Dagbok, 18 januari
Vägen mot ett nytt liv efter svåra prövningar
Att övervinna de svåraste stunderna i livet och hitta hopp igen
När jag fyllde 45, kändes det som om allt rasade ihop. Min man lämnade mig och lyckades dessutom vända vår son mot mig. Plötsligt stod jag där, ensam, utan någon att dela sorger och glädjeämnen med. För att klara mig ekonomiskt tog jag jobb som städerska på den lokala skolan i Uppsala och kämpade för att kunna betala hyran på min lilla lägenhet. Men pressen efter skilsmässan, och alla rättsliga tvister gjorde det omöjligt att fokusera, och till slut blev jag av med jobbet.
När jag förlorade både familjen, hemmet och mitt självförtroende, gick jag runt bland stadens gator och kände mig värdelös som det skräp jag brukade sopa upp i skolans korridorer. En kväll, på väg hem med tankarna på annat, bländades jag plötsligt av ett starkt billyse och hörde de skrikande bromsarna mot asfalten. Bilen saktade ner och stannade bara några centimeter från mina fötter.
Ut klev en lång man i arbetskläder med snälla ögon. Inser du att du nästan blev påkörd? sa han högt. Jag kunde bara nicka, skakad och tom. Han såg min oro och lade handen mjukt på min axel, och sa att jag kanske inte borde gå ensam vid den här tiden. Precis då kom en äldre dam gående förbi med sin tax, “Gustav”, och hon bad mannen vara lite mjukare, för att jag antagligen behövde stöd.
Du vet, ibland behöver man bara någon som stannar till och lyssnar, sa damen.
Den lilla händelsen blev som ett frö inom mig. Några dagar senare presenterade min granne, lärarinnan My, mig för ett jourboende där hon själv var volontär. Där träffade jag Anders, en pensionerad psykolog som dedikerat sitt liv åt att hjälpa människor i kris. Under hans handledning började jag gå på samtalsgrupper, provade på konstterapi och lärde mig nya färdigheter. Sakta började jag förstå att tillit kan växa igen, och att mitt värde inte satt i det som varit.
Via stödgrupperna och nya kunskaper
Öva nya färdigheter och konstterapi
Bearbeta svåra minnen och hitta hopp
Under den perioden började även mitt förhållande till min son, Isak, förändras. Han hade det också svårt, det såg jag nu. Med samtalsstöd och många ärliga samtal började han inse att skulden för våra problem inte låg hos en enda person; vi båda hade gjort misstag. Successivt smälte isen mellan oss och vi fann tillbaka till varandra.
Efter ett tag fick jag timanställning på biblioteket, där jag kom i kontakt med andra kvinnor som gått igenom egna kriser. Vi delade våra historier, peppade och lärde oss tillsammans. Sakta men säkert kom styrkan och självkänslan tillbaka.
Livet började få färg igen. En dag mötte jag en ung kvinna, Agnes, som var aktiv inom kvinnors rättigheter i Uppsala. Hon såg min vilja att förändra min framtid och bjöd in mig till hennes projekt för att stötta kvinnor i svåra situationer.
Din styrka och vilja är de två viktigaste resurserna du har, sa Agnes en dag.
Samtidigt började jag läsa psykologi och socialt arbete på distans, för att bättre kunna hjälpa både mig själv och andra. Under studierna träffade jag Karin en varm kvinna med mycket livserfarenhet. Hon blev både mentor och vän, lärde mig att sätta gränser, värdesätta mig själv och våga förändras.
Jag och Isak återuppbyggde vår kontakt. Han visade sig vara en mogen, självständig ung man, och vi började promenera tillsammans, prata drömmar och framtidsmål. Hans stöd och omtanke blev ett nytt ljus i min vardag. Vi förstod nu båda två att kärlek och tillit är det viktigaste.
När jag senare kände mig tryggare började jag volontärarbeta med barn och unga i utsatta familjer. Det gav mig en oerhörd känsla av mening att få använda min styrka och erfarenhet där det verkligen behövdes.
Genom volontärarbetet märkte jag att min berättelse faktiskt gav andra kvinnor mod att göra egna förändringar. Tillsammans med Agnes och Karin startade vi en stödgrupp där vi delade våra historier, hittade gemensam styrka och lärde nya saker varje vecka.
Frivilligarbete med barn
Bygga stödgrupp för kvinnor
Utvecklas och inspirera andra
Så kom det sig att en ung man, Oskar, vände sig till mig. Han hade haft det tufft och ville nu utbilda sig för att hjälpa barn i svåra familjerelationer. Jag såg hoppet i hans ögon och guidede honom genom både studier och arbete. Att få vara hans mentor gav mig enorm glädje.
Med tiden fylldes livet av ny mening och energi. Jag började skriva artiklar och föreläsa, både på biblioteket och online, för att inspirera andra att aldrig ge upp. Min berättelse träffade hjärtat hos många, och det gav mig en djup tillfredsställelse.
Isak blev inspirerad av min utveckling och började studera ekonomi på Uppsala universitet, med stora framtidsplaner. Tillsammans blev vi ett team vi peppade och stöttade varandra genom alla nya utmaningar.
Samtidigt engagerade jag mig allt mer i projekt som stöttade unga kvinnor och ensamstående mammor. Jag höll föreläsningar, workshops och delade mina erfarenheter för att bygga mod hos andra att våga förändras och våga hoppas.
En dag blev jag inbjuden att tala på ett stort event i Stockholm om social rättvisa och stöd till utsatta grupper. Jag berättade om min egen väg och det blev tydligt att min resa betydde mycket, inte bara för mig själv utan även för dem som lyssnade.
I det privata blev relationen till Isak allt djupare och vi gjorde små familjeresor, pratade om drömmar och framtidsplaner. Jag har insett: det viktigaste är kärlek, gemenskap och att aldrig sluta bry sig.
Senare började jag även skriva böcker och artiklar om min väg för att visa andra kvinnor att det alltid finns styrka och hopp, även efter de svåraste motgångarna.
Det viktigaste jag lärt mig: varje erfarenhet, även den absolut tuffaste, kan bli en väg till utveckling, hopp och kärlek. Jag försöker ta vara på varje steg på vägen och tro på förändringens kraft, för det är den som gör livet rikt och vackert.
Mitt livsresa är en kedja av svårigheter, men också av insikter och möten. Jag är tacksam för alla prövningar, för de har gjort mig starkare och visare. Nu ser jag framåt mot nya möjligheter och möten. Det viktigaste är att leva varje stund och tro på att framtiden faktiskt kan bli ljus.
