Jag skämde aldrig bort min son. Han skötte skolan, hjälpte till hemma och var en väluppfostrad förebild. När Erik berättade att han skulle börja jobba i en annan stad blev jag orolig. Jag ville inte bli ensam.
Och Lisa då? frågade jag om hans flickvän.
Vi gjorde slut, svarade han tyst.
Jag blev förvånad, eftersom jag trodde det skulle bli bröllop. De passade så bra ihop. Naturligtvis blev jag ledsen över att det tog slut, men jag la mig aldrig i deras relation.
Min son flyttade. Vi hördes av regelbundet. Han hittade jobb, nya vänner, och så småningom kärlek igen. Jag hade inget annat val än att vänta på att få träffa hans nya flickvän. Erik tog dock god tid på sig innan han ville presentera henne. Under tiden skaffade jag en kattunge och ägnade mycket tid åt den.
En kväll, när jag var på väg hem från jobbet, hörde jag en svag röst: Hej!
Jag tittade upp och såg siluetten av Lisa i skymningen. Hon bar på ett spädbarn.
Men kära du, vad gör du här? Och vems barn har du? Det här är svårt att säga… men det är ditt barnbarn. Jag vågade aldrig berätta för Erik att jag var gravid. Vi gjorde ju slut så dåligt. Jag flyttade hem till mamma, fick min dotter där, och… Mamma gick bort för en månad sedan. Jag har ingen annan kvar. Så jag kom hit till dig.
Vad ska du göra nu då?
Jag vet inte… kanske måste jag lämna bort henne. Jag har ingenstans att ta vägen. Om något skulle hända mig, kanske du kan hälsa på henne då och då?
Det får du inte tala om. Vi tar hand om henne tillsammans. Kom, vi går hem till mig.
Så jag tog emot Lisa och hennes lilla dotter. Flickan var slående lik Erik, så jag tvivlade aldrig. Lisa hjälpte mig hemma medan jag jobbade vi fick livet att gå ihop rätt bra. Sen ringde Erik och berättade att han snart skulle komma och hälsa på oss. Jag visste inte om han skulle komma ensam eller inte. Han undvek den frågan.
När Erik kom hem stod jag precis och matade flickan.
Men titta vem vi har här! sa han leende.
Det är din dotter, svarade jag.
Erik blev tyst och gick sedan ut i hallen. Där tog han in en barnvagn.
Och du, vem har du med dig?
Det här är min son, sa han sakta. Hans mamma gick bort när han föddes. Jag kunde inte lämna honom.
Lisa gick ut i hallen och länge pratade hon och Erik för sig själva. Jag lade mig inte i. Det viktigaste var ändå att de efter ett år gifte sig, och att båda barnen växte upp i en riktig familj.
Nu bygger min son ett stort hus utanför Uppsala för att flytta från sin trånga lägenhet. Och vet du vad snart får jag mitt tredje barnbarn. Livet överraskar, men det är först när vi släpper taget om gamla sorger som vi gör plats för ny glädje.







