Min svärmor är en riktig dam… Egentligen hade jag kunnat avsluta berättelsen med de orden, för där samlade jag all smärta jag burit på, men jag fortsätter för att vara tydlig. Varje kväll kom jag hem från jobbet och sjönk ner på soffan. Föreställ dig hur mycket jag i sådana stunder önskade att jag hade orken att laga något gott till min fästman. En kväll klev jag innanför dörren och hörde min man prata i telefon. Han hade precis börjat:
Ja. Hej mamma… jo… nej, vi har inte ätit än! Hon kom just hem, hon lagar väl något när hon orkar. Ja, självklart är jag hungrig, har bara hunnit äta frukost idag. Men man dör ju inte av lite hunger, mamma, det klarar jag. Så… bjuder du in oss?
Jag var så upprörd att jag inte ens sa ett ord under samtalet. Jag stod bara där med knutna nävar. När han la på log han med sitt finurliga leende och utbrast, hoppandes upp och ner: Mamma bjuder på middag! Sedan började han räkna upp alla de rätter hans mamma brukar laga till middag ibland. Jag ville bara säga allt jag tyckte om min svärmor. Och till efterrätt ett långt tal om Varför kan du aldrig äta något innan du ska sova? Men Jag tog mig samman, sminkade mig och följde med på middagen.
Det där blev droppen som fick bägaren att rinna över och senare gick vi skilda vägar. Nu är jag gift för andra gången. Vi båda arbetar och är ofta trötta, så vi turas om att laga maten. Tack vare det råder det lugn och harmoni hemma hos oss.
Livet har lärt mig att respekt och samarbete är nyckeln till lycka i ett hem. Ingen ska bära hela ansvaret själv tillsammans blir vardagen lättare och kärleken djupare.
