Stanna hemma med barnet. Jag går själv på min brors bröllop.
Min man kommer hem från jobbet igår och beter sig lite märkligt.
Jag frågar honom om bröllopet, och han ser genast ner i golvet. Han berättar att han tänker gå själv på bröllopet
Men jag då? Jag är förvånad.
Och min man säger: Älskling, jag fick en väldigt låg lön i januari. Så mest troligt åker jag själv till bröllopet. Du stannar hemma och tar hand om barnet. Det är ingen fara, inget dåligt kommer att hända. Jag blir borta tre dagar, måste bo på hotell och äta något. Och självklart måste jag köpa en present till brudparet.
Vi är en ung familj. Vi bor i en liten etta. Min svärmor har ordnat fram lägenheten åt oss. Jag är föräldraledig. Min dotter är snart två år gammal. Jag har inte bråttom tillbaka till jobbet har ingen som kan passa min dotter. Mina svärföräldrar har varit generösa med lägenheten, så det är jag tacksam för.
Min egen mamma tar hand om sig själv, jobbar extra och är ofta upptagen. Hon sa till mig direkt att om det verkligen gäller jobb så kommer hon och passar barnet men att köpa klänning eller färga håret, då får jag klara mig själv, då hjälper hon inte till.
Jag känner min mamma väl, hon reser utomlands varje år, och alla helger tillbringar hon på spa eller i massagesalonger.
Det har aldrig varit någon kris i vår familj. När min man är hemma kan jag göra mina ärenden, men han är inte så förtjust i det och släpper ut mig sällan och bara kortare stunder.
Men så kom inbjudan till bröllopet.
Min mans lillebror ska gifta sig. Vi skulle behövt åka till Göteborg i tre dagar. Så jag gick till mamma och bad henne ta hand om sitt barnbarn. Det är ju ändå bara tre dagar. Dessutom är min dotter lugn och bråkar inte.
Mamma vägrade länge, men suckade till slut och tog ledigt tre dagar från jobbet. Jag blev jätteglad två år hemma med ett litet barn är utmattande och nu kunde jag få vila upp mig lite på bröllopet
Men min glädje släcktes snabbt efter makens besked.
Det här skulle vara en stor händelse för mig. Jag ammade min dotter ett år utan någon paus från hemmet. Sedan visade det sig att ingen ville hjälpa till att passa henne. Min man däremot, han går på personalfester och reser ofta med jobbet.
Jag känner förstås inte hans bror så bra. Hans fästmö har jag bara sett på foto.
Jag blev väldigt ledsen. Men min man vägrade att förstå mig. Han tyckte att allt var som det skulle.
Älskling, din mamma vill ju inte gärna ta hem vår dotter till sig. Låt henne vila under de här dagarna, så stannar du hemma. Varför tvinga någon att göra något de inte vill? Om hon inte vill passa, så är det så. Dessutom känner du knappt min familj. Vad skulle du få ut av att resa med egentligen? Din uppgift är att vara hemma och ta hand om vårt barn. Jag åker dit och kommer tillbaka sen.
Då bestämde jag mig för att ingen av oss skulle gå. Varför ska min man bestämma vad jag ska göra?
Vad tycker ni, vem har egentligen rätt här?
Personligen tycker jag att både flickans mamma och hennes man är oförskämda. En mormor har förstås ingen skyldighet att passa sitt barnbarn, men man kan ju tänka på sin dotter också inte bara sig själv.
Och hennes man förstår henne inte alls. Hon har lagt ner så mycket tid och kärlek på sin dotter. Hon förtjänar också att vila ibland.
Om han verkligen älskar sin fru måste han förstå det.
Flickan i den här situationen är väldigt ledsen. Hon är totalt beroende av sin man. Ingen annan ställer upp.
Det vore intressant att höra vad ni andra tänker. Man hoppas att hon kan lösa detta och verkligen få sin make att förstå henne.
Kära tjejer, glöm inte att vi lever i ett fritt land! Ni får säga vad ni tycker det är ingen fara. Din man kommer inte att begära skilsmässa bara för att du står upp för dig själv. Och även om det skulle hända, då var känslorna inte äkta. Vi måste visa varandra respekt och skapa glädje åt andra.
