Vår ende son överraskade oss helt när han berättade att han ville gifta sig han var ju bara 22 år gammal. Men jag och min fru bestämde oss för att inte motsätta oss hans beslut, eftersom vi själva gifte oss tidigt. Min fru hade precis fyllt 19 och jag var inte mer än 22. Kanske är det helt enkelt ödet. Dessutom tyckte vi verkligen om hans flickvän: Linnea läste på universitetet i samma kurs som vår son. När vi insåg att de bestämt sig, började vi förbereda oss för bröllopet. Vi tänkte att när Viktor är vårt enda barn så ska han få ett riktigt fint svenskt bröllop.
Som brukligt är i Sverige, åkte vi hem till Linneas mamma för att hälsa på. Vi visste inte mycket om flickan, bara det vi sett när vi träffat henne med vår son några gånger. Linnea hade berättat att hon bodde tillsammans med sin mamma på landet utanför Uppsala. Så vi satte oss i bilen och åkte ut för att fria på riktigt, som traditionen bjuder. Självklart hade vi förvarnat Linneas mamma Agneta om att vi skulle komma.
Jag plockade upp en vacker bukett blommor, min fru bakade en klassisk svensk tårta, och så gav vi oss av till vår blivande svärfamilj. Redan när vi klev ur bilen slog det oss hur rent och välskött det var på gårdsplanen.
Själva huset var gammalt, men det var också välstädat och inbjudande. Agneta stod redan i dörren och tog emot oss med öppna armar. Hon visade sig vara en mycket trevlig och stilig kvinna, vänlig på alla sätt. Hon bjöd oss till ett dukat bord, där vi verkligen fick känna att hon lagt ner tid och omtanke på maten. Vi hade en väldigt trevlig stund, Agneta visade sig vara härlig som person, men om bröllopet blev det inte så mycket prat. Redan i början av kvällen förklarade Agneta att hon inte hade några pengar att lägga på bröllopet. Det blev genast lite pressat Linnea såg märkbart besvärad ut och vår son såg besviken ut; han ville mest ordna bröllopet för Linneas skull, då han visste hur mycket hon drömde om det.
Jag och min fru såg ändå ingen anledning att ställa in. Vi lovade vår son att vi skulle ordna bröllopet och stå för kostnaderna själva, så fick livet ordna resten.
Vi sa till Agneta att hon naturligtvis fick bjuda in de närmaste och viktigaste gästerna från hennes sida. Folk här i Sverige kommer ju inte tomhänta till ett bröllop, så allt som gästerna ger i kuvert kan gå till att täcka deras platser på restaurangen. Agneta var länge tveksam till vårt förslag, men till sist övertalade vi henne att låta barnen få sitt bröllop.
På onsdagen, bara några dagar före bröllopet, ringde det på dörren hemma hos oss. Där stod Agneta. Hon såg lite bekymrad ut och vi bjöd genast in henne på kaffe. Hon hade svårt att hitta orden, men till slut tog hon fram ett vitt kuvert ur väskan. I det låg pengar. Det visade sig att Agneta tyckte det var så pinsamt att låta oss betala allt, att hon tagit ett lån på banken för att kunna bidra. Vi bad henne lämna tillbaka pengarna till banken; vi ville inte att hon skulle hamna i skuld, särskilt när vi sett hur blygsamt hon och Linnea levde. Men Agneta stod fast vid sitt beslut och ville hjälpa till.
Bröllopet blev fantastiskt. Barnen var så glada. Och på själva festen överraskade Agneta oss på nytt. Hon var inte bara klok och fin hon var väldigt vacker också. Med håret uppsatt, smink och klänning blommade hon verkligen upp. Det såg alla, inte minst min äldre bror Håkan. Han är 46 år, också frånskild, och har bott och arbetat i Danmark de senaste tio åren. Den här gången var han hemma bara för Viktor och Linneas skull. Hela kvällen såg jag hur Håkan sneglade mot Agneta. Efteråt berättade han att han tänkte stanna lite extra i Sverige. Och jag förstod genast varför.
Redan följande söndag satte vi oss åter i bilen ut till Agnetas gård nu var det Håkan som ville fria. Allt gick mycket väl, de gifte sig och några månader senare flyttade Agneta med Håkan till Danmark. Så blev min svägerska också min släkting på riktigt. Agneta är en fantastisk människa och hon förtjänar all lycka i världen.
