Det ringde på dörren. In i lägenheten stormade svärmor, utan att hälsa och knuffade sonen åt sidan.
Kom nu, kära svärdotter, berätta vad du har för hemligheter för min son?
Mamma? Vad har hänt, mamma?
När Fredrik kom hem var det tyst i lägenheten. Hans fru, Majvor, hade redan på morgonen sagt att hon skulle jobba över. Chefen hade bestämt att de skulle ha en extra inventering.
Han gick ut i köket, kikade i kylskåpet ingen middag. Fredrik suckade, satt på vattenkokaren, gjorde sig ett par smörgåsar och satte sig framför tv:n.
Några minuter zappade han runt mellan kanalerna tills han hittade en sportkanal. Men hans lugna kväll blev kortvarig.
Det ringde på dörren och där stod Fredriks mamma, Gun-Britt Karlsson. Hon stormade in utan att hälsa, knuffade bort Fredrik med armbågen.
Fredrik, nu ska du få höra! Det här sa Inga till mig.
Vadå, mamma? undrade Fredrik.
Majvor har en till lägenhet! Hon hyr ut den och behåller pengarna själv!
Mamma, ska du tro på allt Inga säger? Hon vet allt om alla i hela stan, men du gapar bara och lyssnar på henne.
Jag vet att Inga kan överdriva, men det här är sant! För det är grannens brorsdotter som hyr Majvors tvåa just nu.
Hon och hennes man är nygifta, hyr av Majvor för sextusen i månaden och de säger det är billigt! Och det är inte första hyresgästerna, Majvor har hyrt ut där i över två år.
Det var nytt, sa Fredrik eftertänksamt. Varför har hon inte sagt något till mig?
Fråga henne själv när hon kommer hem. Hon samlar säkert ihop pengar och så lämnar hon dig. Och så drar hon sig loss och tar ifrån dig varje krona markera mina ord, sa Gun-Britt.
Majvor klev innanför dörren en och en halv timme senare. Där satt maken och svärmor och väntade. Gun-Britt hade bestämt sig för att stanna nu ville hon verkligen höra vad svärdottern hade att säga. För att fördriva tiden hade hon lagat middag och matat sonen som satt tyst i köket.
När Majvor kom in stirrade två par ögon på henne, strängt och frågande.
Svärmor öppnade munnen:
Kom igen, Majvor lilla, vilka hemligheter har du för din man?
Inga, vad ska det vara? svarade Majvor lugnt.
Inga? Vad säger du om lägenheten på Tallgatan 31?
Vad har min lägenhet där med hemligheter för Fredrik att göra? undrade Majvor förvånat.
Att du hyr ut den, men gömmer pengarna från min son! sa Gun-Britt bestämt.
Är det sant, Majvor? undrade Fredrik tyst. Hur fick du tag på den lägenheten? Och varför har du aldrig sagt något? Och vad gör du med pengarna?
Lägenheten var moster Gunhilds mammas kusin. För mig var hon som en extramormor, även om släktskapet är krångligt. Gunhild gick bort för snart tre år sedan. Det sa jag till dig, Fredrik du svarade att äntligen slipper du springa ärenden åt den där gamla tanten.
När jag bad om hjälp med begravningen så sa du att du hade för mycket på jobbet och ingen tid.
Varför fick du ärva hennes lägenhet? frågade svärmor.
Förmodligen för att jag var den enda som brydde sig om henne och faktiskt hälsade på, svarade Majvor.
Men varför berättade du inget om arvet för Fredrik? fortsatte Gun-Britt.
Vad har min man med mitt arv att göra?
Vad du menar! Han är ju din make!
Och?
Du låtsas verkligen inte förstå! Pengarna från uthyrningen skulle gått till familjen, men du bara tänker på dig själv!
Jag har rätt till det! Arv är mitt enskilda egendom! Vad jag än får ut av det säljer eller hyr ut är också mitt. Jag behöver inte redovisa för någon, sa Majvor lugnt.
Men förra året när min bil gick sönder, la jag in två av mina bonusar för att laga den. Då fanns det ju pengar, men du höll tyst! Det trodde jag aldrig om dig, sa Fredrik.
Fredrik, det är din bil, det är du som kör. När jag ber om skjuts säger du att du är upptagen eller att det är omväg, så jag får ta taxi.
Tre gånger på ett år har du skjutsat mig. Först till torget före jul, andra gången när du glömde nyckeln och fångade upp mig på jobbet, och tredje gången när jag stukade foten.
Så varför skulle jag betala för reparationer på din bil?
Hur mycket har du sparat ihop då? undrade svärmor. En miljon kanske?
Något är det, men inte en miljon. Fredrik, kommer du ihåg att du har två döttrar på universitetet? När skickade du dem pengar senast? undrade Majvor.
De jobbar väl själva, sa Fredrik.
De pluggar och har extrajobb! Men de hinner inte studera om de själva ska försörja sig helt.
Men varför sa du aldrig att du hade fått ett arv? frågade Fredrik.
För att jag inte ville att du och din mamma skulle börja förhöra mig redan för två och ett halvt år sedan. Och en sak till: Jag såg ju hur det gick för din brors fru med hennes lägenhet innan giftermålet.
Vad menar du med det? sa Gun-Britt.
Ni tjatade på Malin ett helt år: Vad ska du med den där gamla ettan? Vi säljer den och skaffar en sommarstuga.
Sålde lägenheten, köpte stugan på dig, Gun-Britt, står den. Malin har inte rätt att ens åka dit utan ditt medgivande, än mindre bjuda in vänner på grillkväll!
Men hon får gärna slita på era land. Så tack, jag avstår!
Otacksam är vad du är, Majvor! skrek svärmor. Bara tänker på dig själv!
Jag följer bara ert exempel, Gun-Britt, svarade Majvor.
Fredrik, hör du? Din fru är respektlös mot mig!
Jag tycker bara jag talar sanning. Så fort du fick reda på mitt arv var du här. Varför? frågade Majvor.
För att berätta för Fredrik!
Det har du gjort nu. Och nu då?
Kräv att du ska använda pengarna för familjen och inte gömma dem!
De går ju till familjen! Bara till det jag tycker är viktigt inte till Fredriks bil, och inte till reparation av din stuga!
Vi kunde ju pratat ihop oss om hur man bäst använder pengarna, sa svärmor.
Tycker du att jag vid 46 års ålder inte kan fatta sådana beslut själv?
Men, man måste tänka på mer än sig själv! utropade Gun-Britt.
Menar du dig själv nu? Därför har jag inte sagt något till er om arvet. Så får jag använda pengarna till det som är rätt för mig och barnen!
Du tänker alltså göra allt själv?
Ja.
Och tänker inte dela med din man? frågade Gun-Britt.
Om jag tycker det är rätt, delar jag. Alla pengar går ändå till min familj.
Och jag då, räknas jag inte till familjen?
Gun-Britt, min familj är jag, min man och våra barn. Resten är släkt, svarade Majvor.
Gun-Britt lyckades inte få igenom något från Majvor, även om hon försökte hitta nya anledningar gång på gång som hon själv sa, få min rättvisa del. Men Majvor stod på sig. När det kommer till att sätta gränser får man ibland kämpa för sina rättigheter, oavsett vad andra säger. I slutändan är det viktigaste att man tar ansvar för sig själv och dem man älskar och står upp för sitt eget värde.
