Hur är det nu med dig, sjuk? I vilket tillstånd är han? skrattade svärmodern. I viloläge. Det är ingen fara, bara en liten temperaturökning, allt är i sin ordning, vintern har börjat. Men det är inte bara vintern! Det är ditt jobb som gör så att du tar hem all möjlig skräp från kassan! Hur många gånger måste jag säga åt dig byt jobb!
Alva låg och sov när ett plötsligt dån hördes någon hade öppnat ytterdörren! Hon gnuggade ögonen och såg på väckarklockan åtta på morgonen.
Olle, älskling, är det du? frågade Alva förvånat, lyssnande efter ljud i lägenheten.
Inget svar. Hon hörde bara någon öppna dörren till badrummet och sedan tystnad
Alva kastade på sig en morgonrock och gick barfota mot badet.
När hon öppnade dörren möttes hon av en oväntad syn.
Olle stod framför spegeln, sträckte ut tungan och lekte med den.
Alva, är det sant att man får en vit tunga när man är förkyld? frågade han.
Är du själv förkyld? mumlade Alva sömnigt.
Det verkar så, svarade Olle och rörde oroat vid pannan. Jag behöver en termometer. Var är den? Låt mig lägga mig ner. Jag har till och med blivit släppt från jobbet. Kanske måste vi ringa en läkare.
Alva hämtade termometern. 37,2 grader. Så, vintern hade kommit, Olle la sig ner. Läkaren kom en timme senare och skrev ut sjukskrivning.
Alva ringde sin mamma:
Skulle du kunna hämta Sigge från förskolan? Han får inte gå hem Olle är förkyld.
Mamman var glad hon älskade sitt barnbarn, levde ensam och Sigge var hennes solsken.
Hur är det med Olle? Är det allvarligt?
Inget extra, bara lite feber, läkaren skrev ut vila och några behandlingar.
Hur mår du? undrade mamman.
Jag mår bra! Jag ska gå på andra pass på jobbet, be svärmor att komma förbi på kvällen och titta på Olle. Så har jag den här veckan andra pass. Tack, mamma, vi har en överenskommelse.
Vad ska man göra? Man måste koka en lätt soppa på kycklingbuljong, så man måste gå till affären, förutom apoteket. Man måste ta fram kycklinglår ur frysen, köpa morötter och potatis.
I apoteket köpte hon allt som behövdes. Vid lunchtid väckte hon sin man.
Olle, res dig, ät lite soppa skakade Alva honom i axeln.
Den trötta Ollen satte sig på sängkanten.
Åh, jag känner mig illamående! Kan jag få soppan i sängen? Jag kan inte gå till köket.
Är det så illa? Okej, jag hämtar den. Sen kan du mäta din temperatur igen
Han åt soppan, tog temperaturen åter 37,2. Alva gav honom piller. Olle vände ansiktet mot väggen och somnade åter igen. Tack och lov. För att hon inte ska bli sjuk själv betalar försäkringen hela OLLEs sjukpenning, men för Alva är det dyrt att handla. I familjen finns lån, så hon får inte bli sjuk. Hon ringde sin svärmor:
Inga Svensdotter, Olle är förkyld. Om du har tid, håll koll på honom ikväll. Vi har ofta många kunder på kvällen, och jag kan inte nå honom.
Hur menar du förkyld? I vilket tillstånd är han? skrattade svärmor.
I viloläge. Det är ingen stor sak, bara lite feber, allt är okej, vintern har börjat.
Men det är inte bara vintern! Det är ditt jobb som gör att du tar hem all skräpet från kassan! Hur många gånger måste jag säga åt dig byt jobb!
Inga Svensdotter, jag är inte svag! Ni har ju sagt att Olle som barn kunde lägga sig ner på ett ögonblick. Kylan har börjat, så jag har inget att säga mer
Alva avbröt snabbt samtalet för att slippa mer tjat. Inga Svensdotter gillade att blåsa upp en mygga till en elefant och hon skulle förmodligen vara här inom en timme. Låt henne titta, men Alva måste ändå gå till jobbet.
Det var så att svärmor kom rusande med lådor fulla av örter till sonen, med argumentet det kan väl inte skada. Hon skämtade och tjöt när hon bytte Olles tröja mot en torr, och ropade:
Så där ligger han i din blöta tröja, han blir bara sjukare. Hur missade du det?
Inga Svensdotter, han sov bara, vad kunde jag göra?
Alva gick till jobbet. Efter några timmar kände hon sig svag. Jaha, så är hon också sjuk! Men hon får inte visa det, måste hålla jobbet igång. På kvällen tog hon sin temperatur den var högre än Olles. Hon ville klaga på Olle, men han var upptagen med sig själv.
Det biter lite och snurrar. Mamma gav mig te med hallon och honung, kändes lite bättre men kvällens feber kom tillbaka. Vad ska man ta?
Vet du, jag mår också lite dåligt
Då tar du något, sade Olle och tittade åter på sin vita tunga i spegeln. Ja, den är fortfarande vit.
Ja, hon får inte bli sjuk! Och hon får inte klaga, för om hon berättar för sin mamma kommer hon ringa var femte minut med råd, svärmor skulle anklaga henne, och mannen skulle bara hålla sitt huvud kallt.
Beslutet var tydligt ingen klagan, bara ta pillerna i tysthet och gå till jobbet. Lånen försvinner inte så lätt
Hela veckan drack Olle av sin svaghet, och det verkade som om ingen var olyckligare än honom även om termometern visade exakt 37 grader, sa han ändå att han mådde väldigt dåligt.
Svärmor kom ofta med sina blandningar och infusioner. Alva ville så lite som möjligt möta henne hemma, hennes eget humör var inte på topp.
Mannen märkte inget han sov antingen med TV:n eller med mobilen. När Marina kom hem mätte hon temperatur, och först på den fjärde dagen var allt normalt.
Svagheten fanns där, men den klarade de sig. Olle låg länge och hade fler krav mat i sängen, temperaturkontroll, en dryck här och där.
Svärmor påstod att han ofta var svag som barn, men nu hade han förkylt för första gången på fem år av äktenskapet, och det var otåligt!
Den lilla svagheten kämpade han igenom, alltid klagande över sin sjukdom.
Nästa vecka skrevs han ut. Sigge togs hem. På morgondagen skulle Olle tillbaka till jobbet.
Sittandes i köket med en kvällste berättade han:
När jag var liten klarade jag allt lättare, men nu är det här, du förstår inte!
Så vad är det speciella? Varför klarade du inte det?
Du skulle ha varit i mina skor! Det är lätt att säga när man är frisk.
Jag var det också! Jag gick igenom samma sak, men du märkte bara ingenting.
Olle såg skeptiskt på sin fru, sedan log han listigt som om han hade avslöjat Alva:
Skämtar du? Okej, låt oss gå och sova!
Alva suckade sorgset ja, han märkte verkligen ingenting
Det är väl så i skämtet en kvinna som fött barn kan bara ungefär förstå vad hennes man känner när han har 37 graders feber.
