leende. “Jag har besök av en vän,” sa hon. “Ni får vara vänliga mot honom!” Vi blev förstås lite förvånade över att höra detta, eftersom mamma alltid hävdat att hon inte ville ha någon ny man i sitt liv. Hon hade sagt att hon trivdes bäst med att bo ensam och att hon klarade sig utan män.
Men där satt han vid hennes köksbord. Hans namn var Edvin. Kanske anade vi direkt vad det här betydde vi är ju vuxna, trots allt och plötsligt kändes det som en film fylld av spänning. Skulle mamma nu inleda en romans? Vi visste inte vad vi skulle säga. Det kändes ovant, kanske lite obekvämt, men samtidigt måste vi låta henne ta sin egen väg. Hon har varit med om så mycket, och hennes beslut är hennes egna. Självklart skulle vi backa henne, vad som än hände.
Vi satte oss tillsammans vid bordet, och Edvin en man, omkring 60, mörkt hår, elegant klädd i en dyr kostym drog igång samtalet. Vid första ögonkastet kunde man tro att han var någon slags affärsman, men i verkligheten var han bara en pensionerad stockholmare. Han pratade och skämtade mycket, berättade skrattretande historier men han undvek noggrant att prata om sig själv. Så fort vi försökte, bytte han snabbt ämne. En obehaglig känsla smög sig på. Till råga på allt, vid första mötet, bad han min bror om pengar. Det blev tydligt genast vad det här handlade om åtminstone för oss. Mamma verkade dock inte komma till samma insikt.
Med tårar i ögonen bad mamma min bror att låna ut pengar, och han gjorde det. Två dagar senare fick vi ett samtal från Edvins dotter. Hon berättade att hennes pappa är en bedragare. Han letar upp ensamma äldre kvinnor, vinner deras förtroende, lever gott på deras bekostnad och flyr så fort pengarna är slut. Han har redan lurat tio kvinnor på samma sätt. Jag berättade genast för min bror, och han försökte ringa Edvin men hans mobil var avstängd. På adressen där han sagt att han bodde fanns bara okända människor. Så förlorade min bror sina pengar, och mamma satt kvar med ett krossat hjärta.
