Förbjuden kärlek kan vara smärtsamt, och dessvärre har jag själv hamnat i en sådan situation och i mitt fall blev det ännu mer komplicerat än jag kunnat föreställa mig. Under mitt andra år på universitetet blev jag förälskad i en fantastisk tjej som heter Maja. Hon var vacker, begåvad och vänlig, men min mamma såg ner på hennes enkla bakgrund. Mamma tyckte att Maja inte passade mig och menade att jag istället borde vara tillsammans med någon från samma samhällsklass.
Trots min mammas ogillande fortsatte jag att träffa Maja. En dag fick jag dock ett brev från henne. I brevet stod det att hon inte längre stod ut med trycket från min mamma och att hon därför tog beslutet att göra slut. Det här beskedet ledde till ett barskt gräl med min mamma, och jag bestämde mig för att flytta hemifrån och bli självständig, fri från hennes inblandning i mitt liv. Ändå kunde jag inte släppa Maja i tankarna och hade svårt att acceptera att hon lämnat mig på det sättet.
Men så, en kall och blåsig dag när jag gick ut med soporna, såg jag Maja stå och vänta på mig vid porten, gråtfärdig och frusen. Orolig för hur hon mådde bad jag henne komma in så hon kunde värma sig och vi satte oss i köket och pratade. Då anförtrodde hon mig sanningen. Det visade sig att min mamma hade ordnat allt i hemlighet; hon hade skrivit ett brev i Majas namn där det framgick att Maja gjort slut, samt berättat för Maja att jag hittat någon annan och flyttat ihop med henne.
När sanningen uppdagades återsåg vi varandra och valde att börja om tillsammans, fast beslutna att aldrig låta någons status eller fördomar stå ivägen för vår lycka. Vi fann tröst hos varandra och visste att vår kärlek var starkare än allt annat. Sedan dess har vi gjort resan genom livet sida vid sida, hand i hand, och låtit vår egen lycka ska komma först, utan att bry oss om vad andra tycker.
