Du, nu måste jag bara berätta hur livet mitt ser ut just nu. Min sambo, som jag älskar så otroligt mycket, är faktiskt fortfarande gift på pappret med sin exfru och har en dotter med henne.
Vi två har varit tillsammans i över sju år nu och har en son på sex år. Han är en så fin pappa, tar ofta med sig vår lilla kille till bilverkstaden eller på små utflykter. Han är också väldigt omtänksam mot mig ibland dyker han bara upp med en bukett tulpaner mitt i veckan eller föreslår att vi ska gå på dejt, bara han och jag, in till stan. Vi har det bra ihop helt enkelt ett lyckligt svenskt familjeliv. Spelar brädspel på kvällarna och sånt.
Vi lånade nyligen lite pengar av våra föräldrar för att köpa vår första lägenhet. Jag är en riktig hemmatjej, älskar att göra hemmet mysigt, hålla ordning och baka kanelbullar så det doftar gott i hela köket. Jobbar svart ibland, men klarar mig rätt bra ekonomiskt ändå. Har stora drömmar om hur jag vill fixa med lägenheten och vill verkligen göra det mesta av det vi har.
Jobbar på en frisörsalong och gör dessutom en massa privata jobb på sidan om. Han tjänar också bra. Vi lever lagom sparar till sånt vi vill göra, som resor eller större grejer vi vill köpa. Vi har snackat om att köpa ett torp någonstans men har låtit det vila ett tag.
Jag är nöjd med livet och tycker att vi har det riktigt bra tillsammans. Vi träffades rätt sent i livet och ibland brukar jag säga att jag måste ha väntat hela livet på honom.
Min pojkvän har god kontakt med sin dotter och hjälper till ekonomiskt. Han har också fortsatt kontakt med sina svärföräldrar, eftersom dottern bor där. Vad som egentligen hände mellan honom och exfrun bryr jag mig helt ärligt inte om.
Jag har aldrig försökt få honom att gå tillbaka till sin gamla familj han var ju ändå ensam när vi träffades och levde själv. Men det som gnager i mig är just det där att de fortfarande inte har skilt sig officiellt. På jobbet kan folk fråga varför vi inte gifter oss snart och då skrattar jag bort det och säger bara att vi skjuter upp det lite.
För övrigt tycker jag att giftermålet bara är en formalitet. Men mamma, du vet hur mammor är Nyligen sa hon att jag borde ge honom ett ultimatum om vi ska vara tillsammans på riktigt så måste han väl ändå fria snart? Hon tycker det är märkligt att han fortfarande är gift på papperet med någon annan. Hans fru, alltså, har ju typ fortfarande alla rättigheter medan jag bara har massa ansvar. Egentligen är det hennes namn som står på kontraktet till lägenheten, även om vi nyligen flyttat in.
Vet du ibland undrar jag bara, vad kallas ens sån här sorts relations-trassel på svenska?
