När min fru såg vem jag släpade hem den här gången skrattade hon så hjärtligt att de tre kattungarna, som kom springande på ljudet, gömde sig bakom hennes ben. Katthonan, när hon fick syn på sina ungar, slet sig från mina armar och började genast slicka dem
Jag körde en liten transportbil och fraktade diverse små leveranser dagligen. Utanför Stockholm låg en kompakt depå med ett tiotal liknande fordon där fanns parkering, ett fikarum och en terminal som registrerade allas ankomst och avfärd.
Jag startade motorn och den gamla bilen lät som vanligt: vibrerade, hostade och bullrade. Vid lunchpausen stängde jag av och tänkte gå till bordet, men plötsligt hörde jag ett märkligt ljud under huven.
Det lät som remmen tjöt eller att fläkten tog i något trots att motorn var avstängd. Jag sneglade på mina kollegor som redan satt till bords och bestämde mig för att kolla upp det. Jag lyfte huven och tappade nästan talförmågan. Där satt en liten svart kattunge, täckt i motorolja, och jamade förtvivlat vid kylargallret.
Jag blev alldeles skakig. För ett ögonblick föreställde jag mig vad som hade kunnat hända om lillebror hamnat bland de snurrande delarna. Jag tog mig samman, lyfte försiktigt ut kattungen, slog igen huven och satte mig i förarhytten.
Hemma väntade utfällningen:
Din slarver! Har du inte kollat bilen innan avfärd? Tänk om du hade kört ihjäl stackaren! Om det händer igen kan du lika gärna stanna kvar på jobbet. Förstår du?!
Jag försökte försvara mig, men kattungen spann nöjt i hennes händer och bar genast bort till badrummet. Där hördes genast mjuka ord och pussar.
Jag suckade djupt. Försökte minnas när jag sist hört sådana vänliga ord riktade till mig. Minnet svek, så jag gick tillbaka till jobbet.
Nästa morgon, extra vaksam efter gårdagen, öppnade jag huven ingen katt. Jag böjde mig ner, kollade under bilen. Då
Där satt en rödvit kattunge! Så fort jag lutade mig fram jamade den glatt och sprang mot mig. Jag plockade upp dagens fynd, förbryllad över var den kommit ifrån. Fruns hårda ord ekade i huvudet, så jag styrde hemåt.
Den här gången blev jag inte utskälld. Tvärtom hon såg på mig med respekt och sa att detta kanske var mitt mest förståndiga drag under tjugo år.
Bra gjort! sa hon uppmuntrande och tog kattungen till badrummet, följd av gårdagens.
Dagen rullade på ovanligt smidigt. Jag kände mig både stolt och nöjd. På kvällen åt vi middag i fyrtal kattungarna klättrade på min fru och hon skrattade så öppet och glatt som hon gjorde förr. Det var den där skrattet jag en gång förälskade mig i.
Solen gick upp nästa dag och jag vågade knappt titta under bilen.
Herregud! utbrast jag.
Där satt en tredje kattunge grå, med vita tecken. Jag plockade upp även den.
Frun tog med mig till en klok gumma i Hälsingland. Hon undersökte mig och konstaterade: två kärleksdrycker, tre förbannelser och ett onda ögat. Slutnotan en månads arbete och femtusen kronor.
Dagen efter var jag rädd att ens närma mig bilen. Jag rökte länge och samlade mod. Jag böjde mig till slut ner och där satt, stirrande på mig, en vuxen hårig grå katt med hängande spenar uppenbart mamma till de tre kattungarna.
Vad? frågade jag uppgivet. Vad har jag nu gjort fel?
Jag öppnade dörren till hytten. Katthonan jamade och hoppade smidigt in.
När jag tog hem henne skrattade min fru så smittande och länge att kattungarna sprang till hennes fötter och gömde sig. Katthonan såg sina små, bröt sig loss och slickade dem intensivt.
Jag stod och såg på, uppriktigt överraskad.
Vad sysslar hon med? frågade jag min fru.
Du är för naiv! Hon har helt enkelt fixat både ungarna och sitt eget bo, skrattade hon.
Min fru böjde sig ner och klappade mamman på sidan.
Jag har aldrig sett något sådant under mitt liv, sa hon, Det krävs en särskild kattlogik för detta.
Mot slutet av veckan meddelade hon att jag skulle åka och fiska. Jag tappade hakan och ögonen blev stora som tallrikar.
Stick nu, sa hon bestämt. Jag samlar väninnorna du ska inte vara ivägen. Okej?
Jaha sa jag osäkert, osäker på om jag skulle vara glad eller ledsen men mitt tycke var ändå ointressant.
Innan jag gick ut, kysste hon mig.
Jag har alltid vetat att du är fantastisk, sa hon.
Jag gick ut på farstun och såg mig omkring.
Herregud, vad fint det är här! mumlade jag. Varför har jag aldrig märkt det tidigare?
Fåglarna sjöng. Och inte bara ute något kvittrade också inom mig.
Väninnorna började droppa in, var och en med en flaska och snacks. Gråkatthonan intog stolt plats i mitten av bordet. Kvinnorna hällde upp champagne och höjde glasen:
För den kloka värdinnan som ordnat både barnen och sitt eget hem!
Sen minns ingen vad nästa skål var för. Katthonan låg utsträckt på duken med lyckliga halvslutna ögon hon visste: här hör jag hemma, här är jag älskad.
På soffan låg hennes tre ungar och sov djupt ihopkurade.
Så min tacksamma skål är enkel:
Må de kloka kvinnorna och deras män som har turen att leva nära dem få hälsa och lycka.
Det önskar jag er allihop.
