I helgen bjöd jag in mina gamla gymnasievänner till mitt nya hus. Jag var riktigt förväntansfull.
Det hade tagit mig tio års slit utan semestrar, utan pauser, med samma gamla Volvo men till slut hade jag klarat det.
Jag fixade en grill, köpte den öl de gillar. När de kom tänkte jag att de skulle dela min glädje. Men stämningen var underlig. Tyst och tung.
När jag visade runt dem i huset, hörde jag inte ett enda grattis. Istället fick jag höra:
Oj, det är ju långt ut. Blir du inte less på pendlingen?
Tomten är ganska liten. Min hyresvärd har plats för pool på sin. (och hans hus är alltså på hyra)
Hoppas verkligen du får behålla jobbet, lånet ser tungt ut.
De åt, drack och gick hem tidigt. När jag stängde dörren efter dem kändes det tomt i magen. Jag fick dåligt samvete över att ha lyckats.
Nästa dag berättade jag allt för min pappa. Han skrattade och sa en mening som förändrade hur jag ser på folk:
Har du sett kräftor i en hink? När en försöker ta sig upp, drar de andra ner den igen.
Plötsligt trillade poletten ner.
Mina vänner är inte onda människor. Det är bara så att min framgång påminde dem om deras egen stillastående tillvaro. Mitt nya hus blev inte en seger för dem, utan en rätt jobbig spegel över vad de inte gjort.
En vecka senare bjöd jag hem Henrik. Henrik och jag har inte känt varandra sen barnsben. Vi lärde känna varandra via jobbet för två år sedan. Han har tre gånger så mycket pengar som jag. När han kom innanför dörren lyste hans ögon upp och han kramade om mig så jag knappt fick luft.
Jäklar vad bra du har gjort det! Fantastiskt! Du måste berätta exakt hur du gjorde!
Henrik kände inte avund.
Han kände inspiration.
Det hårda är:
var uppmärksam på vilka som inte applåderar när du får till det. Det finns personer som tycker om dig, men bara så länge du inte utvecklas, bara så länge du håller dig på deras nivå då känner de sig trygga. När du växer ifrån dem, tappar du vänner. Det är priset för framgång.
Känn ingen skuld.
Du har inte förlorat vänner du har släppt ett ok.
Håll dig till de som gläds med dig, för de har ett eget ljus, och det störs inte av ditt.
I helgen bjöd jag hem mina gamla gymnasievänner till mitt nya hus – efter tio års slit, utan semestr…






