När Maja kom för att hämta sin son från förskolan kastade han sig om hennes hals och viskade ivrigt i hennes öra:
Mamma, mamma, kan vi ta hem Alvars mormor till oss?
Va? Vilken mormor? Vad är det du pratar om? förstod inte Maja. På med jackan nu, pappa väntar i bilen.
Men den där mormorn! Samuel pekade ivrigt på en äldre dam som långsamt ledde ett barn till utgången. Alvars! Jag sa ju!
Sluta tramsa. Det är någon annans mormor.
Spelar roll, gnällde Samuel. Kan du inte fråga om hon kan vara min mormor också? Snälla!
Du har ju två egna mormödrar. Vi behöver inte fler. Och sluta fantisera. Ta på dig overallen.
Men mamma… Samuel satte på sig en tragisk min och började dra på sig sina varma byxor. Mina mormödrar är fel slags mormödrar. Alvars mormor är den riktiga sorten.
Hur menar du att våra mormödrar inte är riktiga? försökte Maja le osäkert. De är ju visst riktiga! Det är ju de som fött mig och pappa, inte hon. Inte Alvars.
Spelar ingen roll, sa Samuel med en suck och såg uppgivet på sin mamma. Att föda är en sak, att vara mormor är en annan.
Vad svamlar du om nu? Eftersom du är vårt barn så blir ju våra mammor automatiskt dina mormödrar!
Men jag vill inte ha automatiska mormödrar! Jag vill ha riktiga, envisades pojken.
Och vad betyder det då, att vara en riktig mormor?
Som Alvars mormor.
Vad är det för speciellt med Alvars mormor jämfört med dina egna? Jag fattar faktiskt inte, Samuel.
Alvars mormor låter honom ropa mormor högt över hela gården, förklarade Samuel. Min ena mormor säger att jag ska kalla henne bara Barbro, och den andra skäller på mig när jag ropar mormor åt henne ute.
Skäller? Hur menar du då?
Hon säger så: “Vadå mormor? Jag är för ung för att vara mormor! Skäm inte ut mig inför grannarna!”
Menar du att det är min mamma som säger så?
Ja. Och hon sa att du bara lämnar över mig till henne hela tiden. Alvars mormor säger att Alvar är det bästa som hänt henne. Jag vill också vara det bästa i någons liv!
Men så där kan väl ändå inte min mamma ha sagt Maja tittade sorgset på Samuel och sa mjukare: Kom igen nu, klä på dig, pappa blir orolig annars. Men Barbro då, skäller hon på dig när du kallar henne mormor?
Nej, suckade Samuel, men hon svarar aldrig när jag säger mormor. Så jag säger Barbro istället. Då blir hon nöjd. Och mamma, varför kan inte mina mormödrar laga riktig mormorsmat?
Va? Maja såg förvånad ut på sin son. Menar du att de håller dig hungrig när du är hos dem?
Japp, svarade Samuel snabbt.
Nämen nu Varför ljuger du nu? De bjuder ju på allt möjligt gott! Jag har själv sett vad du får!
Jodå… muttrade sonen. Korv, färdigrätter, potatissallad Är det det bästa du kan tänka dig?
Vad vill du ha då?
Pannkakor.
Pannkakor? undrade mamma.
Mm. Eller plättar. Alvars mormor sa idag: “När vi kommer hem blir det plättar med grädde och hemkokt sylt.” Och så sa hon: “Minns du när vi kokade sylt i somras, Alvar?” Och Alvar, han blev jätteglad och nickade. Vi kokar aldrig sylt ihop, med mina mormödrar.
Åh, Samuel… sa Maja ömt och tittade på honom. Vet du, vi kan dricka te och äta sylt ikväll? Vi stannar till på Coop och köper lite.
Nej, sylten i butik smakar bläää.
Det vet du väl inte.
Jo, jag har redan testat mormor Barbro köpte.
Har du bett om plättar då?
Mmm… Samuel kämpade med dragkedjan på jackan och såg sorgsen ut. De säger att det tar för lång tid. Istället köper de plättar på Espresso House, men där är de kalla, och sylten smakar alltid konstgjort. Alvars mormor säger att nystekta plättar är världens bästa mat.
Jojo… suckade Maja längtansfullt, tog sonen i handen och ledde honom mot parkeringen där Samuels pappa väntade. Under tiden ringde Maja till sin väninna.
Svea, är du hemma nu? frågade hon lite skuldmedvetet.
Ja? svarade väninnan.
Får jag be dig om en sak och lova att inte skratta!
Vad är det nu?
Du skryter ju alltid om dina plättar. Att din son äter hur många som helst.
Och?
Kan du ge mig receptet När väninnan skrattade utbrast Maja: Men ååh, jag sa ju, ingen skrattfest! Jag behöver verkligen det.
Det är lättare om du kommer hit så visar jag dig, sa Svea.
När då?
Kom nu direkt vetja!
Nä, det går inte, stammade Maja. Jag har Samuel och min man väntar i bilen.
Ännu bättre! Ta med hela familjen, Samuel och min kille kan leka medan vi steker plättar. Kom nu! Och Svea la på.
Nästa dag bad Maja om ledigt på jobbet, åkte hem till sin mamma och började stenhårt träna henne på plättkonsten. Mormor försökte först bli sur och förklara att moderna damer minsann har annat för sig, men Maja var bestämd:
Mamma, om du tycker vi stör dig, tar jag aldrig Samuel till dig igen. Förstår du skillnaden på en riktig mormor och en räkningsmormor? Och varför har du aldrig kokat sylt om somrarna? Du har ju barnbarn!
Mormor tog ett djupt andetag och lät bli att svara. För säkerhets skull.
När Vera kom för att hämta sin son på förskolan, kastade han sig om hennes hals och viskade ivrigt i hennes öra:
