Min man, nu 45 år gammal, glömde helt bort min födelsedag den 27:e februari. Just den dagen for han iväg på fisketur med sina vänner. Men medan han var borta, förberedde jag en sådan överraskning att han garanterat aldrig skulle glömma denna dag igen.
Vid femtio års ålder hade min make utvecklat en smått märklig vana. Han minns alltid exakt när det är dags att byta olja på bilen, på vilka datum hans fiskekompisar träffas och när gäddorna nappar bäst. Men familjehögtider och viktiga årsdagar tycktes rinna av honom som vatten på en gås.
Brukar annars alltid rädda situationen i förväg hintar, små lappar på kylen, ibland rentav rakt på sak. Men min fyrtiofemårsdag ville jag möta annorlunda, utan påminnelser och böner. Tjugofem års äktenskap borde ha banat väg för vissa självklarheter, tänkte jag naivt.
Redan tidigt på fredagsmorgonen for Erik runt i lägenheten för att plocka ihop spöna och packa matsäcken.
Karin, har du sett min termos? Killarna väntar redan. Vi ska ner till Klarälven, bästa tiden på året. Kommer hem på söndag, knappt någon täckning där ute.
Han stack snabbt in huvudet, blåste av en kyss i farten utan att riktigt möta min blick.
Känn dig inte ensam. Unna dig något gott så länge.
Dörren slog igen. Jag gick fram till kalendern där datumet var inringat med röd penna. Min födelsedag. Min stora dag. Inte nog med att han glömde den, han hade till och med valt just den dagen för sin fisketripp.
Först blev jag ledsen. Sedan kändes det mest tomt och kallt inom mig. En tanke grodde nu var det dags att visa honom att fisket och vännerna minsann inte skulle gå före hans hustru. Jag satte planen i verket medan han var borta, och när han kom hem väntade en oförglömlig överraskning. Sedan dess har han inte missat min födelsedag igen.
Vad jag hittade på? Jo, låt mig berätta.
Erik hade en liten gömma en sparad slant han lade undan till en ny utombordare till båten. Pengarna låg i kassaskåpet. Koden kände jag till, så pålitlig var minsann inte hans minne.
Summan var rejäl, nästan 300 000 kronor. Jag öppnade kassaskåpet utan oro och fattade mitt beslut.
Sedan hade jag en helg likt ingen tidigare. Beställde catering, bjöd in mina väninnor, fyllde lägenheten med blommor. Vi dansade, skrattade och drack champagne. Nästa kväll åt vi middag på en av stans finaste restauranger med utsikt över glittrande Stockholm. Dagen därpå blev det spaupplevelse.
Och slutligen, en brosch som jag länge suktat efter men inte unnat mig. Hittills hade alltid “vi” gått före “jag”.
Söndag kväll gick dörren upp. In stapplade Erik, nöjd, med en hink full av fisk.
Nu får du se på abborre! Vilken helg…
Han tog ett steg in i vardagsrummet och stannade tvärt. Tomma flaskor på bordet, blomsterkorgar i hörnet och på soffan låg påsar från stans priciest varuhus.
Vad har hänt här? Har vi haft gäster?
Det stämmer, svarade jag lugnt. Det var min födelsedag. Fyrtiofem år. Kommer du ihåg det?
Han stelnade till, störtdök med blicken.
Aj då… Karin, jag glömde på riktigt. Allt gick så fort. Du förstår väl…
Det gör jag, avbröt jag. Så jag bestämde mig för att ordna kalas alldeles själv. Till och med presenten klarade jag själv.
Han kastade en blick mot arbetsrummet. Kassaskåpsdörren stod på glänt. Hela han blev kritvit, rusade dit, och återvände sedan utmattad.
Var är pengarna? De är borta… Allt jag sparat!
Pengarna finns här, sade jag och svepte med handen över rummet.
Har du användt allt? Det var ju motorn jag sparade till! Två års sparande…
Och jag har väntat tjugofem år, svarade jag lågt men bestämt. Du glömde min jubileumsdag. Nu ser jag till att du minns den.
Han satt sig på soffan och såg först på hinken med fisk, sedan på det öppna kassaskåpet och slutligen på mig. Ingen större scen blev det formellt var ju pengarna våra gemensamt.
Han rensade fisken under helt tystnad.
Nu har det gått ett halvår. Han sparar återigen till motorn. Men sedan dess plingar mobilen numera redan en månad innan, en vecka innan och till och med dagen innan varje viktig datum. Vissa läxor blir dyra men det här datumet har han då aldrig glömt igen.
